bloglovin

Sova, sova, sova...

2014-04-24 | 09:07:00

Liten underbar Snaske prins måste ha känt på sig att mamma och pappa inte klarar konstanta vaken nätter och slog då till och SOV, hela natten…typ. Förutom då några små ”snask stunder” ;-)

Men shit va skönt att få vakna och inse att man har sovit sex timmar sammanhängande *lovely*

Känner mig som en ny människa idag, full av energi…och solen skiner :-)

 

 

Såg att jag fått en kommentar där det rekommenderas att testa annan mat än just bröstmjölk till lillprinsen, så han kanske sover bättre om han får lite ”stabbigare” käk.

Det har vi också tänkt på…

Började med att testa lite om han ville ta flaskan, men det tyckte Milton var en superdålig idé och den ratade han. Han spotttade och fräste faktiskt helt sonika åt flaskan…inte nå intresserad.

Men sista ordet är inte riktigt sagt där, och jag kommer att försöka igen, sanna mina ord ;-)

 

Testade då istället med barngröt, och det smaska han i sig en del av…MEN, det var då det hände!

Milton blev alldeles rödflammig i hela ansiktet, och långt ner på bröstet.

Vi vågade bara testa gröt ett par gånger, men båda gångerna blossade det upp i hela ansiktet på honom, så vi vågade inte ge honom något mer utan fick kontakt med allergimottagningen.

De sa att vi absolut inte skulle ge honom något annat än just bröstmjölk, eftersom han klarar sig så bra på det och går upp fint i vikt, tills han blivit ”utredd” om han har någon slags allergi.

Fick tid för pricktest och får träffa läkare under nästa vecka, och hoppas få svar på en hel del oklarheter då.

 

Ni som har erfarenheter av allergi på småttingar under året, typ mjölk, ägg mm. Dela gärna med er hur era barn reagerade samt hur man går tillväga med allt.

Om han nu har det, kan det komma att växa bort? I så fall när?

Frågor, frågor, frågor…

 

Men det är anledningen till att jag tragglar och tragglar med amningen, dag som natt ;-)

Jag har ju tack och lov gott om mjölk och Milton klarar sig fint på ”spenen”, men ibland skulle det vara skönt att kunna röra sig lite mer utan Milleman i släptåg och troligtvis så kommer han få en lite bättre sömnrytm med lite stabbigare mat i magen ;-)

 

Men under nästa vecka får vi förhoppningsvis reda på mer om hur vår Snaske egentligen mår!

 

 

 

 
 
 
Jag har sovit jättebra, så nu är mamma gla´ 

 

 

 
Solen skiner och det ser ut att bli en fin dag, vädermässigt...Men idag är det en väldigt dyster och tung dag, känslomässigt.
Många tankar och all värme till er <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Zombie varning...

2014-04-23 | 23:44:00

 
 
 
 

En rapport från zombieträsket…

Minisarna håller oss vakna, dag som natt, och både jag och Lasse är mer eller mindre som ”walking deads” ;-)

Närå, men aningen zombie liknande har vi nog blivit, så om vi uppfattas som trögare än vanligt eller allmänt flummiga så beror det kort och gott på utebliven sömn och inget annat.

Det är ”Sir Milton” som gått in för det här med att hålla oss vakna…

Han, den där söta, lugna och harmoniska lille killen, som somnade nöjt där man lade honom. Som var nöjd och glad mest hela tiden och så länge han fick sin slurk från ”spenen” när helst han behagade så var han den mest exemplariske lille bebis du kan hitta…typ.

Those days are gone, kan man säga och Milton har numera gått i en helt annan dimension. Nämligen vägra sova alls fasen…vilket är mindre skoj kan jag tillägga.

Han somnar ganska så lätt på kvällen, sisådär vid niotiden, sover ett par timmar men kör sedan igång med sitt äta, skrika och knöla hela natten race :-(

Bär och bär den lille pyttimalen, sittandes, ståendes, liggandes…jag ammar, ammar och ammar igen för att få honom att bli pömsig och somna om. Men nej, ibland känns det bara helt uppgivet och sådär fullkomligt omöjligt och man "sliter sitt hår".

Tills man helt plötsligt blir väckt av larmet och det är dags att kliva upp och få iväg alla till skola/dagis…smått förvånad över att han alls somnat och att man faktiskt fått sova liiiite, även om det var lätträknade timmar dock…Så gäspar man sig upp och tackar ödmjukast för att kaffe finns att frambringa :-)

 

Jag skrev minisarna, plural, eftersom sessan gärna blir väckt av lillprinsens nattliga härjande och ska då springa upp och sätta sig i soffan och/eller illtjuta så att man hoppas innerligt att hon inte lyckas väcka hela ”Paradiset” ;-)


Fattar inte hur de bara orkar hålla låda sen, hela långa dagen också, och knappt sova middag alls. För sova, det är ju läskigt, då kan man ju missa nåt viktigt...;-)

 

Småbarnsträsket när det är som bäst…( ironi )

 
 
 
 
 
 
Våra små "drygskallar" som gör allt för att hålla mamma o pappa vakna och minst sagt sysselsatta var minut på dygnet...Tur att de är söta också de små liven ;-)
 
 
 
 

Igår var jag, prins Melwin och lillprins Milton en sväng till Västerås sjukan.

Melwin har under en längre tid haft lite problem med sitt ”knapphål”, dvs det lilla hål/ärr som blev kvar efter det att hans sondknapp tagits bort, vilket gjordes för tre år sedan.

Hålet har varit rött, irriterat, ömmande och ett tag så vätskade det också.

Vi tog kontakt med sjukvården och de tyckte det var märkligt att det krånglade nu, så här lång tid efter borttagandet av knappen och vi fick komma in och träffa en kirurg.

En väl erfaren herre, den där kirurgen och han verkade kunna det mesta kring det där med sondknappar och deras vara eller inte vara…

Skulle det bli alltför mycket ”krångel” med knapphålet kunde man fixa till det genom en operation, vilket i sig även det kunde medföra komplikationer. Så det var inget han rekommenderade om besvären inte var värre än såhär och om det inte vätskade mer en just någon gång om året.

Det kunde ta lång tid innan allt läkte ut och togs om hand av kroppen, men tids nog skulle det tydligen bli bra.

Bara vänta och hålla koll så att inget blev sämre i alla fall.

Skönt att slippa operation tyckte både jag och Melwin och drog hemåt igen, efter att gjort en snabbkik i storstan, så där på tu man hand :-)

Inte ofta man får egentid för var och ett av barnen. Har ju oftast minisarna med, vilket jag hade nu också, men ”bara” en, lille Snaske, men han räknas knappt, så liten han är ;-)

Men dit maten ( JAG ) går, följer Snaske, så är det ju bara…ett tag till i alla fall!

 

Fast den något drygare varianten av minisar, vår kära sessan, fick stanna hemma, och det är lyx tycker alla av grabbarna.

Låter kanske hemskt, men ni fattar nog hur jag menar. I alla fall ni som har en egen vilda matilda hemma, som skriker, ”bossar” och röjer som få och är envis som synden, NI vet precis vad jag menar.

Ni förstår vad gossarna menar när de säger att få sessan med sig är en nitlott…

De menar ju såklart inget illa och lika glada och kärvänliga mot sin lillasyster är de ju givetvis. Men ibland kan det vara riktigt skönt att slippa ha med henne när man ska nånstans, det blir liksom lite lugnare allting, det kan man inte komma ifrån, hur mycket vi än älskar vår alldeles egna lilla sessa skrutt <3

 

Igår var just en sån dag för Melwin och han och jag fick möjlighet att umgås lite mer än vanligt.

Prata, mumsa lite extra gott och göra lite affärer…mysigt och välbehövligt!

 

 

 
 
 
 
 
Åter igen ett sjukhus besök för vår Melwin, som är skapligt van vid allt vad läkare och sjukhus heter
 
 
 
 
 
 
Lillebror Milton med som ett glatt stöd, och visst livar han upp det tråkiga sjukhusbesöket allt :-)
 
 
 
 

Händer inte alltför ofta att jag kan dra iväg utan sessan och eller kanske några fler barn.

Har ju väldigt skralt med barnvakter…

Inga syskon att tigga hjälp av har jag heller, ensambarn som jag nu är, men då är det ju en väldans tur att Lasse har en sån kanoners till syrra.

Faster Anna ställer upp närhelst hon kan och det bästa av allt är att kidsen bara älskar´t :-)

Vincent ville till och med att Anna skulle flytta in hos oss, för gott, när hon skulle till att åka hem igår…DET är ett riktigt gott betyg vill jag lova :-)

Så det är en win win situation, minst sagt…Jag och något/några barn får lite ensam/egen tid med varandra och övriga barn får vara med bästa Faster Anna * du är guld värd *

 

 

 

 

 

 

Har argat upp mig en hel del på sistone på hur lätt det verkar vara att bara säga saker.

Man hasplar ur sig saker till höger och vänster, hit och dit, men i många fall så verkar det innehålla väldigt liten substans, tyvärr…

Tycker det börjar bli sjukt, galet, ilsket irriterande hur svårt det ska vara att leva upp till och stå för vad man säger.

Snackar lite här, gör lite si och så där…men va f-n, vem har sagt att det ska vara som det är?!?!

 

Nej, säger man saker som hör av mig, vi ses, jag finns här, jag bryr mig, jag fixar det, det ordnar jag...tycker jag att man så också ska göra det, annars kan man lika gärna knipa käft!

Försöker i alla fall jag leva efter och missar jag så påminn mig gärna, för det vill jag inte slarva med, så det så…

Passar bra att avsluta med orden Snacka går ju ;-)

 

 
 
 
 
 
 
 

 

NU sover lilleman, så jag passar då på att göra detsamma...

 

 

Kram & Go´natt!

 

 

 

 

 

 

 

 
 
 

Ägg, sol och glada barn...

2014-04-21 | 23:34:00

Så har vi firat färdigt det här med påsken…för det här året i alla fall.

Som vanligt riktigt skönt med lite långledigt, och med varmt och soligt väder på det, så har ju helgen varit mer än toppen :-)

 

Vi har hunnit med att umgås, inte bara med varandra, utan även träffat en del av släkten och grillat tillsammans med fina vänner…

 

 

 

 
 
 
Påskmiddag hos Farmor och mer påskägg åt liten sessa, som glatt glufsar i sig allt som är sött ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Liten "Snaske" prins som nu har avancerat till att sitta själv...*bra jobbat Milton*
 
 
 
 
 
Smaska i sig syrrans Barbie docka kändes som en bra idé ;-)
 
 
 
 
Mm mm, en liten härlig fot att suga på ;-) *tokunge*
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så kom då äntligen det underbara vårvädret och vi kunde premiärgrilla ute med goa vänner :-) 
 
 
 
 
 
 
Och Milton körde altanhäng, och bytte ut Barbie mot syrrans "Hello Kitty" sandgrejer istället ;-)
 
 
 
 
 
 
Härlig morgonprommis till änderna...
 
 
 
 
...då någon sov
 
 
 
 
 
 
...och en annan körde ett inlines pass :-)
 
 
 
 
 
 
Men vi har ju inte bara varit hurtiga och hållit igång, utan en hel massa slapp, gos och mys har vi också hunnit med :-)
 
 
 
 

Huset bestående av sex barn igen och mammahjärtat är därmed helt och lugnet är återställt!
Varannan vecka trams suger och är det någon av er där ute som står i valet och kvalet om att lämna eller inte lämna, TÄNK TILL, både en och två gånger...det kommer surt efteråt, säger hon som "been there, done that" ;-)
 
 
Barnen är det absolut käraste jag har och att behöva leva med några av de enbart 50 procent av tiden är hemskt! Vill ha de hos mig ständigt, jämt, alltid...inom rimliga gränser som ni säkert förstår och kanske inte boende hos mig för evigt då ;-)
Vill ju såklart att även var och en av de ska pröva sina vingar och lämna boet. Men inte NU, nu är de små och ska tas om hand så gott det går, och det vill ju JAG göra ständigt, jämt, alltid, 100 procent, så det så!
 
Men ja, jag kan väl sparka mig trött på något annat, för alla mina sex små underverk kommer mest troligt aldrig att bo här 100 procent...hur mycket jag än önskar det, jag bara måste "dela de"!
Så som man så fint brukar säga, det är bara att gilla läget...
 
Fast gilla det kommer jag ju aldrig att göra, men däremot acceptera!
 
 
Ett litet sidospår som jag bara kände jag måste skriva av mig lite om, för det är den känslan som gror just nu kan man säga...
Men nu är alla gulle gos gossar hemma och jag myser och skiner ikapp med solen...typ ;-)
Hoppas på lika underbart väder imorgon, skulle ju passa kanon att vakna till nu när klockan ska ställas och rutinerna återtas med skola/dagis osv :-) Vardag igen!
 
 
Avslutar med något som verkligen är i "ropet" nu för tiden, en SELFIE!
 
Resultatet av torsdagens frisörbesök...lite blondare, lite rakare, lite fattigare...men nöjd :-) *Tack Lenis på Eleganze*
 
 
 
 
 
Me, Myself & I
 
 
 
 
Kram på er!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Så drar vi igång med påsken då...

2014-04-17 | 07:58:10

 

Halvvägs in i påsklovet så börjar då påsken på riktigt…skärtorsdag idag.

Det är väl idag man får leta ägg och vi ska dra en tur till Blåkulla ;-)

 

Påsklovet har ju bjudit på fint, men ganska så kallt väder så här långt.

Vilket lett till både en och två turer till Avestas skatepark med Albin och kompis.

Helt klart ett bra val av sysselsättning och man vet vart ”man har de” ;-)

 

Igår var det dags att fira födelsedag ( igen ) då Farbror Mattias fyllde år.

God tårta bjöds det på och en trevlig kväll med delar av släkten :-)

 
 
 
 
 
 
 
 
Yngst möter äldst <3
 
 
 
 
 
 
 
 
Hjärtegryn <3
 
 
 
 
Kussen Liam, 11 månader
 
 
 
 
Kusinerna härjar loss tillsammans :-)
 
 
 
 
 

Så är det då dags att dra igång påskfirandet, på allvar ;-)

Idag ska lite extra god påskmat inhandlas, godis inte att förglömma och sen är det bara att sätta fart och fira i hopp om att träffa både släkt och vänner under långhelgen :-)

 

På påskdagen hämtas övriga tre gossar hem *längtar galet mycket*

För er som redan har noterat och undrar…ja, Albin bor numera alltid hos mig.

Anledningen till det är en helt annan historia som jag kommer att berätta en helt annan gång ;-)

 

Nu ska jag gör mig iordning för en färd till Blåkulla, vi ses väl där ?!?!

Men just ja, först ett besök hos frissan, mamman ska bli schnygg ;-)

 

 

 

 
 
 
 
ÖNSKAR ER ALLA EN RIKTIGT GLAD PÅSK!
 
 
 
 
 

 
 

Full snurr och påsktider...

2014-04-15 | 09:45:43

Alla sover än i detta hus, det är ju påsklov!

Albin har kompis som sover över och minisarna två har ju alltid gillat att sova på mornarna ( om än inte helt klockrent på kvällar och nätter ;-) )

 

Helgen som gick svischade förbi fort som attan och det är väl tur att det ploppar upp lite lov nu och då, så man hinner stanna upp, pusta ut och rå om sina små i lugn och ro…eller???

Nej, det är väl full snurr jämt som gäller antar jag…

Vardag som helg, lov eller ej ;-)

 

I fredags tyckte vi liksom att påsklovet drog igång och vi inledde det med att fara till Hembygdsgården för en fika och kika på de minipyttesmå kycklingarna som ”kommit till världen” :-)

 

 

 
 
Spännande med små, små kycklingar
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

Fredagsmys med tacos var ju givet, men istället för att bänka oss direkt framför ”Let´s dance” blev det lite annorlunda…

Vi packade ihop oss och for in till stan för att vara med och hedra minnet av vår hastigt bortgångne vän genom en otroligt stark och så vacker ljusceremoni.

 

Så sorgligt, så tragiskt, så onödigt…

 

 

 

 
 
 
När vi kom var det fortfarande inte mörkt...
 
 
 
 

 

...men senare under kvällen brann det så här vackert

 

 

 

Lördagsvädret var blåsigt och kallt, vilket passade oss perfekt för en mysdag i soffan.

Varsina stora ”snarre påsar”, spel, bingo, film…och bara sådär härligt soft <3

Kan man verkligen behöva ibland!

 

 

I söndags så blev det en liten tur i bilen ( fullproppad med en hel stor familj ;-) ) då vi skulle fara till Farbror Kaj och gratulera honom på stora dagen.

Kaj och Madde bor på en hästgård ute i middle of nowhere, men där finns en hel masa för småfisar att roa sig med.

 

 

 
 
 
Vincent fann en ny vän i hunden Ozzy :-)
 
 
 
 
 
 
 
Även Melwin tyckte hundarna var "fräna" men spanade mest lite på avstånd ;-)
 
 
 
 
 
 
Sessan var bra sugen på ett dopp i poolen...
 
 
 
 
 
...men fick sen annat att tänka på när hon träffade hästarna :-)
 
 
 
 
 
 
 
 Liten sessa på vandring, vart är hon på väg tro...
 
 
 
 
 
...till en annan typ av hästkrafter såklart ;-)
 
 
 
 
 
 
Köra "maskiner" var poppis för både stor och liten 
 
 
 
 
 
 
 
 
La´familia <3
 
 
 
 
 
Påsklovet i full gång och ja, jag har påskpyntat mig lite...;-)
 
 
Nu är vi redo för påskfirande och jag hoppas på att få många ägg och massor av godis :-) eller vänta nu, är det kanske bara barnen som får hoppas på det ?!?!
 
 
Ja ja... påskpuss på er i alla fall!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
Liten "Snaske" har vaknat och tar sin givna plats bland övriga grabbar ;-)
 
 
 
 
 
 
"Fränt att hänga med de stora grabbarna"...Milton 6 månader <3

Dagens sista ord...

2014-04-10 | 00:14:43

Kan inte låta bli att lägga ut denna som jag "hittade" på Facebook genom en av mina vänner...Klockren och passar bra innan jag för dagen säger Tack o Go´natt på er!
 
 
Tänk på de go´vänner <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Saker sker, livet förändras…

2014-04-09 | 23:54:00

Helt tyst i huset…ALLA sover, kan knappt minnas när det hände sist att alla sussade samtidigt den här tiden på dygnet, bara jag kvar då ;-)

Men det är ju bara så skönt att sitta och ta sig lite ”egotid”, framför TV:n, framför datorn. Såhär i godan ro, utan att bli avbruten, man får tänka tanken klart liksom, och det är ett lyx och en bristvara i det här huset vill jag lova…

Självklart skulle jag behöva sova jag med, har nog x antal timmar att sussa ikapp, om man börjar räkna så, men bara en liiiten stund till, i det tysta, lugna och rofyllda huset.

Vill ju inte bara sova bort det…men vill för allt i världen inte att det alltid ska vara så här lugnt och tyst, nej fy va tråkigt!

Men lite såhär med jämna mellanrum, så man får en liten chans att ”bara vara”, det kan jag vänja mig vid ;-)

 

 

Sov kasst i natt, så mycket att fundera på och en hel del att smälta. Och liten Milton var inte heller han på bästa sovhumöret, utan har krånglat och ålat sig natten igenom…

Han kände väl att mamman inte var på topp. Oro det känner de små i vind och då kan man ju förstå att han blev lite väl tuttig och inte nå gärna ville sova, och absolut inte mer än någon millimeter ifrån mammas bröst ;-)

Nåja, det är rätt mysigt att ha honom så där tätt, tätt intill och känna värmen och de små andetagen och snusningarna under natten, och själva amningen är inte heller det något större problem om han bara kunde ligga stilla när han äter.

Men han tenderar att sparka och snurra och krångla av och an, och det blir rätt drygt, för då vaknar man ju liksom till lite mer, och det gillas inte!

 

 

Tänkte mycket på hur fort livet kan förändras…är väl rätt naturligt efter det att en tragedi skett.

Hur lite man egentligen vet om vad vi var och en bär med sig i sitt egna ”lilla bagage”, och man ska passa sig jäkligt noga för att döma någon eller ens snacka för mycket innan man har koll på hur allt faktiskt står till.

Det är så lätt att dra förhastade slutsatser, att tro och rätt lätt därefter bestämma sig för att en människa är si eller så, vilket naturligtvis inte går att ändra åsikt om ”ever again”…

Trångsynt tycker jag och har själv sedan långt tillbaka bestämt mig för att inte döma någon, inte lyssna på allt som sägs, utan alltid bilda mig en egen uppfattning och ge alla en chans att visa vem man faktiskt är…

Saker och ting förändrar, personligheter förändras, varje människa förändras genom livets gång. Genom alla erfarenheter man tvingas gå igenom, genom livets med- och motgångar, man kanske inte alltid är och kommer att vara den som alla tror att man är och kommer att förbli.

 

Förundras och irriterar mig över hur man kan välja att slänga bort det fina som finns framför en och som man faktiskt har möjlighet att få vara en del av…

Hur kan man välja att avstå från något man tycker väldigt, väldigt mycket om enbart för att man inte vill möta eller ens befatta sig med något som man tycker betydligt mindre om…

Hur mycket är då det man tycker så innerligt mycket om egentligen då värt??? Är då känslorna tillräckligt starka, älskar man då, har man någonsin älskat och man så lätt bara kan välja att ta avstånd, slänga bort, glömma bort…???

Jag tror inte det, det känns inte så, i mitt hjärta…och jag kommer då aldrig att förstå

 

 

 

 

Saker sker, livet förändras…

 

Ångrar man inte då att man inte tog till vara på tillfället, att umgås med de man faktiskt tycker om/älskar och att man istället lät bitterhet och surhet komma emellan?!?!

Allt blir mer påtagligt i stunder som dessa, då verkligheten slår ner, när det inte bara är hypoteser, när det faktiskt är så att det redan är för sent…

Jag vill inte riskera att ”slarva bort” eller försumma vad som betyder mest i mitt liv och det ska jag verkligen försöka tänka på och göra någonting åt, och det skulle ju vara minst sagt ledsamt och beklämmande om jag misslyckades enbart på grund av surhet och bitterhet…Två faktorer som aldrig någonsin gjort någon endaste människa lycklig, så det så!

 

 

Jag tänkte mycket på hur allt var när vår Melwin blev sjuk, när jag fick beskedet om att just mitt barn hade en hjärntumör, bar på en dödlig sjukdom.

Man fick en chock, hamnade i en kris med känslor svåra att förklara…

Människor runt omkring en hanterade situationen olika. Vissa ville göra allt, finnas tillhands, hjälpa, fixa ordna…

Andra tog en omväg och ”gömde sig” så fort man såg skymten av de och tyckte att det var enbart jobbigt att befatta sig med en, kunde inte hantera en människa som befann sig i en kris…Förståeligt i och för sig, det finns ju inte direkt någon handbok, och alla är vi olika, det är ingen självklarhet för alla att stå i givakt och hjälpa till så fort något händer.

Men hur man än blev bemött och av vilka, den första tiden, de första månaderna, så kom så till slut vardagen smygande…

Dagen kom när man själv skulle sköta allt, precis som innan beskedet…

När alla andra också skötte sitt och bara sitt, precis som innan beskedet…

Då vardagen blev verklig igen och man skulle leva precis som vanligt, precis som alla andra, förutom att med i den vardagen skulle nu även en dödlig sjukdom få plats…och det faktum kvarstår.

Vardagen kan aldrig bli sig lik…

 

Saker sker, livet förändras…

 

 

 
 
 
Finaste Kämpen! Kan han så kan jag, inget är för svårt och det man inte kan det lär man sig, man ger aldrig upp...***Love you***

 

 

 
 
 
 
 
 
 

Varmaste tack och stor pyttemal...

2014-04-08 | 23:58:00

Måste börja med att framföra mina varmaste TACK till er alla som kommenterat och som har skickat mail till mig…Vilken grej!!!

Helt galet vilken respons och hur många av er som verkligen vill följa min blogg och som faktiskt tycker att jag skriver bra. Det värmer ända in i hjärteroten, men riktigt roligt var att få läsa vilka NI var, ni som följer mig och varför ni valt att följa just min blogg. Hur er livssituation ser ut och att det finns fler ”som mig” där ute ;-)

Verkligen jätteskoj att ni delade med er och tack för att ni vill fortsätta läsa om min spretiga vardag och mitt berg – och dal bane liv :-)

 

 

Jag har tagit till mig en hel massa av era mail och kommentarer och med all stöttning och support så finner jag ingen anledning till att ”stänga” eller ”låsa” bloggen, just nu i alla fall…

Det är som någon skrev just så här en blogg är till att vara, mer eller mindre, en öppen dagbok på nätet liksom…

Att skriva det som "ploppar upp" och hur man känner och mår, både i med- och motgång...vem har sagt att livet ska vara enkelt ?!?!

Sen får jag väl helt enkelt tänka till både en och två gånger innan jag skriver något ”utlämnande” så att det inte riskerar att bli sårande.

Talar nu i alla fall om att det aldrig är min avsikt att såra någon, jag är bara ärlig och öppen i vad jag skriver. Tänker inte så himlans mycket, utan det som vill ut kommer ut, kan man säga…

Så jag säger väl en gång för alla Förlåt! Om jag nu i framtiden skulle råka skriva något felaktigt och sårande, det är så inte min avsikt och tänk på att ord oftast kan läsas och tolkas på flera olika sätt och vis ;-)

Det är väl oftast det som kan bli snurret och problemet när man skriver öppet och från hjärtat…feltolkningar!

 

 

Hur som helst, bloggen förblir ”öppen” ett tag till MEN jag behåller alla era mail och kommentarer på ”säkert ställe”, redo att tas fram och informera er alla med lösenord etc OM och UTIFALL det nu skulle förändras och jag lösenordsskyddar bloggen!

 

Har massor att skriva och ventilera om, men det får vänta tills imorgon, då jag har en liten pyttimal som inte vill annat än att ligga vid ”spenen” såhär kvälls/nattetid…

En liten pyttimal som idag blir hela 6 månader…shit va fort det går och snart är min bebis ingen bebis längre *stopp, stopp stanna tiden NU*

 

 

 

 
 
 
Liten Milton, hela 6 månader idag...kan driva sin mamma till vansinne med sitt snutt o tutt, men det är också alldeles gudomligt mysigt <3
 
 
 
 
 
 
 
Två små minisar i arla morgonstund, håller låda så att mamman o pappan knappt får en blund *Gäsp*
 
 
 
 
 
 
Mina käraste fem, men det saknas ju en...
 
 
 
 
 
...och här kommer han, en riktigt "glassig man" ;-)
 
 
 
 
 
Första tiden med Melwins sjukdom
Melwins operation av Klumpen
Tiden med cytostatika behandlingen
Protonstrålning i Schweiz