Dagar som slår allt...

2011-08-31 | 22:20:10

Dagarna går och jag hinner knappt reagera ;-)

Mina godingar är här och det är en sån där bra vecka. I alla fall om jag ser till att jag har mina bästa små hos mig, och det slår ju allt…

Tyvärr är det dock ett stort orosmoln som poppat upp och just nu känns det lite som, får man aldrig vara glad ifred…om ni förstår vad jag menar.

Vill inte gå närmare in på orosmolnet för tillfället, men det tar väldigt mycket av min tid och energi just nu, därav färre inlägg.

 

Underbart  i alla fall att få krama om mina kids så ofta som jag vill, när allt i mitt liv inte ligger rätt till ;-)





Mina små bus troll 



Albin o Sigge kvällsmyser i soffan

 

Robin och Albin är ju i skolan om dagarna. De slutar vid tvåtiden och blir sen skjutsade med taxi hem.

I och med att vi i nuläget bor lite utanför själva Fagersta ”stad” så är det taxi till och från skolan som gäller för skolpojkarna.

Vid niotiden börjar Melwin och Vincent på dagis. Det har inte varit någon vidare dagisstart direkt. Melwin ville inte alls bli lämnad varken i måndags eller tisdags. Medan Vincent som började sin inskolning under förra veckan tog det hela med ro och lät sig lämnas helt utan protester.

Igår var de båda lediga från dagis och vi hade en hemma mys dag. Åt frukost i lugn och ro, mös i soffan, gick ut och cyklade lite, en promenad med Sigge och sen lyxade vi till det med en lunch på China restaurangen jag och småttingarna.

På eftermiddagen hade Melwin två timmar i en grupp som kyrkan håller i, Maximalerna.

Det är bara för 5 åringar, så det är ingen jättestor grupp, och de gör lite pyssel, sjunger, målar, leker, ja lite allt möjligt skoj.

 

Sen var det dags för ett frisörbesök. Pojkarna fyra skulle nu klippas.

Nyfriserade och så snyggt stylade ( Melwin och Vincent hade till och med färg i håret ) for vi så hemåt.

Mormor kom över en sväng och det blev lyx igen, pizza.

Jag vet, blir till att laga mat resten av veckan ;-)

 

I tisdags fick vi förresten ett ”oväntat besök” :-)

Albins ”gudisar” Micke och Susanne var i stan och kom förbi en snabbis för att ”visa upp” nytillskottet i familjen, lilla Emilia.

Ja, det blev en liten snabbvisit för Albin hade sin första brottar träning för terminen och den var helig, inte missa…

Men lite fotboll med Micke hann han i alla fall med och såklart att ”känna lite” på sin lilla gudis syrra.






Stolt Albin med lilla Emilia, 8 veckor 





Så en positiv nyhet som jag har att komma med...


Vi har hittat ett hus inne i stan!!!

Äntligen blir det flytt av, eller ja, flytten i sig kanske inte är så himla rolig, men att vi hittat ett hus som vi verkligen gillar och med bra läge är ju toppen :-)

Och snabbt ska det gå, redan till månadsskiftet sep/okt ska vi vara ute ur detta ”lill huset” och inne i vårt nya…

Men det ska väl gå det också, man kan allt man vill, är det inte så…!!!???




 

 


Ett hett tips...

2011-08-27 | 22:53:41

Lördag kväll och jag sitter mest och softar och tuggar i mig massor av cocktail tomater, sååå himla goda….mitt lördagsgodis ;-)

Är fortfarande rätt trött, så en hemma mys kväll passade ju kanon.

Tycker inte jag gjort så mycket under veckan men ändå så är den snart slut.

Rätt toppen eftersom imorgon är det barnhämtardagen!!! En hel vecka väntar med mina älskade små <3

 

Då kommer jag slängas in i vardagen på allvar med allt vad skola, dagis, träningar, hämtningar och lämningar heter…

Men det är helt okej det med, även vardagen har sin charm ;-)

Lite läskigt att behöva gå upp i tid på mornarna bara, men det måste ju gå…

 

Vill passa på att påminna er alla om ett TV-program.

Imorgon, söndag 28 augusti kl. 20.00 i SVT2, visas dokumentärfilmen Barn med cancer.

En dokumentärfilm om barn, ungdomar, föräldrar och personal på barnonkologen på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Göteborg.

 

Varje år insjuknar ca 300 barn och ungdomar i cancer.

Hela tillvaron, hela ens liv, ALLT vänds plötsligt upp och ner.

Man kastas in i en helt ny värld och tvingas mer eller mindre att bo på sjukhus.

Kan vara svårt att sätta sig in i om man inte varit. Kan bara se till mig själv…

Jag hade knappt en aning om vad barncancer innebar, och att det faktiskt fortfarande är en dödlu sjukdom.

I ”min värld” levde vi i ett i-land där man kunde bota sjukdomar på barn, som var starka i sig.

Där dog inte barn av cancer.

Så fel jag hade, och så mycket mer jag vet nu.

Kanske var jag extrem och levde för mycket i en bubbla, kanske är det fler som känner som jag gjorde för 3 år sedan, hade dålig koll på det där med vad barncancer egentligen innebar.

Tyvärr är det alltför många som vet precis vad barncancer är och vad det innebär, av egna erfarenheter.

Tror i alla fall att denna dokumentär är högst sevärd för var och en av oss, för att få en verklighetsskildring av hur vardagen faktiskt ser ut för alltför många barn och familjer.

 

Vill även slå ett slag för Barncancerfonden.

Barncancerfonden finansierar ca 90 % av all forskning kring barncancer i Sverige, utan bidrag från stat, kommun eller landsting. All forskning och alla framsteg fram till idag är alltså tack vare generösa människor och engagerade företag.

Alla bidrag behövs för att få forskningen att gå framåt.

Tänk om barncancer inte var någonting att oroa sig för!

 

http://www.barncancerfonden.se/5210










NU


Om det alltid kunde vara så...

 

 

 


Vardag igen då...

2011-08-25 | 10:03:12

Redan torsdag = underbart = ”bara” fyra dagar kvar tills jag får hämta hem mina små älsklingar *saknar massor*

Men som vanligt går ju tiden rätt fort ändå.

Det har varit en del att sätta sig in i den ”nya” vardagen.

Har varit till pojkarnas skola, fått nya scheman, olika papper som ska skrivas och tider som ska bestämmas inför dagis starten.

Sen är det ju alla dessa aktiviteter som snart drar igång igen. Nu ska vi ta ställning till vem ska göra vad, hur många aktiviteter hinner vi med osv…

Ett evigt pysslande, det är ju ändå fyra gossar som alla ska få något ”roligt” att hålla på med.

Men för mycket får det ju inte heller bli.

Med en kille i trean och en i tvåan så är det ju läxor varje vecka som ska skötas, inte att förglömma ;-)

 

Var till Eskilstuna i tisdags kväll. Barncancerföreningen Mellansverige hade styrelsemöte där på sjukhuset.

Har aldrig varit vid Eskilstuna sjukhus tidigare, men nu fick vi en rundvisning genom hela barnavdelningen och mötet höll sen vid sjukhusets Lekterapi.

Intressant att se även andra sjukhus, än de vi varit på så ofta med bl a Melwin. Vi tillhör ju Västerås Sjukhus men de flesta av sina behandlingar fick Melwin vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

 

Nu över till något vi alla väntat på ;-)

Tävlingen är avgjord och vi har en vinnare!!!

Närmast det rätta svaret var Mikaela

STORT GRATTIS!


Rätta svaret är;

Robin, 8 år 3 mån

Albin, 6 år 10 mån

Melwin, 4 år 5 mån

Vincent, 2 år 7 mån

 

Mikaela, maila din adress till mig är du gullig,  samt vilken färg på din BRIO spis du önskar.

Så kommer det ett paket hem till dig inom kort :-)


 




Nej, nu är det bäst att sätta fart på dagen…

 

Ha de bäst kära läsare!

 

 


Kräftfiske o ännu en utflykt...

2011-08-22 | 17:50:50

Nu har jag åter igen hamnat framför min kära dator, så nu duggar det tätt mellan inläggen vill jag lova ;-)

 

Har ju som bekant haft pojkarna en vecka hos mig nu, men igår for de till pappsen igen för ännu en vecka där.

Fast vad mycket vi har hunnit med denna vecka, och vad mycket skoj vi haft.

Kanske därför det kändes sådär obeskrivligt tungt att skicka iväg de igår. Ville bara hålla fast de, alla fyra i mina armar och stanna tiden…

Men det går ju som vi alla vet inte, och nu hoppas jag bara på att denna vecka ska gå rekordsnabbt, så är de ju snart här igen :-)

 

I lördags for vi en sväng till Furuviks parken.

Som om vi inte hade fått nog av ”roligheter” nere i Danmark liksom ;-)

Men nu var det ju så att det var Barncancerföreningen Mellansverige som bjöd in sina medlemmar till en dag på Furuvik, och det var just i lördags.

Det ville vi ju inte missa, trots att vi var precis hemkomna från Danmark …

Vi som då hade klarat oss helt från regn på Legoland, fick nu vår beskärda del, kan man lugnt säga…

Det vräkte ner regn i stort sett hela dagen. Men det har ju sina fördelar det också…Det var inga köer till karusellerna och vi såg djuren väldigt väl ;-)

Så vi körde flitigt på i några timmar innan vi senare eftermiddag till slut fick nog och drog oss hem över, mer eller mindre dyngsura…

Då var det riktigt skönt att sätta på bastun och få upp värmen igen och sen glufsa i sig en hel massa mjölkchoklad ( vi vann nämligen hela 2 kg ).

 

Så har vi hunnit med att fiska kräftor också, såklart…

Det MÅSTE man ju bara göra den här tiden på året, speciellt när man bor precis vid en sjö :-)

Alla grabbar hjälpte till och har numera bekantat sig väl med dessa sjödjur ;-)

Nu återstår bara det bästa…KRÄFTSKIVA!!!

 

 










Robin, som först var riktigt skeptisk till det här med kräftfiske, fick riktigt god hand med "blötdjuren"




Liten Vincent vågade sig också han på att hålla en kräfta, något misstänksam vad han skulle göra med klorna dock, de var ju så stoooora ;-)




Djurälskare Albin hade naturligtvis inga som helst betänkligheter att ta i krabaterna, utan studerade dessa noga "innan och utan" :-)







Mina egna små apor, Robin o Melwin, i aphuset i Furuvik



Blöta var vi allt, men fick ändå en liten paus från regnet under lunchen





Åter vardag igen och idag började skolan för Robin och Albin och dagis för Melwin och Vincent.

Med risk för att låta lite väl gammal, men shit va snabbt tiden går. Har lite svårt att fatta att jag har en kille i trean och en i tvåan. Hallå, de lärde ju sig nyss att gå ju…;-)

 

Vincent som har varit hemma i nästan 3 ½ år nu, gjorde sin första dag på dagis idag.

Hög tid kanske, men eftersom jag ändå varit hemma har vi inte sett någon anledning till att skola in honom på dagis förrän nu.

Då det är ”pappa vecka” så är det Tony som sköter inskolningen, men enligt den rapport jag fått så gick det riktigt bra denna första dag för lilleman.

Han har ju även storebror Melwin på samma avdelning, och det kan nog vara en trygghet.

 

Så allt har dragit igång igen då och allt vad semester heter är typ över för denna gång.

Ganska skönt på sätt och vis, att komma in i rutinerna igen, få lite ”normal” vardag.

Men jag gillar inte riktigt det där med alla tider att passa och dessa tidiga mornar, men det är ju en del av det vardagliga paketet ;-)

 

Nej, dags att ta tag i flera ”måsten”…

Tvätthögen är ENORM efter en vecka på vift, så det återstår väl bara för mig att ”hugga in”, hur tråkigt det än må vara…

 

See ya´






Danmarks resan :-)

2011-08-22 | 17:03:02


Vi är åter från vår lilla semester, och vad skoj vi har haft.

Tur med vädret, inte sådär jättevarmt, men heller inget regn…det får man väl vara nöjd med.

Allt flöt på som planerat, även om det var en låååång resa för att komma fram till Legoland.

Först ner till Göteborg, sen båten till Fredrikshavn, och efter det ytterligare ett par tre timmar i bil innan vi nådde vårt hotell.

Men kidsen var jätteduktiga och tålmodiga. Såg på film, spelade spel, sov en stund, babblade och sjöng  ;-)

 

Två hela dagar tillbringade vi på Legoland, och det behövdes verkligen, för oj vad mycket det fanns att se och göra.

Förutom alla fantastiska Lego byggnader så var där ju en massa olika karuseller och aktiviteter som skulle testas.

Ja, två dagar gick i en rasande fart. Men härligt att se barnen ha så roligt och riktigt njuta av vistelsen.

 

Dag tre besökte vi Lalandia, detta megastora badpalats.

Efter som alla pojkarna fyra älskar vatten och bad så var det lite av ”top of the line” att få plaska runt där en hel dag.

 

Trötta men också så nöjda for vi sedan tillbaka, hela långa vägen hem till lilla Fagersta igen :-)

 

Skriver inte så mycket mer om just Danmarks trippen utan låter helt enkelt bilderna få tala för sig själva…







Bröderna Brothers vid Legoland Danmark :-)





Alla ville testa på hur det var att befinna sig "inuti" det stora hajgapet...



...för att sedan gå in och titta på de riktiga hajarna





Robin och Albin passade på att gå i trafikskola och skaffa sig körkort





Det tankades för fullt ;-)



Fantastiska Lego skapelser fanns det gott om *mäktigt*






Liten Vincent



Besök vid Sealife, där man kunde komma riktigt nära inpå firrarna





Till Robins stora lycka ingick det mjukglass ( obegränsat ) efter maten i stort sett vid alla ställen vi åt på



Vincent tog en liten safari tur



Melwin och Lasse, Robin och Albin testar armstyrkan och drar sig upp på riktigt hög höjd






Melwin tar ett litet break och mumsar sin favvo, varma bacon chips




Kanot tur med "fritt fall", fast de lyckades hålla sig rätt så torra ändå ;-)



Ja, jag var med jag också, och inte bara bakom kameran :-)



På båten hade vi turen att få träffa Vincents "bästis" Nicke Nyfiken






Goaste Albin som hade fixat till frillan med omsorg innan båtturen, "man måste ju vara snygg när man ska åka stora båten"






En härlig resa ihop med mina allra bästa, som jag kommer att leva länge på <3


På väg...

2011-08-15 | 13:51:40

Ursäkta avbrottet, och jag kan inte skylla på annat än att det varit lite fullt upp ;-)

Har jobbat under helgen med försäljning av Me and I och sen har det innehållit en hel del packning, för det är ju utflykt på gång :-)

 

Vi är nämligen på väg till Danmark och Legoland i skrivandets stund.

Japp, vi hämtade älsklingarna små hos pappan igår kväll och nu är vi allesammans inpackade in en minst sagt fullpackad bil på väg till Göteborg.

Det blir färjan över ikväll och sen väntar två heldagar vid Legoland.

Torsdagen är inplanerat ett besök vid Lalandia och sen är det tänkt att vi ska fara hem igen.

Ett lagom litet semester äventyr :-)







 

Så vi tuffar alltså framåt mot Götet nu, med underhållning av Albin som sjunger Ge mig en spanjor för full hals ;-)

Vincent slaggar, Melwin spelar spel och Robin ser på film.

Rätt lugnt ändå, och vi har nog bara fått frågan är vi framme snart? sisådär en tio gånger, än så länge…

 

Så kanske blir det ett litet blogg avbrott igen då, eftersom jag inte kommer besitta någon Internet uppkoppling under Danmarks vistelsen…och det är ju semester ;-)

Men sen så :-)

 

Just det ja…Glöm inte bort att ta en gissning i tävlingen!!! Den pågår t o m 21 augusti och man kan vinna en riktigt fin BRIO leksaksspis.

Kika in under tidigare inlägg så får ni all info om tävlingen, det är bara att gissa :-)



 

 

 

 

 

 

 


Lite blandat...

2011-08-11 | 22:21:49

Börjar med lite info ang. tävlingen ( inlägget innan ).

De gissningar som görs om mina barns ålder på bilden kommer jag inte att publicera förrän den 21 aug, då tävlingen avslutas. Kan bli lite dumt att se vad alla andra har gissat tror jag ;-)


Hur gamla barnen är i år OCH månader ska det ges svar på, annars blir det ju på tok för lätt :-)

Så gissa på bara…;-)

 

Idag sken i alla fall solen åter igen. Skönt efter gårdagens hällregn.

Men vad kallt det är!!! Är hösten redan här tro…???

Usch, alldeles för tidigt i så fall tycker jag :-(

 

Har mest softat här hemma idag med. Är ju så trött!!!

Tog en liten tur till Norberg, men det är också allt…nästan

Men det är ju bäst att vila medan jag kan. På söndag kommer småttingarna åter och på måndag drar vi ut på nya äventyr, Danmark och Legoland väntar oss…

Ska bli så skoj att fara iväg med mina älsklingar, ser jag verkligen fram emot, något som jag inte är helt ensam om misstänker jag :-)

 

Blir inte längre än så här nu…

Följer en serie på ”fyran” som inte får missas.

 

See ya´

 

 


TÄVLING!!!

2011-08-11 | 10:34:05







Nu något roligt här i bloggen…EN TÄVLING!!!




Genom e-leksaker.se kan man på min blogg vara med och tävla om en jättefin Brio spis, antingen i svart eller i vitt ( värde 449 kr )

                                                                        

 

 

Det enda du behöver göra för att deltaga i tävlingen är två enkla små saker;



Gå in på

http://www.facebook.com/eleksaker



och tryck på ”GILLA” knappen



sedan går du tillbaka hit till min blogg och gissar på följande fråga…




Hur gamla är mina barn på denna bild?






 

Skriv ditt svar som kommentar här i bloggen och sedan är det bara att hoppas på att just Din gissning är rätt :-)

Den som är närmast det rätta svaret vinner!

 



Tävlingen kommer att pågå i 10 dagar, alltså t o m den 21 augusti.

Så slå till med en gissning nu, så kan spisen bli din!




 LYCKA TILL!!!


Kämparnas Konung...

2011-08-10 | 15:14:07

Regnet öser ner och jag känner mig ungefär lika uppiggande som vädret.

Trött, frusen och allmänt låg skulle jag vilja benämna min dagliga status för tillfället.

Saknar mina små det gör jag och det blir nog ännu starkare ( trodde inte att det gick liksom ) när jag inte mår helt hundra.

Vilar mycket, så att det någon gång ska gå över, vill ju vara piggelin igen ju…!!!

 

Vilar man så medför ju det också att man funderar en hel del.

Eller så är det helt enkelt så att jag plötsligt fick lite tid att tänka…

Ni som har småttingar känner mest troligt till det där att man sällan får tänka klart en endaste liten tanke, utan får vara glad om man får struktur på vad man skulle ta tag i för stunden ;-)

Hur som helst så har jag tänkt mycket på Melwin och hans diagnos de senaste dagarna.

Visserligen ploppar det ju dagligen upp små sekvenser och tankar kring hans sjukdom, men nu de senaste dagarna har jag gått tillbaka i tiden och tänk igenom mycket kring hans sjukdomsförlopp, operationen, de många behandlingar etc…

Kanske är det för att jag i måndags ”råkade” se en film om ett barn med Leukemi. Hur hon och hela hennes familj kämpade för att besegra den djävulska cancern, men hur cancermonstren ändå till sist vann över hennes lilla kropp.

Så mycket jag kände igen, så många känslor som kom tillbaka och massor av tankar.

 

Vet inte hur många gånger jag har tittat på min älskade lille Melwin och tänkt hur otroligt fantastiskt det är att han fortfarande är här med oss och att han mår så pass bra som han ändå gör.

Visst har han sina små avvikelser och sånt som han måste jobba lite mer med än vad ett ”friskt barn” måste göra.

Men i det stora hel är det ju helt otroligt att han går, skuttar och springer runt som vilken annan 5 åring som helst, vem hade kunnat ana det egentligen, där på Akademiska Sjukhuset för 3 år sedan…???

 

Japp, det har gått hela tre år sedan vi fick det avskyvärda beskedet att vår älskade son, Melwin, då endast två år, hade drabbats av en elakartad hjärntumör.

Tre år sedan vi fick betrakta Akademiska Sjukhuset mer eller mindre som ett andra hem för oss. Den första tiden, före och efter operationen var vi knappt utanför sjukhuset väggar en endast gång.







Lille mini Vincent som då bara var fyra månader sov utomhus på sjukhusets balkong under dagarna, så att han i alla fall skulle få lite frisk luft i sina ”färska” små lungor.


Melwin redo för operation med lillebror Vincent vid sin sida...





Varken jag eller Tony fixade att gå ut, att lämna Melwin.

Det var som att sitta i en annan värld på nåt vis, lång borta från verkligheten. Verkligheten där Robin och Albin var, med Morfar o Mormor eller Farmor o Lars.

Vi visste ju i hjärtat att de hade det bra med sina mor – och farföräldrar, tror det var därför hjärnan liksom kopplade bort den delen.

Låter ju hemskt när jag skriver det, och visst saknade jag och tänkte på de större barnen också, men man orkade helt enkelt inte bry sig på samma sätt.

Inte just då i alla fall, i början, den första månaden…

Men sen var de med oss allt mer på sjukhuset. Vi åkte ofta allesammans och la in oss för Melwins cyto behandling, och till Schweiz, dit åkte vi ju såklart allihopa.

Det blev som en livsstil och man fann sig i att behöva vara så mycket på sjukhuset. Bara alla barnen kunde vara med så kändes det liksom överkomligt.






Robin o Vincent på Lekterapin



Melwin o Vincent, våren -09


 

Kämpen Melwin, hur orkade han egentligen kan jag ibland undra…???

Han bröts ner totalt gång, på gång, på gång…

Vid varje cytostatika kur så sjönk alla värden i en rasande fart, vissa så lågt som ”icke läsbara”.

Melwin fick oftast läggas in på sjukan även emellan cyto kurerna p g a någon infektion som tog fart. Han var ju så känslig och när det var som värst så blev han sjuk av sin egen tarmbakterie ( tarmfloran ). Värdena var så låga så hans kropp inte ens fixade sina ”egna” bakterier.




Så han fick ju aldrig vara pigg. Trött, tunn och glåmig var han, men ändå med humöret uppe.












Så fort Melwin var någorlunda pigg ville han till sjukhusets Lekterapi.
Där fanns inga läkare, men man kunde leka doktor med alla ”riktiga” sprutor och kanyler. På onsdagarna bakade vi och så kunde man ju blöta ner sig rejält bland alla fiskar och båtar i vattenkaret.

Ja, Melwin hittade verkligen ljuspunkterna i tillvaron, hur sjuk han än var…och det gör han fortfarande, vår lille solstråle <3









I Schweiz var det lite annorlunda, där behövde vi inte bo på sjukhuset.

Då bodde vi ute på landet allesammans, men for varje dag in till strålinstitutet med Melwin.

Där sövdes han och protonstrålades och fick sedan vakna i sin tid vid uppvaket.

Allt som allt tog det ca 3-4 timmar varje dag för Melwins strålning. Resten av dagen kunde vi tillbringa tillsammans.

Det blev allt som oftast bad, vilket Melwin älskar.

Nålen in i han ven port ( port á cath ) sattes alltid på måndagen och den togs inte bort förrän på fredag eller lördag.

Så Melwin fick inte doppa sig helt i vattnet, för nålen och kopplingarna fick inte bli blöta, då det kunde komma in baciller.

Men Melwin tog som vanligt det hela på fullt allvar och vaktade sin nål noggrant, men ändå lyckades han leka glatt i vattnet, inte illa fixat för en treåring…







Vet inte varför jag tänker så mycket på det här just nu…

Kanske är det för att jag för tre år sedan även då satt och tittade ut genom fönstret på regnet som öste ner…

DÅ sittandes på neurointensiven, NU tack o lov sittandes i lugn o ro i soffan.

Vilken mardröm det var, inget jag skulle önska min värsta fiende ens ( vem det nu skulle vara ).

Men rädslan och oron över att en dag hamna där igen, vill inte riktigt släppa taget.

Hur positiva de senaste magnetröntgen bilderna än har sett ut, så är det liksom omöjligt att slå bort tankar som

Tänk om tumören börjar växa igen

Tänk om Melwin får ett återfall

 

Ibland tänker man mer, ibland mindre…

Men positivt och helt fantastiskt är ju att det faktiskt är hela två år sedan vi var i Schweiz, alltså två år sedan Melwin fick sin senaste behandling, protonstrålningen.

Ja, sista juli -09 fick han den sista strålningen och sedan dess har det ju varit idel positiva besked.

”Klumpen” ( tumören ) har stått stilla, visserligen inte minskat nämnvärt, om ens något alls, men heller inte växt någonting, och så länge det är så,  finns allt hopp kvar!

 

Men det är inte utan att man förundras efter att fått höra läkarna säga att han är hårt drabbad, men han har en chans, och han har ju väldigt mycket tumör kvar.

Fast nu känns det faktiskt lite som om de ser på Melwin som en liten mirakel kille.

De är märkbart förundrade över vilket bra skick Melwin faktiskt är i, och det har de ju rätt i…

Det är nog just därför jag inte riktigt kan tillåta mig att ”andas ut”.

Med så dåliga odds i bagaget och i och med allt som Melwin tvingats gått igenom , och ändå idag är han en så glad och välmående liten femåring, kan jag inte få frågan ur mitt huvud…

Ska det hålla hela vägen, eller blir det ett bakslag???

 

Usch, nu saknar jag barnen ännu mer, tar och avslutar nu och ringer de :-)

 

Blev mest troligt ett upprepande inlägg med alltför många tillbakablickar idag, men det är så mina tankar är för stunden ;-)

 

 

Kämparnas Konung!
Älskade Melwin <3



 










Det spretiga livet...

2011-08-08 | 11:56:35



Måndag morgon…första dagen på ”trök veckan”.

”Trök vecka” blir det ju liksom automatiskt när inte mina fyra älskade små är hemma.

De for till pappsen igår kväll och det är nu ”pappa vecka” som gäller.

Tack o lov ”bara” en vecka. Nu har vi återgått till den normala varannan vecka ruljansen.

Men det är lik förbannat piss o skit när jag inte får ha de hos mig, punkt slut!

 

Kommer nog aldrig riktigt vänja mig, känns inte som det i alla fall.

Lika tungt när de åker, lika underbart fantastiskt när jag får hämta de igen.

Men tiden däremellan är hemsk…

Känner mig inte hel, och faktiskt inte som en mamma, när de små är borta.

Fastän jag pratar med gossarna så gott som varje dag när de är hos pappa, så blir det så tomt och konstigt.

Låter säkert smått knäppt. Jag vet ju att jag inte upphör att vara mamma bara för att de är hos sin pappa en vecka.

Men det är väl hela paketet som får en att känna sådär konstigt.

Jag menar när man har sina kids hos sig så går det ju i ett. Man passar upp på de små liven oavbrutet, fixar och donar, hjälper och tar hand om.

Man behövs liksom till hundra procent HELA TIDEN.

 

Så har livet sett ut för mig de senaste 9 åren, sedan ”kronprins Robin” tittade ut.

Kanske inte så konstigt då att jag känner mig halv, när alla fyra är hos pappan, när det är helt tomt här hemma, när jag inte riktigt behövs till hundra procent längre…

 

Hur som helst, en vecka brukar dock gå ganska så fort…hoppas väl på det nu också då ;-)

Har ju en hel del jobb att ta tag i under veckan.

Me and I släpper på onsdag sin höstkollektion och jag kör igång redan då med en visning, för att sedan köra några till under veckan.

Kan lova att det är en underbart fin kollektion med härliga färger och tryck, får man inte missa…!!!










Vi var på bio i helgen.

Som jag skrev i tidigare inlägg for vi till Västerås och det blev att se premiären av Bilar 2.





En helt OK film faktiskt, för att vara en tvåa...

 

Sen har vi även haft film maraton här hemma.

Vi köpte Pirates of the Caribbian trilogin och har kört en film per kväll nu i slutet av veckan.

Grabbarna är numera stora fan av Jack Sparrow o Co :-)



 




Albin slog till och tappade ytterligare en tand i helgen och vi kunde inte låta bli att knäppa en bild på vår lille kanin, eller är han mer lik en vampyr kanske…;-) Söt är han i alla fall *saknar* <3











TILL MINA ÄLSKADE PRINSAR









Dikt om pojkar
Av: Okänd

Pojkar förekommer i diverse storlekar, vikter och färger.
De påträffas överallt - ovanpå, under, klättrande på, hängande i, springande runt och hoppande över.

Mödrar älskar dem, små flickor avskyr dem,
äldre systrar och bröder tolererar dem,
stora människor ignorerar dem och Himlen beskyddar dem.

En pojke är sanningen med en sotfläck på näsan,
visheten med bubbelgum i håret
och framtidshoppet med en groda i fickan.

En pojke är en magisk varelse - man kan stänga ute honom
från sin slöjdverkstad men inte ur sitt hjärta.

Och när man kommer hem om kvällen
med bara spillrorna av sina drömmar och förhoppningar kvar,
då är det han som lagar dom igen med två magiska ord:

Hej, mamma!

----------------------------------









 

 


I´m back...

2011-08-05 | 13:17:47

Äntligen kan jag blogga igen, efter FLERA dagars avbrott!!!

I söndags pajade vårt ”gamla” modem och efter många försök att få igång det slutade det i alla fall med ett samtal till Telia där man snabbt kunde konstatera att ett nytt modem skulle skickas med posten.

Så nu äntligen kan jag blogga igen, har faktiskt känts lite tomt dessa dagar när jag ”tvingats” låta bli…;-)

 

Fast egentigen har jag inte sådär värst mycket spännande att skriva om.

Vädret har ju varit tipp topp så det vi har ägnat oss åt under veckan är BAD och åter BAD.

Simhallens utomhus bad och ut på sjön med båten om vartannat.

Härliga dagar med mina älskade små :-)

Även Lasse har kunnat vara med, då han åter blivit sjukskriven för sin armskada och blev ordinerad vila för att det förhoppningsvis någon gång ska kunna bli lite bättre i alla fall.

 

Har kanske inte berättat det förut, men min Lasse vurpade med sin fyrhjuling i höstas och krossade armbågen väldigt illa.

Flera operationer har gjorts men dessvärre har det uppstått komplikationer som verkar riktigt kluriga att räta till.

Men vi hoppas nu att om armen får vila och med diverse medikamenter att det ska gå att få bukt med den värsta smärtan och att han ska kunna träna upp armens rörlighet någorlunda igen.

 

Hur som helst så gör ju lite sol och bad honom enbart gott, så han har ”hängt” med oss i veckan :-)


Idag blir det dock ett biobesök istället, trots att det är sol ute...
Men vi hade visst lovat ett litet biobesök under vecka och ja, barnen verkar uppritktigt sagt aningen mättade på sol och bad just idag...så vi tar ett litet break ;-)

På väg till stora stan Västerås alltså, men hinner i alla fall avsluta med några bilder från vår sol och bad vecka...




 

 

Vi tog båten till en ö, där vi badade loss och fick besök av väldigt orädda små änder :-)







Lek o hopp i vattnet




Lunchen = grillad hamburgare i det fria




Love och Melwin flyter runt på sjön och har de bra ;-)




Även en badkruka som jag tog mig ett dopp då och då, riktigt skönt faktiskt, fast ligga och sola slår ju allt :-)




Melwin och Vincent vattenbusar med Lasse vid simhallen



RSS 2.0