Full snurr och påsktider...

2014-04-15 | 09:45:43

Alla sover än i detta hus, det är ju påsklov!

Albin har kompis som sover över och minisarna två har ju alltid gillat att sova på mornarna ( om än inte helt klockrent på kvällar och nätter ;-) )

 

Helgen som gick svischade förbi fort som attan och det är väl tur att det ploppar upp lite lov nu och då, så man hinner stanna upp, pusta ut och rå om sina små i lugn och ro…eller???

Nej, det är väl full snurr jämt som gäller antar jag…

Vardag som helg, lov eller ej ;-)

 

I fredags tyckte vi liksom att påsklovet drog igång och vi inledde det med att fara till Hembygdsgården för en fika och kika på de minipyttesmå kycklingarna som ”kommit till världen” :-)

 

 

 
 
Spännande med små, små kycklingar
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

Fredagsmys med tacos var ju givet, men istället för att bänka oss direkt framför ”Let´s dance” blev det lite annorlunda…

Vi packade ihop oss och for in till stan för att vara med och hedra minnet av vår hastigt bortgångne vän genom en otroligt stark och så vacker ljusceremoni.

 

Så sorgligt, så tragiskt, så onödigt…

 

 

 

 
 
 
När vi kom var det fortfarande inte mörkt...
 
 
 
 

 

...men senare under kvällen brann det så här vackert

 

 

 

Lördagsvädret var blåsigt och kallt, vilket passade oss perfekt för en mysdag i soffan.

Varsina stora ”snarre påsar”, spel, bingo, film…och bara sådär härligt soft <3

Kan man verkligen behöva ibland!

 

 

I söndags så blev det en liten tur i bilen ( fullproppad med en hel stor familj ;-) ) då vi skulle fara till Farbror Kaj och gratulera honom på stora dagen.

Kaj och Madde bor på en hästgård ute i middle of nowhere, men där finns en hel masa för småfisar att roa sig med.

 

 

 
 
 
Vincent fann en ny vän i hunden Ozzy :-)
 
 
 
 
 
 
 
Även Melwin tyckte hundarna var "fräna" men spanade mest lite på avstånd ;-)
 
 
 
 
 
 
Sessan var bra sugen på ett dopp i poolen...
 
 
 
 
 
...men fick sen annat att tänka på när hon träffade hästarna :-)
 
 
 
 
 
 
 
 Liten sessa på vandring, vart är hon på väg tro...
 
 
 
 
 
...till en annan typ av hästkrafter såklart ;-)
 
 
 
 
 
 
Köra "maskiner" var poppis för både stor och liten 
 
 
 
 
 
 
 
 
La´familia <3
 
 
 
 
 
Påsklovet i full gång och ja, jag har påskpyntat mig lite...;-)
 
 
Nu är vi redo för påskfirande och jag hoppas på att få många ägg och massor av godis :-) eller vänta nu, är det kanske bara barnen som får hoppas på det ?!?!
 
 
Ja ja... påskpuss på er i alla fall!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
Liten "Snaske" har vaknat och tar sin givna plats bland övriga grabbar ;-)
 
 
 
 
 
 
"Fränt att hänga med de stora grabbarna"...Milton 6 månader <3

Dagens sista ord...

2014-04-10 | 00:14:43

Kan inte låta bli att lägga ut denna som jag "hittade" på Facebook genom en av mina vänner...Klockren och passar bra innan jag för dagen säger Tack o Go´natt på er!
 
 
Tänk på de go´vänner <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Saker sker, livet förändras…

2014-04-09 | 23:54:00

Helt tyst i huset…ALLA sover, kan knappt minnas när det hände sist att alla sussade samtidigt den här tiden på dygnet, bara jag kvar då ;-)

Men det är ju bara så skönt att sitta och ta sig lite ”egotid”, framför TV:n, framför datorn. Såhär i godan ro, utan att bli avbruten, man får tänka tanken klart liksom, och det är ett lyx och en bristvara i det här huset vill jag lova…

Självklart skulle jag behöva sova jag med, har nog x antal timmar att sussa ikapp, om man börjar räkna så, men bara en liiiten stund till, i det tysta, lugna och rofyllda huset.

Vill ju inte bara sova bort det…men vill för allt i världen inte att det alltid ska vara så här lugnt och tyst, nej fy va tråkigt!

Men lite såhär med jämna mellanrum, så man får en liten chans att ”bara vara”, det kan jag vänja mig vid ;-)

 

 

Sov kasst i natt, så mycket att fundera på och en hel del att smälta. Och liten Milton var inte heller han på bästa sovhumöret, utan har krånglat och ålat sig natten igenom…

Han kände väl att mamman inte var på topp. Oro det känner de små i vind och då kan man ju förstå att han blev lite väl tuttig och inte nå gärna ville sova, och absolut inte mer än någon millimeter ifrån mammas bröst ;-)

Nåja, det är rätt mysigt att ha honom så där tätt, tätt intill och känna värmen och de små andetagen och snusningarna under natten, och själva amningen är inte heller det något större problem om han bara kunde ligga stilla när han äter.

Men han tenderar att sparka och snurra och krångla av och an, och det blir rätt drygt, för då vaknar man ju liksom till lite mer, och det gillas inte!

 

 

Tänkte mycket på hur fort livet kan förändras…är väl rätt naturligt efter det att en tragedi skett.

Hur lite man egentligen vet om vad vi var och en bär med sig i sitt egna ”lilla bagage”, och man ska passa sig jäkligt noga för att döma någon eller ens snacka för mycket innan man har koll på hur allt faktiskt står till.

Det är så lätt att dra förhastade slutsatser, att tro och rätt lätt därefter bestämma sig för att en människa är si eller så, vilket naturligtvis inte går att ändra åsikt om ”ever again”…

Trångsynt tycker jag och har själv sedan långt tillbaka bestämt mig för att inte döma någon, inte lyssna på allt som sägs, utan alltid bilda mig en egen uppfattning och ge alla en chans att visa vem man faktiskt är…

Saker och ting förändrar, personligheter förändras, varje människa förändras genom livets gång. Genom alla erfarenheter man tvingas gå igenom, genom livets med- och motgångar, man kanske inte alltid är och kommer att vara den som alla tror att man är och kommer att förbli.

 

Förundras och irriterar mig över hur man kan välja att slänga bort det fina som finns framför en och som man faktiskt har möjlighet att få vara en del av…

Hur kan man välja att avstå från något man tycker väldigt, väldigt mycket om enbart för att man inte vill möta eller ens befatta sig med något som man tycker betydligt mindre om…

Hur mycket är då det man tycker så innerligt mycket om egentligen då värt??? Är då känslorna tillräckligt starka, älskar man då, har man någonsin älskat och man så lätt bara kan välja att ta avstånd, slänga bort, glömma bort…???

Jag tror inte det, det känns inte så, i mitt hjärta…och jag kommer då aldrig att förstå

 

 

 

 

Saker sker, livet förändras…

 

Ångrar man inte då att man inte tog till vara på tillfället, att umgås med de man faktiskt tycker om/älskar och att man istället lät bitterhet och surhet komma emellan?!?!

Allt blir mer påtagligt i stunder som dessa, då verkligheten slår ner, när det inte bara är hypoteser, när det faktiskt är så att det redan är för sent…

Jag vill inte riskera att ”slarva bort” eller försumma vad som betyder mest i mitt liv och det ska jag verkligen försöka tänka på och göra någonting åt, och det skulle ju vara minst sagt ledsamt och beklämmande om jag misslyckades enbart på grund av surhet och bitterhet…Två faktorer som aldrig någonsin gjort någon endaste människa lycklig, så det så!

 

 

Jag tänkte mycket på hur allt var när vår Melwin blev sjuk, när jag fick beskedet om att just mitt barn hade en hjärntumör, bar på en dödlig sjukdom.

Man fick en chock, hamnade i en kris med känslor svåra att förklara…

Människor runt omkring en hanterade situationen olika. Vissa ville göra allt, finnas tillhands, hjälpa, fixa ordna…

Andra tog en omväg och ”gömde sig” så fort man såg skymten av de och tyckte att det var enbart jobbigt att befatta sig med en, kunde inte hantera en människa som befann sig i en kris…Förståeligt i och för sig, det finns ju inte direkt någon handbok, och alla är vi olika, det är ingen självklarhet för alla att stå i givakt och hjälpa till så fort något händer.

Men hur man än blev bemött och av vilka, den första tiden, de första månaderna, så kom så till slut vardagen smygande…

Dagen kom när man själv skulle sköta allt, precis som innan beskedet…

När alla andra också skötte sitt och bara sitt, precis som innan beskedet…

Då vardagen blev verklig igen och man skulle leva precis som vanligt, precis som alla andra, förutom att med i den vardagen skulle nu även en dödlig sjukdom få plats…och det faktum kvarstår.

Vardagen kan aldrig bli sig lik…

 

Saker sker, livet förändras…

 

 

 
 
 
Finaste Kämpen! Kan han så kan jag, inget är för svårt och det man inte kan det lär man sig, man ger aldrig upp...***Love you***

 

 

 
 
 
 
 
 
 

Varmaste tack och stor pyttemal...

2014-04-08 | 23:58:00

Måste börja med att framföra mina varmaste TACK till er alla som kommenterat och som har skickat mail till mig…Vilken grej!!!

Helt galet vilken respons och hur många av er som verkligen vill följa min blogg och som faktiskt tycker att jag skriver bra. Det värmer ända in i hjärteroten, men riktigt roligt var att få läsa vilka NI var, ni som följer mig och varför ni valt att följa just min blogg. Hur er livssituation ser ut och att det finns fler ”som mig” där ute ;-)

Verkligen jätteskoj att ni delade med er och tack för att ni vill fortsätta läsa om min spretiga vardag och mitt berg – och dal bane liv :-)

 

 

Jag har tagit till mig en hel massa av era mail och kommentarer och med all stöttning och support så finner jag ingen anledning till att ”stänga” eller ”låsa” bloggen, just nu i alla fall…

Det är som någon skrev just så här en blogg är till att vara, mer eller mindre, en öppen dagbok på nätet liksom…

Att skriva det som "ploppar upp" och hur man känner och mår, både i med- och motgång...vem har sagt att livet ska vara enkelt ?!?!

Sen får jag väl helt enkelt tänka till både en och två gånger innan jag skriver något ”utlämnande” så att det inte riskerar att bli sårande.

Talar nu i alla fall om att det aldrig är min avsikt att såra någon, jag är bara ärlig och öppen i vad jag skriver. Tänker inte så himlans mycket, utan det som vill ut kommer ut, kan man säga…

Så jag säger väl en gång för alla Förlåt! Om jag nu i framtiden skulle råka skriva något felaktigt och sårande, det är så inte min avsikt och tänk på att ord oftast kan läsas och tolkas på flera olika sätt och vis ;-)

Det är väl oftast det som kan bli snurret och problemet när man skriver öppet och från hjärtat…feltolkningar!

 

 

Hur som helst, bloggen förblir ”öppen” ett tag till MEN jag behåller alla era mail och kommentarer på ”säkert ställe”, redo att tas fram och informera er alla med lösenord etc OM och UTIFALL det nu skulle förändras och jag lösenordsskyddar bloggen!

 

Har massor att skriva och ventilera om, men det får vänta tills imorgon, då jag har en liten pyttimal som inte vill annat än att ligga vid ”spenen” såhär kvälls/nattetid…

En liten pyttimal som idag blir hela 6 månader…shit va fort det går och snart är min bebis ingen bebis längre *stopp, stopp stanna tiden NU*

 

 

 

 
 
 
Liten Milton, hela 6 månader idag...kan driva sin mamma till vansinne med sitt snutt o tutt, men det är också alldeles gudomligt mysigt <3
 
 
 
 
 
 
 
Två små minisar i arla morgonstund, håller låda så att mamman o pappan knappt får en blund *Gäsp*
 
 
 
 
 
 
Mina käraste fem, men det saknas ju en...
 
 
 
 
 
...och här kommer han, en riktigt "glassig man" ;-)
 
 
 
 
 

Om man ändå kunde förändra...

2014-04-08 | 22:47:47

Regnet vräker ner utanför och det smattrar på fönstret. Det är mörkt nu, men hela dagen har varit grå och allt annat än ljus…

Vädret har med andra ord gått hand i hand med sinnesstämningen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva, för jag vet egentligen inte hur allt har blivit, annat än det att världen har än en gång vänts upp och ner…

Det ofattbara, som man inte hittar ord för…

Tårarna rinner och alla tankar går till familjen. De två barnen som lämnats kvar, mamman som tvingas vara stark och ensam axla föräldrarollen.

 

Jag fick igår hem en son med många frågor och funderingar, många känslor, ledsen…

Hur förklarar man för sin son varför hans bästa kompis pappa helt plötsligt gått bort…???

Han, den där roliga, stora starka pappan, som alltid busade med barnen och alltid var glad…hur kunde han inte finnas kvar???

Han, som man alltid skojade och ”käftade” lite med närhelst man sprang in i mataffären…

Han, som var den där som ”alla kände”, som alltid var social, glad och skojfrisk…

Hur förklarar man när inga bra svar finns att ge...???

 

För mig var han Robins bästis pappa, för mig var han pappan på Ica, för mig var han vakten vid utestället…men denne man var ju så oerhört mycket för så väldigt många, så innerligt saknad och jag törs absolut säga att hans bortgång inte lämnat någon i denna stad oberörd!

 

Regnet smattrat, tårarna rinner och tankarna…ja de finns med Er <3

 

 

Om man ändå kunde förändra…

 

 

Det har startats en fond till Thomas barn för att hedra hans minne och eftersom det är många av er Fagerstabor som följer min blogg väljer jag att vidarebefordra fondens kontonummer;

 

Handelsbanken

Clearingnr 6541

Kontonr 809135698

 

Då familjen inte önskar några blommor så är det här ett bra alternativ för att visa era kondoleanser.

Pengarna går oavkortat till Thomas son och dotter.

 

 

 
 
 
 
 
 
Ljusen brinner extra många och extra starkt här hemma...och det gör så ont!

Som en öppen bok...eller inte?

2014-04-03 | 23:07:25

Känner att jag liksom fått lite skrivkramp på nåt underligt vis…

Låt mig förklara.

Vill gärna skriva, har massor att skriva, men känner inte att jag kan skriva om allt och ingenting längre…

En blogg är en blogg, ett öppet forum och vem som helst kan läsa…eller skita i det ;-)

Eller också inte…

Man kan ju välja att låsa sin blogg och på så vis bestämma och öppna upp enbart för de personer man tycker är ok att de läser.

På så vis kan man ju faktiskt skriva precis vad man vill, rakt från hjärtat, utan att tänka så mycket på hur det kan/kommer att vinklas, utan att tänka alltför mycket på vem/vilka man skriver om, utifall det blir för utlämnande etc…ja ni fattar, man kan ”tala” öppet på nåt vis.

 

Så här när allt och alla har tillgång till att läsa måste man tänka till. I alla fall om man ska skriva personligt och på det mer känslomässiga planet.

Skrev väldigt öppet och direkt från hjärtat för inte alltför länge sedan…ingen bra idé, vissa blev sårade, vissa blev klampade på, utan att jag egentligen ville det. Jag lättade bara på ”trycket” och skrev rakt ut vad jag tyckte och tänkte, men allt kan vridas och vändas på, tolkas lite hur som helst och det kan bli väldigt, väldigt fel.

Vilket det verkligen blev då!!! Jag sårade en av de jag älskar mest och det var aldrig min avsikt…

 

Men det här med att tänka först har aldrig riktigt varit min grej och jag gillar absolut inte att jag inte förmår mig att blogga fritt.

Så nu funderar jag faktiskt lite i de banorna att jag ska ta och lösenords skydda Utrota Klumpen.

Vilket då betyder att DU som vill följa och läsa just denna blogg först måste skicka ett mail till mig och tala om det, så mailar jag över lösenordet till dig och vips så kan du fortsätta att läsa och följa just denna blogg…

Inget är beslutat ännu utan jag är fortfarande i funderar stadiet, men slänger ut frågan lite snabbt bara och undrar kort och gott…Vill Du följa min blogg Utrota Klumpen???

I så fall skicka ett mail till mig, så vet jag ju det om jag nu skulle få för mig att sätta ett lösenord på den och mailar Dig om nu så skulle ske ;-) Bra va!

 

Hur som helst så är det lite ”down” just nu…

Som jag skrivit så många gånger förut, är det ju som bekant precis livets berg-och dalbana ser ut…för oss alla antar jag. Lite upp och lite ner, ömsom sol, ömsom regn.

Nu är det regnperiod i mitt liv och jag önskar så att solens strålar snart, väldigt snart tar och tittar fram mellan regnmolnen.

Att bara dra täcket över huvudet och liksom vänta på att allt ska gå över, det funkar ju inte direkt så bra.

Kanske det gjorde när man var liten, men nu är man ju att betrakta som vuxen och problemen tenderar inte att försvinna av sig själv utan man måste visst ta tag i de också ;-)

 

Så det är väl typ det jag håller på med…tar tag i problemen, som jag utan krusiduller och svepskäl en gång i tiden varit med och skapat själv.

Man kan ju lätt konstatera att jag inte är så smidig alla gånger, varken vad det gäller tal, skrift eller handling, och jag önskar att jag åtminstone någon gång kunde tänka till en extra gång sådär.

Carpe Diem, Fånga Dagen…jättefint, jättebra, kanon på alla sätt och vis och ett motto värt att leva efter, helt klart, men att blanda in lite sunt förnuft och en stor portion konsekvenstanke vore nog inte helt fel, i alla fall när det gäller mig.

Fröken impulsiv, som går på känslan och lever som om det inte finns någon morgondag har fått sin läxa levererad och det finns att bita i…kan man lugnt säga.

Och ja, jag har väl helt enkelt ingen annan att skylla än mig själv, vilket jag inte tänker göra heller.

Det enda jag kommer att fokusera på är att reda ut allt efter bästa förmåga, älska de som älskas vill och kan och helt enkelt sona mina brott…!

 

Ingen är perfekt, och inte heller jag…långt ifrån, och jag är inte alls stark, som jag så många gånger får höra.

Nej, men jag är väldigt bra på att bita ihop, hålla mig samman och gå rak i ryggen…något jag blivit lite av en expert på genom åren.

Men tro mig när jag säger att inombords, bakom fasaden, är det en liten flicka som krupit ner under täcket och inte vill komma fram, som låter tårarna falla fritt och som känner sig vilsen och rädd och inte vill vara ensam…

 

 

 

 
 
 
 
Kan ju inte utesluta en liten bild på mini prinsen som snart blir hela halvåret ;-)
Har börjat lite smått med "smakisar" och det gillas väl sisådär, men ett räkchips på China gick hem...kanske inte det bästaste, men gottigt värre :-)
 
Förresten, jag och minisarna lunchade idag med ingen mindre än Herman Lindqvist...Jojomän, i lilla Fagersta och allt, men vi hade inte sådär vidare mycket att samtala om, då jag knappt läst historia alls ( rätt oviktigt vetande egentligen, men jag fick välja bort ett ämne för att idrottsträna istället, så historian rök ) Men jag hade ju desto mer att lära kan man säga...;-)
 
 
 
 
 
 
Mums, räkchips :-) Mammas fina Milton, snart 6 månader <3
 
 
 
 
 
 
Glad liten pyjamas kille :-)
 
 
 

April, april...

2014-04-01 | 09:09:31

 ...din dumma sill
 
 
 
 
 
 
 

Så har det då blivit ett litet ”blogg glapp” igen…sorry, men dagarna fullkomligt rusar förbi och med två minisar som vägrar somna i tid på kvällen så blir det inte många stunder ( läs inga ) att slå ner rumpen framför datorn inte.

Men nu har stora killen skickats iväg till skolan på cykel, sessan sover och snaske leker nöjt i sitt babygym, så det ger en liten minut av bloggtid för mamman ;-)

 

Härligt vårväder har vi haft ( och även idag ser det lovande ut ) och vi har hittat ”the place to be” :-)

En skatepark i Avesta, dit grabbarna fyra och även liten sessa älskar att vara. Funkade super både för liten och för stor och de vill inte åka hem…

Så skulle ni undra vart vi håller hus, så är det ett hett tips att leta där ;-)

 

 

 
 
 
 
 
 
 
 
Full fart bland "skate guppen" för grabbarna fyra...
 
 
 
 
 
 
 
...och även lilla Filippa hängde på med sin spark :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Milton tog det hela med ro från vagnsplatsen ;-)
 
 
 
 

Vi har hunnit med att fira minisarnas Farmor i lördags medan söndagen tillbringades på Innebandy cup med Melwin.

 

 

 
 
 
 
 
 
 
Filippa och Milton softar i soffan efter kalas hos Farmor :-)
 
 
 

 

 
 
 
Melwin "in action" med sitt Per Ols 06-07
 
 
 
 
 
 
 
Grabben med kämparglöd, bästa Melwin <3
 
 
 
 
 

Första april idag och man får väl passa sig för att bli alltför lurad…måste komma på ett bra aprilskämt innan Albin kommer hem från skolan ;-) April, April…

 

 

 

 
 
 
 

Vår sessa fyller...

2014-03-27 | 23:57:32

Så har vi då firat vår lilla nyblivna 2 åring med pompa och ståt, precis som sig bör :-)

 

*** Tack alla som uppvaktat sessan på hennes dag ***

 


Blir mest bilder och inte så mycket text vid ett blogginlägg som detta, men här kommer i alla fall vår Filippas 2 års dag i korta drag :-)

 

 

Som sig bör inleddes dagen med sång och presenter på sängen…

 

 
 
 
Sessan vet såklart hur många fingrar hon fyller ;-)
 
 
 
 
Spänd förväntan och ivrigt öppnande...
 
 
 
 
...medans andra tog det hela med ro och inte brydde sig nämnvärt om vad som pågick i bingen :-)
 
 
 
 
Liten sessa så nöjd och glad med nya väskor och en favvo mysis ( Evert )
 
 
 
 
 

Så kom hela stora släkten ( eller nej, inte riktigt då, men delar av den i alla fall ;-) ) och då bjöds det ju såklart på tårta...
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Tårtan ( Norbergstårta från Elsa Andersson Konditori ) fick högsya betyg av både mig och Filippa...supergod!
 
 
 
 
"Bröderna Brothers" provade glatt systers nya boa och fina tingeltangel...Bäst att passa på liksom, när man inte brukar få så mycket sånt själv kanske ;-)
 
 
 
 
 
 
Trött, men förhoppningsvis en nöjd liten nybliven 2 åring <3 Älskade lilla Filippa
 
 
 
 
 
 
 
Tänk om du visste, hur älskad du är
Visste hur vi längtat, att du ska vara här
Och tänk om du insåg, den lycka som du ger
Hur du värmer våra hjärtan, varje gång du ler
Då fick du också veta, att du aldrig ensam är
Att vi står vid din sida, så länge vi finns här
Att du har blivit solen, som livet näring ger
Av din lycka och din glädje, vi bara vill se mer
Vi vill se vår sessa segla, på livets vilda flod
Se hur du visar kärlek, se hur du visar mod
I motvind och i medvind, vi segla tätt intill
För det finaste vi har är du, lycka är att du finns till
 
 
 

Filippas dag idag...

2014-03-25 | 06:53:00

 
 
 
 
Helt otroligt, men nu är det ju så
att vår lilla sessa idag fyller två
En liten sprallig virvelvind med ett humör som få
blir bara större och större, ska snart börja dagis
hur ska det då gå
Vår lilla tjej, älskar dig så
En finare hoppetossa kunde vi då aldrig få
 
 
 
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE LILLA ONGE *** LOVE YOU ***
 
 
 
 
 
 
FILIPPA KRISTINA
2012-03-25
 
 
 

Ska nu väcka övrig familj så vi tillsammans kan smyga in till liten sessa med sång och paket...sen blir det till att fira hela dagen lång :-)
En sessa värd att fira minsann, så mycket man bara kan ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
 

Ny vecka, nya tag...

2014-03-24 | 23:04:02

...och alla barnen är samlade under samma tak igen, så skönt!
 
Har ( som vanligt ) varit en helg med fart och fläng ;-)
I fredags agerade vi barnvakt till tre små söta Norbergsbarn och i lördags var det hockey hela dagen.
Cup i Skogsbo för Albin och hans Fagersta AIK...Men nu är det slut, i alla fall för den här säsongen!
Hockeyn får "vila" tills i höst igen, förutom hockeyläger i sommar då förstås.
Lite tomt nästan, utan alla träningskörningar i veckan och matcher på helger...eller är det mestadels skönt, svårt det där ;-)
Tur att det finns så mycket annat att roa sig med :-)
 
Har fått ett positivt besked i veckan...
Blodproverna som togs på vår Filippa visar normalt blodsocker, elektrolyter och kreatinin ( njurprov ).
Skönt att kunna andas ut där!
Hon dricker fortfarande rätt mycket och ofta, även om det har blivit lite bättre, tycker jag...Men det är väl helt enkelt så att hon gillar att dricka och det är ett beteende mönster, så nu "törs" jag ju vara lite tuff och säga nej ibland också, när hon vill ha sitt tionde glas typ. Nu när jag vet att hon mår bra!
 
Vår lilla stumpa som helt plötsligt blivit stora tjejen...Imorgon fyller hon hela 2 år!!! Halt galet vad fort tiden går och man vill bara säga STOPP och alltid ha de sådär små ;-)
 
Så imorgon blir det till att fira födelsedag...igen, det går i ett liksom den här månaden :-)
 
Rakt igenom glatt och mysigt är det dock inte för den här familjen, just för tillfället.
Tro för all del inte att allt är frid och fröjd, livet är lätt att leva och luta dig för all del INTE tillbaka i tron om att det är lätt att leva...För då slungas du snabbt tillbaka, ner stadigt på marken, med en smäll, fortare än du hinner blinka...igen! Och livet känns med ens tuffare än tuffast...igen! Tro mig, jag vet...:-(
 
 
 
Avslutar med en bild från en bra dag...Miltons dopdag! 
 

En bild med de allra bästa i mitt liv...Min familj <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vincent 6 år...

2014-03-21 | 08:51:00

 

 

 

 

 

 

Idag är det absolut ingen vanlig dag, utan det är vår prins Vincents sjätte födelsedag :-)

Vi firade redan igår med en grön prinstårta, som Vincent hade önskat sig och i morse väcktes han såklart av ”skönsång” och paket…

 

 

 
 
 
Vincents prinstårta :-)
 
 
 
 
 
Paket öppning pågår ;-)
 
 
 
 
 
Presenter här och där, mest Skylanders och Trashpacks, som är favvon just nu...
 
 
 
 
 
 
Födelsedagsfrulle innehållande lite prinstårta, det får man när man fyller såklart ;-)
 
 
 
 
 
 

Ska snart göra oss iordning och hitta på lite skoj, bara jag och Vincent, hala dagen...och så minisarna såklart :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE PRINS VINCENT *** LOVE YOU ***
 
 
FRANS VINCENT 2008-03-21
 
 
 
 
 
 

 
 

Kalas och storstadsbesök...

2014-03-19 | 10:07:33

I lördags var det så dags för vår blivande 6 åring att bli firad av sina dagiskompisar och det hölls så ett badkalas för vår Vincent.

Hade bokat in oss på ett kalaspaket vid Avestas Metropoolen, och det blev riktigt lyckat och bra :-)

Bad i timmarna tre, det bjöds på korv med bröd och glass och avslutningsvis gjordes en ganska så klurig skattjakt där man skulle leta bokstäver, bilda ett ord och sedan få piraterna att lämna nyckeln till skattkistan innehållande LÖRDAGSGODIS ;-)

 

 

 
 
Kalasfika :-)
 
 
 
 
Vincent med sin BFF Joehl ;-)
 
 
 
 
Liten Filippa var såklart också med och badade loss <3
 

 

Trötta föräldrar for hem med nöjda barn efter en hel eftermiddag med bad och bus!

 

 

Har precis kommit hem efter ett par dagar i storstaden.

Jag, Lasse och minisarna tog med oss Albin och for till Stockholm.

Vi behövde lite tid med Albin på ”tu man hand” och mådde alla bra av att komma ifrån en stund och bara vara och umgås med varandra.

En hotellnatt med innehållande hotellfrukost, lite shopping och sen ett besök vid Tekniska muséet.

Blev en bra ”avstickare” även om jag önskat att omständigheterna sett annorlunda ut…

 

 

 
 
Mini Milton på Tekniska muséet
 
 
 
 
Sessan hittade "den gamla" Brio spisen som gillades skarpt :-)
 
 
 
 
Albin och Filippa testade att köra grävmaskin, inte helt lätt ;-)
 
 
 
 
 
Barnvagnsutvecklingen har gått "aningen" framåt genom åren ;-)
 
 
 
 
Fanns en hel massa spel att testa, från mammans barndom till idag...
 
 
 
 
 
 
 
Inte helt lätt det här med kontroller hit och dit ;-)
 
 
 
 
Min "höjdpunkt" var att lyssna på radio från olika delar av världen * saknar att resa utomlands *
 
 
 
 
Albins favvo tjej ;-)
 
 
 
 
Spelnörd redan vid 2 års ålder...suck ;-)
 
 
 
 

 Kram på er!

 

 

 

LYSSNA PÅ MIG

När jag ber dig att lyssna på mig och du börjar ge mig goda råd, då gör du inte det jag bad om.
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar berätta varför jag inte borde känna som jag gör, då trampar du på mina känslor.
När jag ber dig lyssna på mig och du känner att du måste lösa mitt problem, då sviker du mig, hur konstigt det än låter.

LYSSNA!
Det var allt jag bad dig om – att lyssna, inte prata eller ordna något, bara höra på mig. Råd kan man lätt få: från frågespalter eller radiodoktorn. Jag kan ta vara på mig; jag är inte hjälplös; kanske slutkörd, nedslagen och villrådig, men inte hjälplös.
När du gör något för mig som jag kan göra själv - då bidrar du till min rädsla och svaghet.

Så när du tar det som ett enkelt faktum att jag känner det jag känner – hur irrationell min känsla än må vara – då kan jag sluta att försöka övertyga dig och kan istället ta itu med att förstå vad som ligger bakom den där känslan. När det står klart för mig är svaren uppenbara och jag behöver inga råd.

Irrationella känslor blir ju vettiga när vi förstår vad som finns bakom dem.

Så därför ber jag dig att bara lyssna. De som bryr sig om tillräckligt för att bara lyssna, förmedlar att de har tillit till dig och tror att du kan klara ut saker på egen hand.

Så snälla! 
Lyssna, bara hör vad jag säger. 
Och är det så att du vill tala, vänta en minut på din tur – så ska jag lyssna på dig.

Författare okänd


Vår lilla sessa...

2014-03-15 | 07:50:56

Milton uppe med tuppen, medan övriga tar sig en välbehövlig sovmorgon.

Var disco för några av gossarna igår, så allt blev lite senare ;-)

Men vad gör väl det när det är lördagsmorgon och man får sova hur länge man vill…

 

Tänkte berätta lite snabbt om hur det gick vid onsdagens läkarbesök med liten sessa.

Vi fick ju naturligtvis inte reda på allt vid själva läkarundersökningen, men det var en väldigt noggrann läkare som tog oss på fullaste allvar, och det kändes ju bra.

Hon undersökte Filippa grundligt och hörde en viss ansträngning vid andningen och när vi berätta om hennes illa hosta, som är värst på nätterna och vid ansträngning, så trodde hon att Filippa hade en släng av förkylningsastma.

Vi fick med oss astma medicin och inhalator hem och har testat det ett par kvällar nu, och till vår stora glädje har sessan sovit betydligt bättre på nätterna och knappt hostat alls.

Så läkaren måste ha ”gissat” rätt :-)

 

Det blev givetvis provtagning, och efter att ha emlat Filippa, så gick det riktigt bra. Hon var lättstucken och storebror Vincent var duktig på att distrahera liten fröken genom att blåsa en massa såpbubblor.

Där kunde man direkt konstatera att diabetes har Filippa inte! Blodsockret låg då på 4,8, så helt normalt alltså, Skönt!

Övriga provresultat kommer vi få svar på under nästa vecka. Så det är bara att hålla tummarna för att allt ser normalt ut även där, så kan vi konstatera att vi har en frisk liten sessa, sånär som på förkylningsastman då ;-)

 

Men jag avvaktar med att ropa ”Hurra” innan jag fått beskedet om vad provsvaren visar, känns tryggast så!

 

 

 

 
 
Liten plutt skrutt sessa <3
 
 
 

Idag är det Vincents dag, i alla fall lite...Han fyller ju sina 6 år på fredag ( 21:a ), men idag är det dags för honom att ha sitt kalas för sina vänner.
Det är ett badkalas så det blir en dag i simhallen med glada barn :-)
 
 
 
Kram!
 
 
 
 
 

Vårkänslor

2014-03-11 | 23:17:00

Underbart att äntligen få njuta av sol och värme!!!
Vilken fantastisk dag idag och vårkänslorna har verkligen sprudlat ;-) Mer sol åt folket!
 
Våra miniskrutt kaniner, som man inte kan kalla för bebisar längre, men som ändå är rätt små, lyftes ut med bur och allt på altanen, för de måste ju också de få njuta av den underbara solen och första vårvärmen.
Visst ska de få flytta ut på "allvar" sen i en riktig utebur, men det är ännu lite för tidigt och aningen kallt på natten för småttingarna att lämna "hemmets trygga vår" , så på kvällen lyftes de tillbaka in igen...men hoppas på en upprepning imorgon igen :-)
 
Jag hämtade Melwin och Vincent från skola/dagis och vi tog och gjorde premiär fikan utomhus på Hembygdsgården...
Soligt, varmt och så nöjda barn, och mamma med förstås ;-)
 
 
 
 
 
 
Fika utomhus toppar allt tyckte Melwin, Filippa och Vincent...
 
 
 
 
 
 
Coolingen Melwin :-)
 
 
 
 
 
 
Liten Milton sussar gott i vagnen och trivs bra med att vila middag utomhus, fast han är ju å andra sidan inte särskilt svår att lägga nånstans vår minifis :-)
 
 
 
 
 
Men sen till kvällen softar man gärna iklädd pyjamas i soffan ;-)
 
 
 
 

Så imorgon är det då dags för liten sessa att undersökas av läkare. 
Blandade känslor men ändå skönt att få det gjort.
Förhoppningsvis kan vi utesluta alla misstankar om diabetes, ämnesomsättningsfel eller knas med saltbalansen eller vad det nu kan vara...
Säkert är det just ingenting som är galet med vår sessa ( utöver hennes normala crazyness ;-) ) men då får vi det ändå bekräftat och kan vifta bort alla funderingar och spekulationer.
Skulle det nu visa sig vara något som inte riktigt är som det borde vara, är det ju en väldans tur att vi då får reda på det och att det upptäcks i tid så åtgärder kan sättas in!
 
Liten klump i magen och aningen nervös inför morgondagen...Javisst, det gäller ju mitt barn, min älskling, det bästa jag har.
Då hamnar nerverna lätt lite utanpå, det kan ju var och en förstå ;-)
 
 
Go´natt på er!
 
 
 

Dagen efter...

2014-03-10 | 11:28:00

Det börjar så smått arta sig här hemma i sjukstugan, eller rättare sagt så skulle det behöva vara ett "vilohem" här hemma, men det har ju varit så fullt upp i helgen, så någon vila har ju knappast hunnits med...
Dop hela lördagen och igår fylldes söndagen med hockey och åter hockey.
 
Lasse behövdes ut på jobb, så det blev bara för Filippa att hänga på till hockeyn oavsett förkylning, och Milton han åker ju fortfarande dit maten ( mamman ) åker ;-)
 
Albin och hans Fagersta AIK hade matchdag i Ludvika, så dit drog vi :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
Liten trött sessa fick sova ut i bilen, så där satt jag och "häckade" medans grabbarna värmde upp...
 
 
 
 
 
 
...men hon vaknade lagom till matchstart och kunde följa matchen sittandes inkurad i sin varma sköna åkpåse :-)
 
 
 
 
 
 
FAIK:s nr 6, Albin :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hann bli kväller innan hemfärd, men fick med mig en mycket nöjd och glad Albin hem, som hade fixat två mål och en assist och därmed blev dagens lirare och förtjänade att ta med sig lagets maskot "grisen" hem :-)
 
 
 

Idag är vi faktiskt piggare allihopa, men Filippa är fortfarande väldigt hes och lite hostig, och Milton får upp en hel del slem även om han är piggelin.
Så vi boar in oss här hemma under dagen.
Körde iväg tre skolgossar i morse, Vincent mös i soffan framför en film och nu har vi nyss fikat i oss lite "gammalt" dopfika som blev över ;-)
 
Snart dags för lite lunch innan Vincent ska iväg till Maximalerna, för lite kompislek och pyssel :-)
Skolgossar kommer hem igen och ja, det rullar på...
Men det blir lite soft idag, en dag som denna, dagen efter en intensiv men väldigt rolig helg :-)
 
 
 
 
Kram på Er!
 
 
 

Dopdagen...

2014-03-10 | 10:35:00

Så var han då äntligen döpt och välsignad vår lille gosse, Lars Milton, vid 5 månaders ålder, precis på dagen :-)
Vi kunde inte ha önskat oss bättre väder, då vi vaknade till en klarblå himmel och strålande sol.
Lite sådär lagom varmt, för att vara 8:e mars, och nån liten vindpust för att friska upp det hela ;-)
 
MEN...hälsan kunde ha varit betydligt bättre på flera av oss i familjen...
Liten Filippa hade hög feber och hosta "from hell", Milton även han rosslig med slemhosta, men dock ingen feber, och mamman själv vaknade med feber och ömmande amningsbröst :-(
Så det blev till att boosta oss ordentligt med både Alvedon och Ipren, dricka massa vatten/juice/saft och liksom ta fram de där oanade krafterna och "bita ihop"...och visst funkade det.
Vi klarade oss igenom dagen och den blev riktigt lyckad, men samtliga totalkraschade i soffan framför mellot på kvällen kan jag säga ;-)
 
Nu hade vi ju en fotogref som minglade omkring och fotade hela dopeftermiddagen och de bilderna har jag inte fått tillgång till ännu, men här kommer i alla fall lite av hur det såg ut under lillemans dop, taget med min egna kamera :-)
 
 
 
 
 
"Är du mör än knubbis???" ;-) Milton relaxar lite innan själva dopceremonin ska börja...
 
 
 
 
 
Alla gossarna fixade, stylade och bara såååå fina <3 
Här prins Vincent, som snart ska till och fylla 6 år
 
 
 
 
Här kronprins Robin, 11 år
 
 
 
 
 
Här prins Melwin, som gärna kör på en något coolare approach ;-) 7 men snart 8 år
 
 
 
 
 
Åsså prins Albin, 10 år
 
 
 
 
 
Liten sessa, som var så febrig och förkyld, men som tappert kämpade på hela dagen <3
 
 
 
 
 
 
Far och son, redo för dop :-)
 
 
 
 
Så stod vi där, samlade kring dopfunten, hela stora familjen och Miltons "gudisar"
 
 
 
 
 
 
Så var det då till slut dags att "stänka på" lite vatten på prins Miltons huvud
 
 
 
 
Och lillprinsen sa inte ett knyst utan verkade tvärtom rätt nöjd med att bli lite blöt och höjas till skyarna, fast han hade ju också tutten tryggt i mun ;-)
 
 
 
 
 
 
 
Ullis som sjöng så fint, Älskade barn och Det vackraste * Stort Tack för underbar sång *
 
 
 
 
Och här är vi :-) * LOVE *
 
 
 
 
Soligt och blåsigt, då blir det typ inte bättre än så här ;-) Men det här är i alla fall ALLA min älsklingar, BIG TIME LOVE <3
 
 
 
Tack alla Ni som var med och gjorde Miltons dopdag till ett oförglömligt minne!
 
 
 
 
 
 

Lars Milton * 2014-03-08 *
 
 
 

Från livets första steg
han testar vad han får.
Han skrapar sina knän
och torkar bort en tår.

Men barkbåten han gjort
förs ut på öppet hav
när sonen ska bli man
och möta nya krav.

Hans pojkrum blir nu tomt.
För söner är ett lån.
Och ständig närkontakt
byts ut mot telefon.

Men trots att åren går
och han blir stora karln
förblir han alltid son
och älskad som ett barn.

 

av Siv Andersson


 
 

Känner mig nöjd...

2014-03-06 | 23:27:04

...har fått en tid inbokad till vår lilla sessa.
Filippa ska få träffa läkare vid Barnmottagningen i Västerås på onsdag.
Inte säkert att det kommer tas några prover just då, direkt, men vi får i alla fall träffa en läkare som sedan kan göra bedömningen om det ska ordineras provtagning eller inte.
Mest troligt kommer jag inte ge mig förrän det tagits blodprov, för ingen av oss kommer kunna sova gott om natten, så länge vi har de frågetecknen hängandes över oss. Kanske behöver jag inte ens "strida" utan det tas omgående, vi får se på onsdag.
Kommer i alla fall se till att ha Filippa "redo" med ett Emla plåster i armvecket, så kan de i alla fall inte skylla på att det tar för läng tid att vänta på att bedövningen ska sätta in för att sticka henne. Åka alla milen hem igen, för att sedan komma tillbaka vid ett senare tillfälle känns ju skapligt onödigt, så jag gör vad jag kan för att förbereda så smidigt som möjligt.
Vet att för att kolla blodsockret räcker det med ett enkelt stick i fingret, men jag vill ju som jag skrev om tidigare, att de även ska kolla saltbalansen etc hos lilla sessan.
Inget får lämnas åt slumpen, allt ska kollas...
Vet av erfarenhet och har liksom inpräntat i bakhuvudet att ju förr man upptäcker sjukdomen desto bättre!
Många diagnoser kan få betydligt bättre utsikter och även ett positivt slut, bara de upptäcks i tid.
Så jag tänker inte "köpa" ett avvakta eller vänta och se svar...NO WAY!!! Been there, done that...tyvärr, vill jag ju tillägga!
 
 
 
Men men, det är först på onsdag det...
Innan dess ska Lilleman döpas och fixet går väl sisådär.
Känner mig skapligt i fas, förutom att jag kanske inte var sådär överdrivet smidig och kom på först igår kväll att kolla upp hur Melwin och Vincent har det med skjortor.
Tog för givet att de hade nåt bra hängandes i garderoben...men icke!
Till min stora förvåning hittade jag inget i passande storlek eller färg ( tänkte att allt skulle gå i blåa nyanser ), så nu blir det mest troligt en storstads vända imorgon för att leta på något passande.
Likaså en klänning till Filippa...HUR KUNDE JAG GLÖMMA LIKSOM???!!!
Skor har jag lyckats fixa ( TACK Åse! ) men klänningen glömdes helt bort och nu blev det sista minuten lik förbannat ;-)
Klänningar har hon massor av egentligen, men ingen direkt passande för dop, och ingen åt det blåa hållet.
Ja ja, har nog lite att fixa i storstan i alla fall, så det kanske inte gör så mycket att jag måste göra en utsvävning, även om det nu faktiskt känns ganska så drygt att fara iväg med småfisarna.
Speciellt då de båda hostar och snorar och sessan gått med feber idag.
Men det kan ju lika gärna vara över och förbi imorgon, det kan ju verkligen komma och gå över precis lika fort på de små, de där elaka bacillerna...och måste man så måste man, är man en liten sessa så MÅSTE man ju ha en passande klänning ;-) så de så!
 
 
 
 
 
 
Söta lilla underbara tjej, hoppas allt kommer att vara bra med dig
Du betyder allt för mig
Mamma älskar Dig <3
 
 
 
 

Sportlovsveckan...

2014-03-06 | 22:50:00

Tänkte ju att jag skulle skriva lite om den gångna Sportlovsveckan också…

En vecka som i vanlig ordning gick alldeles för fort, och det är alltid lika härligt att ha kidsen hemma hela långa dagen och riktigt få ”rå om de” :-)

Även om det innebär en himla massa matlagning, disk, tvätt och städ efter sex ”härjande huliganer” och försöka tillgodose deras alla olika behov, tankar och idéer utan alltför hårda ord, konflikter och meningsskiljaktigheter ;-)

 

Vi sportade ju en del i form av skidåkning i Klackbergsbacken på måndagen, och Innebandy på tisdagen. Skön promenad i vagnen och lekparkshäng, varvat med hockey såklart…

 

 

 
 
Filippa på span i lekparken :-)
 
 
 
 

 Finaste hockey killen som även hade namnsdag i lördags, allas vår Albin <3

 

 

 

Sen blev det ett break i all matlagning då vi unnade oss en liten utsvävning i form av en kryssning med Birka Cruises.

Tillsammans med två andra barnfamiljen for vi ut på havet, käkade buffé och gick på disco :-)

Ett välbehövligt avbrott i vardagen och en riktigt rolig utflykt, även om mini Snaske ansåg att just stora båten var helt fel ställe att sova på.

Inte för att han skrek och var missnöjd på det viset, men han visade sin sida som ”krångelpelle de´luxe” som vi aldrig fått sett tidigare…Skulle inte sova, inte ligga i vagnen, bara bli buren och vara med, dag som natt.

Så utvilad kände man sig kanske inte direkt när vi kom hem, men barnen var riktigt nöjda, så självklart kunde ju inte föräldrarna vara annat de heller ;-)

Sätta sig vid dukat bord är ju rena lyxen och att sen inte heller behöva plocka bort efter sig hör ju knappast till vanligheten, och bädda sängar slapp jag också...det avbrottet kan jag leva länge på!

 

 

 
 
 
Liten sessa på väg ut på äventyr...
 
 
 
 

...med alla brorsorna :-) Här första mat och kiss stoppet
 
 
 
 
 
 
Filippa i sitt esse och röjde järnet på dansgolvet, vår lilla partyprinsessa :-)


 
 
 

 
Tur storebrorsorna höll koll på henne ;-)
 
 
 
 
 

 

 
 
 
Bad och sol däck var en av kryssningens höjdpunkter såklart :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Liten Milton, som absolut inte skulle ligga ner i vagnen, var väl rädd att han skulle somna...
 
 
 
...men visst, nån liten stund lyckades de väl slumra i alla fall, och då är de ju bara såååå söta <3
 
 
 
 
 
 Väl hemma igen var det "någon" som somnade i stort sett direkt, i sittande läge, och sov sen sött hela natten..."Borta bra men hemma bäst" ;-)
 
 

Den avslutande Sportlovshelgen bjöd på heldag hockey och bad i Metropoolen i Avesta.

Så inte har vi legat på latsidan inte under Sportlovet ;-) Längtar redan till nästa lov, men vardag är ju inte fy skam det heller!

 

 

 
 
 

 

 


Tankar och funderingar...och oroligheter

2014-03-03 | 09:44:00

Har knappt sovit en blund i natt…Så många tankar och funderingar som snurrar och surrar i skallen.

Grabbarna fyra åkte igår kväll till sin pappa, efter en veckas härligt Sportlov ( skriver mer om det sen ).

Blev en något strulig överlämning och allt känns bara så fel.

Fel att pojkarna tvingas bo varannan vecka på olika ställen. Nytt hus, ny säng, nya saker och framför allt nya rutiner.

Är som om de måste vara två olika personligheter de olika veckorna.

Ett ”pappa jag” och ett ”mamma jag”. Måste ju vara skitjobbigt ju…

När båda föräldrarna bor under samma tak tror jag att det blir mer jämvikt. Mamma sättet blandas med pappa sättet, och så gör även barnens personlighet.

Nu dras det till sina ytterligheter vardera vecka och jag tycker så jäkla synd om grabbarna som tvingas ha det så.

Men de är ju inte ensamma om ett bo och leva på det viset och jag kan inte, hur mycket jag än vrider och vänder på det, komma på ett sätt att fixa till det.

Det är som det är liksom, och antar att det bara är att gilla läget.

Men det gör jag inte…Jag känner mig snarare som en stor värdelös skit mamma som gjort så att mina barn måste ha det på det här viset.

Ibland känns det lättare, ibland svårare, NU känns det svårt.

 

 

 
 
 

 

Det är absolut inte så att jag och pappan på något vis bråkar inför barnen, vi diskuterar knappt något alls när de är med, utan strulet vid överlämningen gällde snarare ett exempel på den här ”personighetsklyvningen” hos pojkarna och vi tabbade oss och satte de i en lite av en välja mamma eller pappa situation, vilket var ett stort misstag inser jag nu efteråt, när jag såg hur komplicerat allt blev.

Löste sig ju såklart rätt smidigt ändå, men det gör ont att inte ha de här nu och jag är mäkta irriterad på mig själv över hur situationen är och hur liten makt jag har att kunna förbättra och underlätta för pojkarna…*det suger*

 

 

 

Lillfisen Mliton är hostig och rosslig och det piper och skorrar i bröstet på den lille när han andas. Pigg i övrigt och ingen feber, men nog så jobbigt ändå, speciellt när han ska sova.

Hoppas han piggnar på sig snart och gärna till helgen, då det äntligen är dags för lillemans dop.

Dopet ja, en tillställning vi har valt att hålla i liten skala denna gång.

Därför har endast släkten bjudits in och inga vänner alls.

Min släkt är yttepytte minimal och representanter från ”min sida” blir endast min mamma och pappa och kära kusinen.

Syskon har jag ju inga och mor/far föräldrar finns inte med oss längre. Och min morbror och hans barn har sedan länge, länge bott i södra Tyskland. Så tur är väl att i alla fall ena kusinen valt att flytta tillbaka till Sverige och har möjlighet att ansluta till Miltons dop.

Tur då att Lasses släkt är lite större, så det slipper bli nästintill tomt i kyrkan :-)

 

 

En hel del att fixa innan lördagen…Träffa prästen, se över vad alla i familjen ska ha på sig för fint och leta fram bra och fina ”skrivelser” att läsa upp vid dopceremonin.

Jag vet, skapligt ute i sista minuten, men det har f-n varit fullt upp här hemma dagarna i ända.

Men nu måste saker och ting bli klara, Miltons dop ska ju bli perfekt, så det så ;-)

Dopdagen som även är hans 5 månaders dag, stora killen <3

 

 

 

 
 
Liten Lars Milton, snart 5 månader och snart även döpt :-)
 
 
 
 

Måste försöka få tag på någon ”vettig” person vid Barnmottagningen idag. Det är vår lilla sessa som nu gör oss max oroliga.

Filippa har under lång tid nu druckit väldigt mycket under ett dygn, och nu menar jag massor. Hon sveper i sig mugg efter mugg med vatten och dricker en hel massa välling så fort hon vaknar till på natten.

Tog upp det med BVC senast jag var där för att väga och mäta Milton, men det ansåg de bara vara bra att hon drack. Så bra för barnet att få i sig mycket vätska, tyckte de.

Visst, men det måste ju finnas någon begränsning, men det verkar inte Filippa ha. Hon kan dricka hur mycket som helst, och kissar igenom blöja efter blöja…

Har ju naturligtvis googlat en massa på detta och diabetes är ju en tanke som uppkommit, men hon är inte alls tröttare än normalt, och jag har uppfattat det som om det skulle vara ett tydligt tecken vid diabetes.

Tänker tillbaka på när Melwin insjuknade. Han var supertrött och drack massor, massor. Kunde ligga i vagnen en hel dag ( trots att vi var på Leksands Sommarland etc ) och bäljade i sig mugg efter mugg med dricka.

De flesta trodde ju på diabetes, men med ett enkelt blodprov så slogs den tanken bort, hans socker var högst normalt.

Sen upptäcktes ju hjärntumören och den ”naturliga” förklaringen till varför han var så trött. Men vid tillfälle, några månader senare tog jag upp detta med det stora vätskeintaget och frågade en läkare varför Melwin varit så törstig hela tiden. Hon svarade att det mest troligt berodde på att tumören hade påverkat saltbalansen hos Melwin och därför gjort honom så törstig.

Så en tanke är nu att Filippa skulle ha något knas med just hanteringen av saltbalansen eller ämnesomsättningen på något vis, men vad vet jag, man spekulerar ju bara, ”lekman” som man nu är…

Hoppas på att få komma och lämna lite sessa blod så får man ju lite koll på värdena i alla fall.

Men ni vet ju hur det är i sjukhusvärlden, lättare sagt än gjort många gånger att få gehör för sina oroligheter och funderingar.

Blir väl att till att kämpa och kriga en del..igen!

 

 

 

Wish me luck!

 

 

 

 

 


Lovtider igen...

2014-02-23 | 23:36:48

Supersöndag idag!!!
Grabbarna fyra har hämtats och huset är fullt i ungar igen, ordningen återställd *Lovely*
 
Slog till och bakade en kaka/tårta på förmiddagen så vi riktigt kunde fira in grabbarnas ankomst, men också att det nu är LOV...Sportlovet börjar och det är ju hur skönt som helst.
Slapp, slapp och lite mer slapp ;-)
Inga tider att passa, ingen skola, inga läxor och "bara vara"...tillsammans!
 
Ska försöka oss iväg och åka lite skidor/pulka imorgon, på den lilla snön som ännu finns kvar.
"Fina Stina" med sina pojkar kommer ner och ansluter med oss i backen, så vi mammor kan grilla, dricka kaffe och babbla ihop ;-)
 
 
Helgen har i vanlig ordning svischat förbi men vi har i alla fall hunnit med en Västerås vända, träffat Lasses brorsa med familj och en hel massa hockey...inte illa på bara ett par dar :-)
 
 
 
 
 
 
 Tur man kan byta blöja i bilen när man är ute och far ;-)
 
 
 
 
 
 
Liten kusinträff :-) Milton 4 månader och Liam 9 månader
 
 
 
 
Filippa och kusin Liam poserar ;-)
 
 
 
 
 
Så underbar, så fantastisk, så älskad liten "Snaskeman" <3
 
 
 
 
 
Filippa på utflykt till sina "bästa vänner" och mutade de med lite bröd :-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Goa fina unge <3
 
 
 
Bäst att gå och lägga sig så man orkar med att ha lov...det kan ta mer på krafterna än man tror att "underhålla", utfodra och "sportlova" med sex smått galna kids ;-)
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0