Nu är det naket :-)

2010-12-31 | 16:21:00

Årets sista bastubad med obligatorisk snörullning :-)







Den nakna kocken ;-)




Nyårsafton 2010, alla förutsättningar att lyckas...:-)

KRAM <3



Melwin önskar...

2010-12-31 | 15:58:07

...GOTT NYTT ÅR!!!

Han ägnade en hel del tid framför spegeln med hårfön och borste i högsta hugg och såhär blev resultatet :-)








Min fina lille kille <3
redo för nyårsfirande :-)


Den sista dagen...

2010-12-31 | 15:24:17

Det är ju som vanligt…jag blir avbruten hela tiden.

Skrev jordens längsta inlägg, men icke, uppkopplingen bröts och min ”novell” hamnade nånstans ute i cyberrymden.

Men va f-n tänkte man ju givetvis först, ska det behöva vara så här…;-)

Fast självklart vad är väl ett litet inlägg i cyberrymden i det stora hela…

Andemeningen var i alla fall den att jag tänkte förklara lite snabbt att jag inte alls ser negativt på det nya året, tvärtom, nytt år är alltid lika med en ny start på allt…

Men för mig har storhelgerna inneburit ett litet andrum, jag har samlat kraft och ny energi.

För tro det eller ej, jag har lyckats med det otroliga att nästan helt lägga sjukdomen och Melwins svävande diagnos åt sidan.

Jag gav mig den på att jag skulle glädjas, mysa och bara ha det bästa med mina nära o kära över jul och nyår.

Ingen jäkla ”Klump” skulle få förstöra det…

Givetvis borde man ju tänka så jämt, alltid, varenda dag och inte bara vid storhelger, men det är ju kanske lättare sagt än gjort.

Men med en liten Melwin med humöret på topp, som glad och sprallig springer runt och leker och riktigt smittar av sig med sin positivitet, kan man inte annat göra än att låta sig dras med och bara själv må tipp topp…

Tankarna får vänta, läggas åt sidan ett tag till!

Mår han bra, så mår jag bra, så SKA det vara…

Men visst håller jag räkningen, bara 20 dagar kvar, sen är det dags att åter igen möta läkarnas blickar.

Sitta där med ett hjärta som för några sekunder står helt absolut stilla, man kan inte tänka, knappt andas…

Vill bara höra rätt!

Beskedet om ”Klumpens” vara eller icke vara närmar sig…har det uppstått en tillväxt, eller står den still eller…???

Blir det ett bra år 2011 eller inte…det beror helt på beskedet från Melwin läkare den 20 januari!

 

Men nu ska här firas, tankarna läggs åter igen på hyllan...



Nära o kära, brista eller bära, men nu ska här skålas, skratta och tjolas :-)

Det nya året är nära, och jag får ännu en kväll och natt med mina älskade kära.

Det är det som räknas och det som betyder nåt,

att glädjas åt allt detta underbara som jag så hjärtligt har fått...






 

 

 


Gott Nytt År!!!

2010-12-31 | 11:49:54

Har nyss mumsat i mig årets sista frukost, snart blir det årets sista lunch och sen årets sista dusch...Ja ni fattar!
Idag är i stort sett allt man tar sig för årets allra sista...
År 2010 lider mot sitt slut och ett nytt fräscht 2011 tar snart sin början.
Vad det kommer att bära med sig och vad som kommer att ske under det nya året, ja det stårväl skrivet i stjärnorna antar jag...


Precis som var eviga morgon när man kliver upp, man tror sig veta eller i alla fall ha en aning om vad dagen för med sig. Man har planer, men oftast blir det trots allt aldrig riktigt som man tänkt sig och planerat inför.

Jag försöker att se ljust på 2011, blicka framåt och tro på det bästa. Självklart, det vore ju idiotiskt att göra något annat.
Olyckor kommer och går ändå, det blir med - och motgångar, toppar och dalar...så ser livet ut och det kommer mest troligt även 2011 att bära med sig.

Så inte bör jag oroa mig i onödan, tänka på vad för hemskheter som kan tänkas att komma och ske, för vad kan jag göra åt det...???
Nej, precis, mest troligt ingenting.

Man kan förbygga, kanske ibland även förekomma och för det mesta göra det bästa av situationen, i alla lägen...
Men vad som sker, det sker och det är oftast bara att följa med.

Så jag väljer att tro på ett lyckligt, oslagbart, fantastiskt nytt år. Det bästa 2011 man kan tänka sig...
Trots att oron även idag ligger som ett stort moln i luften. Jag har för mig själv startat nedräkningen, inte av 2010 sista timmar, utan mot nya sjukhusbesök, ny magnetröntgen, nytt besked angående Melwins "Klump"













Dag 20 – Den här månaden

2010-12-29 | 17:54:06

Den här månaden är en av mina favorit månader, December.

Eftersom jag är en ”sucker” för julen med allt vad den innebär så tycker jag ju givetvis väldigt mycket om december månad.

Det är ju perfekt när man har barn och verkligen får leva ut julen till fullo.

Skapa sina barndomsminnens jular och riktigt slå på stora trumman utan att för den sakens skull skämmas det minsta över att man tar i lite väl mycket.

Det kan aldrig blir för mycket när det kommer till firandet av julen, eller jo det kanske det kan…Viss måtta ska det nog vara med det hela.

Men från första advent och fram till stora dagen D så kör vi efter traditionernas alla regler…

Det pyntas och mumsas pepparkakor med julmust.

Äter lussebullar till daglig dags och planerar julfirandet in i minsta detalj.

Julklapparna ska införskaffas och trots att vi varje år säger samma sak, att nästa år ska vi inte handla så förbannat mycket julklappar, så står vi där på julafton och ser Tomten bära in säck efter säck fullproppad med klappar till både stora och små…

 

Doften av julskinkan blandas med härlig julgransdoft och av alla doftljus som jag flitigt tänder.

Adventsstjärnor och ljusstakar lyser upp i decembermörkret och det är bara sååååå mysigt.


Barnens ögon tindrar i kapp och både jag och barnen är förväntansfulla över hur julafton i år ska bli.

Men den blir ju oftast bra såklart och när man lägger sig på julaftons kvällen så känns det lite som om allt är över…

Det är ju liksom som att det ”bara” är julafton som räknas, och när den är över så är hela julen över.

Men i år påminde jag verkligen mig själv om att det är flera dagar som räknas, att vi skulle tänka på att riktigt fira både juldag och annandag jul också…

Ja, det gjorde vi väl kanske också, men självklart är det julafton som till sist ändå slår allra högst ;-)

Nu blickar vi framåt mot nyårsafton…

Ska börja planera inför årets nyårssupé här ute i skogen, tillsammans med underbara vänner.

Fyrverkerier hör till, så det ska inhandlas, all mat likaså och sen är det dags för de stora förberedelserna.

Årets sista dag ska avslutas på topp…

 

December är kort och gott en härlig månad med mycket fest, mys och värme i bagaget.

Vet att det långt ifrån är så för alla, TYVÄRR bör jag tillägga…

Inte alla kan fira jul och nyår, inte alla vill fira…

 

Men det vill och kan vi i den här familjen, och det gör vi, så mycket vi bara orkar!



 







 


Glad och Tacksam...

2010-12-29 | 17:03:48

Tar det lugnt här i stugan ute i Ockelboskogen idag...
Blev lite väl sent igår kväll, vi spelade spel långt in på sena timman...
Roligt var det om än lite tröttsamt att kliva upp i morse ;-)

Lille Vincent är lite rosslig i halsen och hostig, så han och jag valde att stanna hemma i stugan tillsammans med Melwin och de andra kära.
Mannen tog Robin och Albin och for till Kungsberget igen, de ville ju åka skidor såklart :-)

Melwin är pigg, oförskämt pigg och leker hela dagarna med sina kära vänner.
Det är en fröjd att se, och värmer mitt mammahjärta enormt!
Tänk vad mycket "skit" den lille killen fått vara med om, tvingats kämpa sig igenom och idag ändå mår så pass bra.
Hur det kommer att hålla i sig och se ut i framtiden är ju givetvis fortfarande högst frågande och osäkert.
Men att se honom så tipp topp just nu är ju helt underbart!

Tänker på hur många drabbade barn vi fått lära känna, och som vi har träffat på under Melwins två år med diagnosen hjärntumör.
Långt ifrån alla de mår idag så pass bra som Melwin gör, är så pass pigga och aktiva som han för stunden är.
Så ja, jag är så innerligt glad och tacksam för min lille killes skull, att han får må så bra som han nu gör.
Att han orkar och kan leka och bara vara barn, precis så som barn ska kunna vara!

Hoppas och ber att det ska hålla i sig och vara för evigt...


ÄLSKAR DIG MIN FINA LILLE KÄMPE!!!





Melwin sommaren 2008



augusti 2008 efter operationen av den stora tumören i lillhjärnan



september 2008 dagarna innan cellgiftsbehandlingen påbörjades




Nyår 2008, mitt under pågående cyto behandling



April 2009, sista cytostatika kuren



Sommaren 2009, protonstrålning i Schweiz






ÄLSKADE UNGAR!!!





Skid dag...

2010-12-28 | 19:41:07

Dagen har vi tillbringat vid Kungsberget...
Skidåkning för Robin, Albin och Mannen i slalombackarna, "Bobrace" för mig, Melwin och Vincent i pulkabacken :-)

Hade tänkt mig att själv testa några åk, men tiden rann iväg och jag hann inte ut i backen nånting idag, med undantag för pulkabacken då förstås ;-)

Annars har dagen i stort sett likadan ut som igår...Vi har ätit och druckit massa gott, barnen leker för fullt och vi vuxna sitter mest och snackar skit...Semester helt enkelt!

Här kommer dagens bildgalleri lite snabbt...ska snart duscha och natta barn som i nuläget bastar tillsammans :-)




Friendos :-)



Darling



Lovers



Lillskrutt





Bästisar :-)



Melwin redo för race i backen



med Vincent tätt i hälarna ;-)



Slalombackarna nästa...:-)



Det gick superbra för Robin och Albin i backarna idag, de har lärt sig så mycket och tycker att det är superskoj...Go for it!




Ockelboskogarna...

2010-12-27 | 18:43:27

Är ute i skogen och myser...
Igår kväll kom vi fram till Ockelbo eller rättare sagt Gammelfäbodarna, som den pyttelilla byn heter, här mitt ute i mörka skogen.
Massor av snö och det första vi fick göra var att skotta oss fram till dörren när vi anlände...eller vi och vi ;-)
Mannen, Johan och Nannie skottade flitigt medans jag pulsade mig in i stugvärmen med barnen och ägnade mig åt barnpassningen :-)
Det hade visst kommit en hel del snö, bara sådär ;-)

Bilfärden upp var i mitt tycke allt annat än rolig...Det snöade för fullt och var spårigt och halt, men det gick ju ändå bra, även om det tog en stund att ta sig upp.

Nu sitter vi i en mysigt varm stuga och har det bra...
Barnen leker för fullt, det spelas spel och mumsas mat och gott gott :-)
Imorgon blir det en tur till Kungsberget för lite skidåkning och Melwin riktigt längtar efter att få testa sin nya snowracer han fick i julklapp...

Skriver inte så mycket mer idag, då jag nyss kommit ut ur bastun och snart vankas det en härlig stek som Johans mamma Barbro skickat med, Tack för mat o presenter Barbro, guld värt!





Albin i full fart nerför lillbacken i Ockelboskogarna :-)








Nannie skottade fram en mysig snögrotta åt oss



Käraste vinter Melwin



Årets höjdpunkt...

2010-12-25 | 23:44:02

Så har då även julafton passerat, dagen vi alla väntat på, en av årets höjdpunkter...och visst har vi haft det mysigt och bra :-)

Härliga juldofter i hela huset, pyntat och stämningsfullt med ljus, julgran och allt som hör till.
Maten, som vi i år skulle "ta oss an" i och med att julafton firades hemma hos oss, måste jag säga blev fullt godkänd, kanske till och med MVG ;-)
Kalle o hans vänner gick för högvarv på TV:n, trots att de enda som kollade var vuxna. Barnen ser ju på film typ var och varannan dag nuförtiden, så vad brydde de sig i lite Disney helt plötsligt, när de istället kunde leka...Men självklart var det ett tillfälle för oss vuxna att vara lite nostalgiska :-)

Tomten kom till slut, och tydligen hade vi alla varit riktigt snälla i år. För det var då ett virrvarr av papper och paket i hela vardagsrummet...
Alla öppnade och slet febrilt i sina paket för att till sist få stilla sin nyfikenhet och se vad som dolde sig under allt papper.

Ja, visst fick vi till en riktig barndomsjul i år också. Pojkarnas ögon tindrade i kapp och glädjen riktigt lyste omkring de...Underbart härligt att se!!!
Alla var pigga och krya, alla kunde glädjas, alla kunde ha trevligt och fira vad jag kallar "en perfekt jul"

Skriver inte så mycket mer, utan låter bilderna tala för sig själva :-)






Julafton inleddes med "Samling vid krubban" i kyrkan



Tutt Vicce ;-)




Kan det paketet vara till mig tro...undrar lille Vincent fundersamt :-)




Finaste Melwin, som slängde av sig sin julröda skjorta och insisterade bestämt att han skulle möta Tomten i sitt favvo linne, dagen till ära med en julmust fläck på ;-)






Robin tryggt i Tomtens famn




Tok Albin :-)



Känner mig lycklig och upprymd, så jävla glad helt enkelt. ( ursäkta svordomen! )
Glad över att få ha sett pojkarnas totala lycka över julen, att få vara där och dela glädjen med de, alla fyra är det bästa!

Vid alla såna här högtider, storhelger och liknade, är det svårt att hålla tankarna på avstånd.
Jag tänker mycket på hur lyckligt lottad jag är som får ha alla mina gossar omkring mig, min familj, mina käraste...
Att det inte är en självklarhet det har jag fått lära mig att inse. Något man absolut inte får ta förgivet. Utan bara ta alla tillfällen man kan och komma ihåg att njuta av stunden.
Alla har inte möjlighet att fira en "God Jul", många vill, men kan inte...
Livet blir inte alltid som man tänkt sig och då kan såna här högtider vara en ren pina.

För lite mer än två år sedan blev jag rejält omskakad, för att inte säga totalt kastad in i vad som kan kallas ett ordentligt "wake up call"
Min son, mitt hjärta, mitt allt bär på en dödlig sjukdom, risken finns att jag förlorar honom. Det är ett faktum!




Melwin julen 2008




Vad som står skrivet i framtiden vet jag Tack o lov inte, men vad som drabbat Melwin, har givetvis fått mig att tänka betydligt mycket mer på vad jag har och även väldigt lätt kan förlora.
Allt sånt blir på något vis mer kännbart och tydligt vid såna här högtider.
Jag kan inte för mitt liv tänka mig en jul utan min Melwin, utan någon av mina gossar. Det finns bara inte, det går ju bara inte...!!!
Men tyvärr kan jag absolut inte ta något för givet...

Därför gläds jag var enda liten sekund åt allt det jag IDAG har, det är bara helt fantastiskt stort!!!


ÄLSKAR ER MINA KÄRA HJÄRTAN!!!








Imorgon drar vi ut på nya äventyr :-)
Mot Ockelboskogarna, mot Kungsberget och slalombackarna, mot en vecka med underbara vänner...!

Skriver mer sen såklart, från stugan i "prinslandet" :-)


Stor JulKram Till Er alla!!!


JULAFTON!

2010-12-24 | 00:28:23

Nu är den äntligen här, dagen vi alla väntat på, planerat inför, jobbat för och mest troligt stressat omkring med allt, just kring denna dag, JULAFTON!!!

Har just lämnat soffan efter att ha följt ”Uppesittarkvällen” på TV, slagit in de sista klapparna, och fixat lite kring ”Tomtens” ankomst i natt ;-)

Hos oss kommer nämligen Tomten en sväng på julaftons natten, kollar läget och spanar in vart vi bor inför julaftons kvällens besök.

Han lämnar lite spår efter sig i form av små klappar i pojkarnas julstrumpor, om gossarna varit riktigt snälla…

Så därför plockar alltid pojkarna ihop en liten smarrig jultallrik åt Tomten att mumsa från, när han kommer ner genom skorstenen till oss på natten…

Han brukar alltid äta upp allt vad som serveras, han är nog rätt hungrig av sig den där Tomten... ;-)

 

Känner mig i alla fall redo, redo att fira JUL!

Imorgon startar vi upp med att fara till kyrkan för familjegudstjänst och ”barnens krubba”.

Det är en mysig start på julafton, som blivit lite av en tradition hemma hos oss nu tror jag.

Barnen får själva välja figurer och djur att placera vid julkrubban, allteftersom prästen berättar den spännande historien om varför vi egentligen firar jul.

Man sjunger lite och det är en skönt avslappnad stämning, som alla i den här familjen gillar.

 

Sedan kommer släkten över för lite jullunch, Kalle Anka och förhoppningsvis även ett kärt återseende av Farbror Tomten :-)

Hur sent det sen blir för oss på julafton i år, det återstår att se...men nu måste jag avsluta, för annars kommer väl aldrig Tomten hit för sin nattliga visit, alla måste ju sova då ;-)


Lämnar er med ännu en hälsning och önskan om en Riktigt God Jul till Er alla kära läsare!

Samt ett Stort Varmt Tack för alla underbara julhälsningar jag/vi har fått!

 

JULKRAMAR TILL ER ALLA!!!





















Foto: Camilla Karlsson




 

 

 


God Jul...igen!

2010-12-22 | 09:55:47

Måste lägga ut min "God Jul" hälsning igen, så att den hamnar överst och ingen riskerar att missa den ;-)



Eftersom vi inte skickade några julkort i år, utan istället satte in en slant på "Melwin mot Klumpen" så kommer här en julhälsning från Oss Alla till Er Alla




Foto: Camilla Karlsson




http://www.barncancerfonden.se/5210


Gårdagens röj...

2010-12-22 | 09:46:23

Så har jag betat av hela tre dagar i mitt tema bloggande, Stolt!

Jag vaknade vid halv sju och då sov fortfarande hela huset, utom Mannen då förstås som hade åkt till jobbet betydligt tidigare.

Jag kunde inte somna om, så jag klev istället upp och tog tag i lite sånt som låg ”liggandes”, bl a mitt tema bloggande ;-)

 

Men nu är alla gossarna vakna och det är snart dags för frukost.

Vi hade en toppen dag igår på ”Busborgen”…

Som jag misstänkte redan innan vi for dit, så var vi i princip helt ensamma där.

Visst var det några till barn där, men så stort som ”Busborgen” nu är så märktes det ju typ inte alls.

Så under hela fyra timmar röjde grabbarna loss och liksom ”ägde” hela borgen :-)





Melwin "in action"



Vincent älskar hoppborgen






Albin med sin "racer" och Vincent åker villigt med där bak ;-)



Robin i full fart...









Vart tar alla bollar vägen, undrar liten Vincent...:-)




Dags för lunch...




Pannkaka såklart ;-)







medans Robin tyckte att en toast skulle smaka bra



själv smaskade jag i mig en mumsig bakad potatis med skagenröra :-)






Dag 19 – Detta ångrar jag

2010-12-22 | 08:38:30

Försöker att inte tänka tillbaka så mycket, att inte analysera och kritisera det jag gjort och tagit mig för.

Det som är gjort, är gjort heter det ju och man kan inte göra saker ogjorda.

Men därför inte sagt att man inte kan lära av sina misstag, och det ska man väl i alla fall försöka göra. För har man tabbat sig en gång, vill man ju knappast göra det igen, eller hur…?!

 

Men ska jag ta på någonting jag verkligen ångrar, så är det nog när jag sålde min häst, Little Ben, nere i Belgien.

Jag bodde ju där då och hade min häst med mig.

Under tiden jag jobbade så gick det bra att ha kvar hästen, men när jag efter ett år beslöt mig för att börja studera vid universitetet istället, hade jag omöjligt varken tid eller råd att ha kvar honom.

Han var ju min älskade häst, så visst satt det långt inne, men jag behövde pengarna och fick liksom lov att tänka framåt…

Men jag var mycket mån om att han skulle hamna på ett bra ställe, till någon som skulle komma att älska honom, minst lika mycket som jag gjorde.

Jag fick ett skambud av ett par från stallet där jag hade Little Ben.

De hade redan en häst, som var i stort sett en kopia på min Ben. Hästen såg nästan likadan ut och han skulle ridas i princip likadant som Ben.

Paret var så trevliga, och jag hade ju känt de ett bra tag, och hade inga som helst misstankar att något var fel.

De lovade att ta väl hand om min Ben och att de inte skulle sälja honom…

Vilket sedan visade sig vara ren och skär ”bullshit”!

Några dagar efter att ”vår affär” var avslutad hade de sålt Ben till en annan tjej i stallet.

För mycket mera pengar och till en riktigt otrevlig, nonchalant och ”besserwisser” till tjej.

För mig var det absolut det värsta som kunde hända, min Little Ben hade hamnat i helt fel händer.



Jag försökte att få köpa honom tillbaka, men då skulle jag såklart enbart få göra det till den mycket högre prislappen, och så mycket pengar hade jag ju inte…

Alla jag pratade med ryckte lite på axlarna och liksom tyckte att ”skyll dig själv” som sålde till de där två skojarna.

Men ingen hade tydligen tänkt på att säga det till mig INNAN affären gjordes, fastän de flesta verkade veta…Det retar mig till förbannelse så här i efterhand!



Bara någon månad senare var Little Ben död!!!

Puckot till tjej som köpte honom av de två ”skojarna” såg till att han bröt benet.

Eller rättare sagt krossade hela kotan på ett ben…

Hon tycket tydligen att hon skulle ta ut honom i ridhuset fastän det var ishalt.

Det hade blivit kallt, riktigt kallt, vilket gjorde att det blev is i i ridhuset, under spånet ( underlaget ). Något som alla visste, men som hon uppenbarligen sket i totalt.

Ben halkade ju såklart och satte sig på benet som krossades…han avlivades på plats.

Jag har inte åkt tillbaka till det stallet efter det, jag kunde helt enkelt inte förmå mig till att göra det.

Jag ångrar bittert att jag inte begrep bättre och aldrig hade sålt i ”god tro” till det där paret. Då hade min Ben fått leva betydligt längre…!!!

 

Han och jag gick igenom så mycket tillsammans. Vi tävlade och tog hem många segrar inom hoppningen.

Han var med mig där nere i Belgien och var ett stort stöd för mig...Ja, trots att han ”bara var en häst”, som många av er nog tänker.

Han var min trygghet, min vän.

Jag flyttade ner dit direkt efter studenten, jag var ung, kände ingen där och kunde inte språket.

Men hos min Little Ben var jag trygg, honom kände jag väl och jag älskade den hästen så innerligt.

Han var som en hund med mig…gick lös vid sidan om mig, jag behövde aldrig binda fast honom, för han stod där jag bad honom att stå.

Han gjorde allt för mig och gav mig så himla mycket…

Så att jag sålde honom, och dessutom till helt fel personer, att jag övergav honom, DET KOMMER JAG ALLTID ATT ÅNGRA!!!

 






Dag 18 – Min favoritfödelsedag

2010-12-22 | 08:06:30

Den har jag inte haft än...;-)
Jodå, men även här är det himla svårt att välja.

Men kanske var det är jag fyllde 30...
Jag var gravid med Melwin och gick med stora magen i vädret. Jag fyller ju i februari och Melwin var beräknad att titta ut i april ( vilket han även också gjorde )

Hade öppet hus här hemma och fick besök av mina nära och kära.
Alla hjälpte de till att förgylla just min dag, Härligt!

Eller kanske var det när jag fyllde 20 år, som det var min favoritfödelsedag...?
Jag och min kära vän Sofia fyller år dagarna efter varandra så man kan säga att vi är nästan exakt lika gamla ( unga ) ;-)

Så när vi fyllde 20 slog vi till och hade en stor fest.
Vi hyrde en lokal här i Fagersta och bjöd in alla våra vänner till partaj...
och partaj, det blev det :-)

Eller kanske var det när jag fyllde 10 år, som var min favoritfödelsedag...?
Jag bodde i Bålsta då och jag skulle få ha min allra första födelsedags fest.
Mamma o pappa hyrde fritidsgården på området vi bodde på.
Jag fick bjuda hela klassen och det blev fullt hus.
Minns att jag tyckte det var superskoj. Jag fick stå i centrum och så fick jag ju en massa presenter också ;-)

Ja, det kanske är så att var sak har sin tid...
Varje ålder har sin charm, tiderna förändras och så även födelsedags firandet.
Alla de här tre födelsedags firandena har blivit varma minnen och jag vill kalla de för favoriter, även om jag tycker att jag har blivit väl uppvaktad vid alla mina födelsedagar :-)

Kanske blir det en riktig skräll och tidernas bästa nu när jag slår till och fyller 35...vem vet ;-)






Dag 17 – Mitt favoritminne

2010-12-22 | 07:38:44

Att skriva om mitt favoritminne är inte helt lätt, för det finns ju några att välja mellan, och just vilket ska jag välj att skriva om tro…

Kanske är det få förunnat att ha fler fantastiska minnen att förgylla ens liv med, och i så fall är jag en av de få.

Eller så är det helt enkelt så livet ser ut, för oss allra flesta, det går upp och det går ner, med- och motgång.

Sin ”beskärda del” av motgångar får vi nog alla, på olika sätt känna av och tvingas gå igenom.

Då är det ju väldigt skönt och lite stärkande i sig att ha sina favoritminnen att tänka på, och hämta kraft från.

 

Självklart är födslarna av mina underbara små söner underbara minnen.

Kanske någon tänker, men det gjorde väl helvetiskt ont och var allmänt jobbigt…???

Att det stundtals handlade om obeskrivlig smärta, det ska jag inte förneka, men jag måste ändå säga att det känns som bagateller i sammanhanget.

Jag har ju dock haft turen att genomgå relativt ”lätta” och ”snabba” förlossningar.

Komplikationsfritt och smidigt har det gått, alla fyra gångerna…

Så då är det ju ganska så lätt att tänka tillbaka på dessa minnen och känna den adrenalinkick man får, den underbara och mysiga lilla bebisdoften man för första gången får insupa.  Känna allt det där fantastiska i att föda fram livet…

Ja, att för första gången få möta och hålla i denna vackra och helt underbara lilla person det är utan tvekan minnenas nummer ett!

 

Eftersom jag älskar att resa och att uppleva andra länder och kulturer, så är ju såklart varje resa jag gjort ett fantastiskt minne i sig.

Nu tänker jag inte skriva om varenda resa jag gjort under mina snart 35 år. För då krävs det både att jag har mina medresenärer med mig som hjälpande återberättare, samt att jag bör gå igenom alla de många foton som man flitigt tar vid varenda resa man är på…för att jag ska lyckas med att minnas rätt ;-)

Så därför gör jag det lätt för mig och nämner min senaste resa, med hela familjen, till Gran Canaria.

Två veckor med konstant sol och värme, var precis vad vi behövde efter att Melwin kämpat sig igenom och avslutat alla sina tuffa behandlingar.

Vi hade det fantastiskt härligt och hämtade mycket ny energi under de veckorna. Att bara få vara tillsammans, hela familjen, och ta dagen som den kom.

Inga måsten, inga krav, bara njuta av varandra och av solen och värmen.

Det var stärkande för hela familjen kanske just lite extra eftersom vi hade så ”mycket skit” bakom oss.

Den oro och rädsla som annars konstant gör sig påmind hamnade i skymundan, och bara det gör att för mig är just den resan ett självklart favorit minne...!

 





















Ja det är ju inte utan att man längtar till solen och värmen igen :-)


Visst är det väl så, att man alltid försöker fylla sitt liv med fantastiska minnen. Man vill ju leva fullt ut och skaffa sig en mängd favorit minnen.

Kanske helst när man har barn, man vill uppleva saker med de, känna glädjen med de och förgylla deras tillvaro så mycket man bara förmår.

Kanske lite extra när ett av barnen bär på en dödlig sjukdom och ha en ytterst osäker diagnos.

Vi vill inget annat än att skapa underbara minnen, för denna lille kämpe. Se lyckan i hans ögon och glädjen spira ur hans lilla kropp.

Det är mitt mission in life…att ge gossarna oförglömliga glädjestunder och en mängd favorit minnen, så många att de knappt kan välja.


Så att de lätt kan ”fiska upp” dessa  och ha sina favoritminnen att tänka på, och hämta kraft från. Som stärker de om det blir tufft igen…


God Jul!

2010-12-21 | 10:20:53




Eftersom vi inte skickade några julkort i år, utan istället satte in en slant på "Melwin mot Klumpen" så kommer här en julhälsning från Oss Alla till Er Alla








Foto: Camilla Karlsson




http://www.barncancerfonden.se/5210





Tema bloggandet...

2010-12-21 | 10:07:41

Ni som undrat vad som helt plötsligt hände med mitt tema bloggande, kan jag säga att det undrar jag också ;-)
Nej då, men jag har helt enkelt inte haft tid!!!
Synd att säga, men "that´s the truth"...
Det tar sin tid med alla julbestyr och grabbarna kommer ju liksom i första hand, alltid!

Sen har jag liksom kört fast lite med nästkommande tema, Dag 17 – Mitt favoritminne
Vad ska jag välja??? Har ju en massa favvo minnen känns det som...
Men jag kommer igång snart igen, det lovar jag, för det är ju så himla skoj att skriva :-)

Hade ju hoppats på att bli klar innan årsskiftet, och det borde jag väl fixa tycker man ;-)

Men nu är det dags för "take off" mot Busborgen








Jullovet i full gång...

2010-12-20 | 23:08:39

Så har då jullovet äntligen dragit igång…

Robin och Albin gick sin sista dag i skolan och Melwin sin sista dag på dagis idag, så här innan jul.

Robin och Albins skola, Lindgårdsskolan, hade idag julavslutning i kyrkan.

En pampig tillställning med alla barnen FK - år 3.

Det sjöngs och spelades julspel och Albin drog av en låt på ukulele tillsammans med sin klass 1.

Varje skolavslutning har ”vår” skola en sån där fin, stämningsfull och, för att försöka hitta ett bra ord, klatschig tillställning…:-)

Det är en riktigt ”kick off” för jullovet att starta, och det ska bli såååå skönt.

Nu är det ju inte riktigt JAG som har jullov, utan pojkarna, så jag vet inte varför just jag tycker att det är så himla skönt…jag är ju hemma typ varje dag ;-)

Men det är väl det här körandet fram och tillbaka. Hämta och lämna och alla tider att passa…

Tjata iväg Robin och Albin till skolan, tidig morgon, och motivera de till att göra läxorna, på kvällen.

Det slipper jag nu och det är härligt!!!

Arr få ett litet ”break” både för mig och gossarna, mysa runt, ta dagen som den kommer och bara insupa den stämningsfulla julen till fullo.

Låter det inte underbart, så säg ;-)

Självklart fattar jag ju att det även kommer att spira av ”syskonkärlek”, jag kommer att få x antal utbrott på grabbarna för att de inte kan hålla sams, lyssna på vad jag säger och faktiskt också klara av att göra som jag säger…;-)

Men vi tar det då!

Nu ska här njutas av det juliga hemmet, den goda maten, men framförallt av mina underbaraste älsklingar…

 

 

Efter att vi kommit hem från julavslutningen och också ätit middag hade jag en liten överraskning till grabbarna ;-)

 

 

 


En liten grodtårta som jag tyckte var så söt och inte kunde låta bli att köpa till pojkarna små.
De behövde få veta hur duktiga de varit hela denna långa termin. Hur de flitigt kämpat var dag och gjort sitt "jobb"...
Jag vet att jag låter som världens präktigaste och skrytigaste förälder nu, men våra pojkar, alla fyra är riktiga kämpar. De är så himla duktiga, trots allt de tvingas gå igenom p g a den något "annorlunda" sits vi hamnat i...
Behandlingarna är för stunden över för Melwins del, men oron, stressen och sviterna av två års sjukdomstid sitter fortfarande kvar och har lämnat och lämnar fortfarande sina spår efter sig.
Därför vill jag på alla sätt och vis tala om och visa för mina små, hur duktiga och underbara de är, hur de kämpar på.

De är fantastiska mina fyra små, och det tål att påpekas!!!


Överraskningen var inte "bara" denna lite lustiga grodtårta, utan även att imorgon, skollovets första dag, inleder vi med att dra till Busborgen och "röja järnet" :-)



Men allt är inte bara frid och fröjd här hemma, långt ifrån...
Jag gläds så oerhört mycket var dag över hur pigg vår lille Melwin för stunden är, men det är inte så för alla.
Har nyss samlat mig efter att fått beskedet att en god väns lille pojke har det tufft, eller ja, tufft är nog bara förnamnet.
Även han drabbad av den djävulska cancern, även han en hjärntumör.
Vi lärde känna denna underbara solstråle till familj nere i Göteborg, vid Ågrenska i mars.
När vi var där under en vecka för familjer med barn med hjärntumör i förskoleåldern.
Denna lille kille är helt makalös, och jag överdriver inte!!!
Han har en diagnos som är otroligt svår, nästintill omöjlig. Han har opererats i sitt lilla huvud så många gånger så jag faktiskt har dålig koll på exakt hur många.
Han har nog genomgått allt, och det är inga upplyftande behandlingar jag syftar på...Men ändå är han så oerhört positiv, glad och livfull, denne makalösa lille kille.
Men han har garanterat fått det från sin mamma. hon måste ha någon gen där som speglar igenom, för vilken mamma, så otroligt stark.
Hade jag bara lite av denna fantastiska kvinnas glöd och positiva syn på tillvaron, trots alla prövningar hon tvingas gå igenom, ja då skulle det nog knappast förekomma några negativa inlägg på den här bloggen.

Alla mina tankar går till T, J o A!!!
Vill inget hellre än att de ska få vara hemma istället, i julmyset, och bara få ha det bra.
Men det är långt ifrån bra och jag hoppas ni alla kan tänka en liten, liten tanke till dessa kämpande människor då och då...Kanske när ni svär över den långa kön till kassan, den torra skinkan, julklappen du glömde eller knäcken som blev för klibbig...
Släpp stressen om ni kan och tänk istället på hur underbart bra ni faktiskt har det!
Att få fira jul tillsammans med sina nära och kära i all enkelhet, men ändå i friskhetens tecken, det långt ifrån alla förunnat, mina vänner...!













Julgranen...

2010-12-19 | 22:16:32

Idag har den kommit in i stugan, vår finfina julgran :-)
Tony och Robin fixade hem den, och sen hjälptes vi självklart åt allesammans att klä den...
Det doftar ljuvligt här hemma nu, Juligt!

Här kommer bilderna från dagens projekt ;-)





Granen FÖRE




Granen EFTER

Och där emellan gick det till så här...





Jag fick jobbet att klä granen på dess övre del...




...medans Melwin och Robin tog hand om granens nedre del
Varför Mannen slog till och fotade min rumpa också har jag faktiskt inget bra svar på ;-)







Så har jag då äntligen fått färdigt pyntningen av vardagsrums fönstret också :-)



Ja nu är jag så gott som färdig "julad" i hemmet...Men ändå långt ifrån klar inför den kommande julafton.
Alla klappar är inte fixade och de jag redan har fixat ska slås in, vilket är ett projekt bara det ;-)

Sen ska det fixas med maten och förberedas inför besök att "tjocka släkten" på Julafton.
Men det är väl precis så det är inför Jul, för oss alla antar jag, en hel massa pysslande och fixande...

Visst är det mysigt, NU ÄR DET JUL IGEN :-)



Albin 7 år...

2010-12-19 | 17:23:03

Albin har fyllt 7 år och helgen har gått i firandets tecken :-)





Albin väcktes på morgonen med sång o paket




Yrvaken, men ändå förväntansfull och med glatt humör började han öppna sina presenter










Albin hejades ivrigt på av alla brorsorna :-)




Efter frukosten blev det tårtkalas
En kunglig tårta till vår käre Prins :-)





Alla lika sugna på den inbjudande tårtan, men självklart var det Albin som fick första biten ;-)



En nöjd nybliven 7 åring




Albin fick välja fritt vilken lunch vi skulle ha, dagen till ära...





...och han valde då att fara till "vår" bästa pizzeria...



...där Albins självklara val blev en hamburgertallrik, MUMS!


Under eftermiddagen var det dags för Albin och Eilins disco kalas.
Det flöt på bra och barnen dansade, lekte, mumsade snacks och korv med bröd och verkade i alla fall ha en kanonkväll tillsammans.

Väl hemma igen hade Albin "ett hårt jobb" med att gå igenom påsen med alla de presenter han fått av sina kompisar.
Det blev en ganska så sen kväll, denna 7 åriga födelsedag...men Albin somnade vid mycket gott mod och tyckte att det va den bästa födelsedagen någonsin.
Ett mycket bra betyg, må jag säga :-)

Idag blev Albin hämtad av Farmor direkt efter frukost och de for till Västerås tillsammans.
Albin fick välja födelsedagspresent och äta lunch på McDonald, Lyckost!

Vi har just avslutat helgens sista fika, ihop med Farmor o Lars och nu känns det som om födelsedagsfirandet faktiskt är över för denna gång.
Nu är det bara att blicka framåt och starta nedräkningen inför Julafton :-)



TACK ALLA NI SOM FÖRGYLLT VÅR ALBINS FÖDELSEDAG UNDER HELGEN, MED PRESENTER OCH GRATULATIONER!!!





Änglarna...

2010-12-18 | 12:24:46

Första insättningen av slantar från försäljningen av "Melwins silverängel" samt andra änglar där köparna har valt att pengar ska gå till Barncancerfonden via "Melwin mot Klumpen" är nu gjord :-)
1730 kr sattes in som är betalda och skickade änglar fram till och med i onsdags...Tack o bock allesammans!

Fortsätt gärna att handla på Elsas änglar



Melwins silverängel hinner man förmodligen inte få innan jul om man beställer nu, men det är ju ett liv efter jul också.
Det finns även andra fina änglar och smycken att beställa...
Skriv då Melwin i meddelanderutan vid kassan, så går endel av pengarna till Melwin mot Klumpen


Jag har en hel massa änglar hemma som jag säljer till förmån för Barncancerföreningen
Har ni vägarna förbi "mitt hem" så är ni välkomna att ta en titt och handla, eller hör av er så träffas vi nånstans.
Dessa änglar kostar 60 kr styck och finns som hängsmycke, örhängen och mobilsmycke.





Dessa är mina egna små änglar som jag har runt halsen :-)
Änglarna finns i flera olika storlekar och färger...













Älskade Albin 7 år...

2010-12-18 | 00:30:12

Idag är det Albins födelsedag!
För exakt 7 år sedan såg han för första gången dagens ljus...


Min älskade lille kille
fast du kanske inte längre är den lille
Mamma älskar dig det mesta jag förmår
och idag ska vi fira dig så stort att det förslår

Du är värd allt det bästa
för MIG är DU det mesta
Jag älskar Dig min prins
så glad över att Du finns!!!




Foto: Camilla Karlsson


Klagomuren riven...

2010-12-17 | 23:58:52

Klagomuren har rasat och allt känns så mycket bättre!!!
Vad är väl en bil på verkstan, en värkande käke och lite stress inför födelsedag och julen, i det stora hela menar jag...???
Precis just ingenting!!!

Vi har haft en mys pys kväll med vår sedvanliga tacos, lite chips och ja, vi fuskade även till det med lite godis ;-)
Allt är fixat inför Albins födelsedag imorgon och lugnet har åter lagt sig över mig...

Jag är en sån jäkla lyckost som har mina underbara, fantastiska barn, så vad har jag egentligen att klaga på...???!!!
Nej, fy skäms, men nu är det ordning på torpet igen :-)

Funderar på att ta in julgranen imorgon, men hinner vi det...??? Ja, vi får se, annars blir det väl på söndag hoppas jag.
Vi sticker ju till Ockelbo i en vecka på annandagen, så om vi ska hinna njuta riktigt av granen så är det nog bra om den kommer in snart...

Men först ska det firas ordentligt med födelsedag och jul!!!
Har funderat på det där med julkort i år och tagit samma beslut som under de senaste två åren... jag skickar INGA ALLS!!!
Sätter istället in en slant på Melwins insamling till Barncancerfonden, Melwin mot Klumpen

Därför inte sagt att jag/vi inte tycker om att få julkort.
Jag är jättetacksam för alla de julkort vi hittills har fått, det värmer supermycket!!!

Några av er bloggläsare har skickat julkort och det är ju jättegulligt, så fina kort, Varmt Tack!
Carin i Kristianstad, det var rätt Anna :-)

Kanske överraskar jag Er alla lite längre fram, med en liten Surprise, Surprise ;-)


Nu är det dags att sova, för imorgon är det bästa Albins 7 års dag!!!


Dag 16 – Min första kyss

2010-12-17 | 22:58:42

Första kyssen kommer jag väl ihåg...
Fast det är inget rosa skimmer kring det minnet direkt, för det var absolut inte någon WOW känsla.
Kanske hemskt att skriva, och jag tror faktiskt att denne lille kille, som nu självklart gått och blivit stora karln, kan tänkas läsa detta...Men inget ont menat och jag och samma kille kysstes faktiskt igen, några år senare, och då var känslan en helt annan ;-)


Så kanske var det just det att jag roffade åt mig av den där allra första kyssen lite för tidigt i livet. Jag var helt enkelt inte redo, inte mogen för att sticka tungan i någon annans mun, och för delen inte heller redo att få någon annans tunga instucken i min mun...;-)

Minns i alla fall att det skedde på en klassfest hemma hos en tjej i klassen. I en garderob!!!
Varför vi gick in och gömde oss just där, kan jag dock inte alls komma ihåg. Men där satt vi i alla fall och kysstes för fullt...
Det var ju så "de coola" gjorde, så jag hängde helt enkelt bara på.

Sen gick jag hem med min bästis och om jag inte missminner mig så påstod jag att det där med att kyssas, det var helt OK, fast egentligen kände jag nog mest att "aldrig mer"...
Tror vi gick i trean eller fyran ( Anna, du får hjälpa mig att minnas Tack! ) 

Men det var väl kanske inte så illa ändå, att inleda "kysskarriären" lite sådär halvtaskigt, för då kunde det ju enbart gå spikrakt uppåt och bli bättre, vilket det givetvis också blev :-)

Måste även påpeka att det var inga som helst fel på killen i fråga, utan bara det att just JAG skulle nog ha nöjt mig med kramandet och pussandet ett tag till innan jag tog nästa steg in i "vuxenvärlden"

Då kan jag ju även passa på att skriva att jag faktiskt minns min allra, allra första UNDERBARA kyss :-)
Jag var då något äldre och hade flyttat till "byhålan", nej förlåt, Karbenning menar jag förstås...
Där duggade det ju inte direkt tätt med killar, men jag lyckades i alla fall att hitta på en riktigt skaplig en, och ja, jag blev TOK KÄR ;-)
Till min mammas stora förtret skrev jag hans namn över i stort sett hela mina jeans ( jag vet, låter ju helmysko, men jag vill minnas att det var rätt trendigt att skriva på jeansen under 80-talet, så jag kanske inte var helt koko )
Ja, jag var ju riktigt kär i honom, så det kanske var just därför som även kyssandet blev så förbannat bra :-)




Klagomuren...

2010-12-17 | 13:21:36

Jag gillar inte att klaga, inte att låta besvärad och gnällig, MEN NU ÄR DET PRCIS DET JAG ÄR!!!
Jag ÄR besvärad och gnällig, för jag det går inte alls som jag vill...

Min blogg är min ventil, och nu ska här ventileras!

Det snöar så mycket så att när jag i morse, efter många om och men, till slut skulle fara iväg med Melwin och Vincent till öppna förskolan, kom jag knappt av gården.
Någon plogning verkar det inte vara tal om här ute i bushen och då är det inte alltför lätt att ta sig fram med bilen.
Bilen ja, som efter vårat öppis besök valde att total dö...
Japp, den står fint där den står just nu kan man säga, och jag är väldigt tacksam för att den i alla fall valde att ta hem mig och gossarna och dra sin sista suck på gården istället för "on the road"

Vi skulle lite snabbt hem och äta lunch innan vi skulle in till stan igen och hämta Albin från skolan ( Robin for hem med en kompis )
Men istället började det mesta slås av i bilen...fläkt, stereo, blinkers, ja till slut var det i stort sett ingenting som fungerade, förutom att bilen faktiskt tog sig framåt.
Men när jag väl hade stannat vid parkeringen på gården och stängt av bilen, så tänkte jag att jag testar att starta igen, och det kunde jag ju lugnt glömma...STENDÖD!

Nåja, som tur är har vi Mannens bil över helgen, men på måndag lär det ju bli lite tufft att komma av gården för min del.
Mannen drar o jobbar och jag betvivlar att "min bil" kommer att fungera igen tills på måndag :-(

Det finns ju dessutom LITEGRANN som jag skulle behöva fixa inför julen, för att inte nämna allt som står på schemat idag inför Albins födelsedag imorgon, och han och Eilins disco...
Ute i sista minuten, javisst, men nu är det så det är...

Men snart kommer Mannen hem, så ska vi dra på stan och fixa inför morgondagen, samt dra ner "min skrothög" till verkstan, och hoppas på att den inom snar framtid kommer därifrån ;-)

Japp, idag känner jag redan nu, är inte min höjdar dag...
Jag har sovit pissdåligt för käken värker utav bara h-vete, ska ringa till tandläkaren och försöka få en tid under nästa vecka.
Så här kan vi inte ha det, och jag har fått rådet av "specialister på området" att besöka just tandläkaren.

Men som man brukar säga, nu kan det väl bara bli bättre...
Känns faktiskt lite bättre redan nu, efter att jag har fått skriva av mig :-)
Skönt med en sån här ventil ;-)
Ja, jag är medveten om att detta inlägg blev att likna vid en "klagomur" och när jag tänker efter lite så är det väl inte så farligt trots allt...

Jag menar det finns ju betydligt värre och mer seriösa saker att bekymra sig om än en stendöd "Sharan" och en värkande käke...
Men för stunden är det allt annat än skoj!

Nu ska "fanskapet" ner till verkstan och jag ska fixa det sista till Albins stora dag...
Skriver mer, och förhoppningsvis lite mer positivt, senare :-)



Kör försiktigt och va rädda om Er i snöyran!!!








Disco killar...

2010-12-17 | 09:10:05

Det är mycket disco den här veckan...
Igår var det Robin och Albins tur att "skaka rumpan" vid Miniorernas disco.

Spana in dessa partysugna "tjejmagneter" ;-)












Olika varandra som de nu är dessa två, har de naturligtvis även helt olika klädsmak ;-)
Robin gillar skjortor och piké tröjor, medans Albin helst vill ha svart, rock och "loose fit" kläder...
Lustigt det där, hur två små gossar som är "producerade" av samma "tillverkare" kan vara så himla olika till sätt och personlighet, ja två totala motpoler faktiskt :-)




Dag 15 – Mina drömmar

2010-12-15 | 23:46:29

Mina drömmar får mig direkt att tänka på de drömmar man har under natten. I mitt fall så är de tyvärr inte alltid särskilt ljusa och trevliga alls, utan mer åt mardrömshållet.
Jag drömmer mycket om att förlora någon jag älskar, om sjukdom och om döden.
Låter ju kanske inte ens särskilt friskt att ha såna drömmar, men jag försöker vara ärlig i min blogg, och ja de flesta av mina drömmar speglar för tillfället mycket av dessa ämnen...
Men inte alltid förstås, ibland drömmer även jag små sockersöta drömmar där jag studsar omkring bland rosa, fluffiga moln och bara har det bra, inga bekymmer så långt ögat når ;-)





Men om jag nu ska vara lite mer seriös och försöka beskriva vad som är mina drömmar, på dagen, i vaket tillstånd...!

Jag tror de flesta av er anar vad jag kommer att skriva...En frisk Melwin givetvis, det är min högsta dröm!

Att vår tappre lille kille har klarat av att "kicka Klumpen" och att Melwin kommer att få ett rikt och friskt liv. Vill då påpeka att när jag skriver rikt, så tänker jag inte i första hand på pengar, utan att han kommer att hitta den stora kärleken, lyckas med det han vill lyckas med och uppnår sina mål i livet. Detta gäller självklart för alla mina fyra gossar, min dröm är ju att de alla fyra ska få ett friskt och relativt problemfritt liv, med mycket glädje och kärlek omkring sig.
Är inte det varje förälders högsta dröm egentligen???!!!

Om man sedan får fortsätta att utveckla sina drömmar, så vill jag ju gärna själv också få vara frisk och kry, inte åldras sådär nämnvärt och självklart ha Mannen, även han pigg o kry vid min sida.
Jag drömmer om att få fortsätta utvecklas, samla på mig erfarenheter och dagligen få uppleva och verkligen få just LEVA!

Jag drömmer om att resa...resa till alla möjliga ställen runt om i världen. Jag vill se mycket och vara med om mer. Jag älskar att resa och för att kunna göra det så ofta som jag drömmer om så krävs det pengar, betydligt mer pengar än vad jag har och mest troligt nånsin kommer att få. Visst kommer jag att resa igen, både en och två gånger, det tror jag nog.
Men jag drömmer om att se mycket av världen, och så mycket som jag vill se, det kostar en hel del...Så ja, jag kan nog även drömma om att en stor fet miljon skulle hamna på just mitt bank konto :-)






Pengar är långt ifrån allt, men de är himla bra till mycket...!
Ett större hus, det drömmer jag också om, vilket kostar en hel del pengar...och får jag tänja på gränserna riktigt så kan jag ju avslöja att en hel dag med fri shopping, "no limits" alltså, skulle vara ooootroligt trevligt, nästan lite av en "våt dröm" ( usch, läs inte det där mamma ) ;-)



Nej inga pengar i världen kan köpa det jag mest av allt drömmer om...
Friska, glada och lyckliga barn!!!














Albin på brottning...

2010-12-15 | 23:27:10

Så har vi då varit på avslutning av Albins brottar träning.
Brottningen tar nu jullov, såsom de flesta andra aktiviteter...
Så här sista gången för terminen så gjordes det en liten brottartävling. Barnen fick hoppa i såna där små stiliga ( och ganska tajta trikåer ) och brottas runt på mattan, precis som om det vore på riktigt ;-)

Albin åkte hem helnöjd efter att ha vunnit båda sina matcher, även om det var väldigt, väldigt jämnt och han fick kämpa hårt killen min...
Men han tog det på poäng och fick se sig som segrare :-)
Dock var ju såklart alla barnen vinnare och fick var sin pokal vid tävlingens slut, plus julmust, pepparkaka och enorma bullar...Precis som en riktigt bra avslutning ska vara :-)






Brottar Albin i sin stiliga dress, redo för match ( heter det så i brottning??? )




Albin visar gärna upp sina stora, för att inte säga jättestora muskler ;-)







Så stolt, nöjd och glad över sin fina pokal





Mitt möte med Farbror Doktorn...

2010-12-15 | 16:14:10

Har nyss kommit hem igen efter ett besök hos Familjeläkaren här i stan.

Alltid lika givande… ;-)

Tycker att jag gått länge nog nu med ont i käken, det blir ju liksom inge bättre.

Knaprar Ipren, och då gör de inte så särskilt ont, men så fort den går ur kroppen så känns det helt klart att jag har en icke väl fungerande käke…

Känns ju inte klokt, att ha ont i käken, hur vanligt är det liksom...???

Hade fattat om jag fått en rejäl käftsmäll, men nu råkar jag ju veta att så inte är fallet ;-)

 

Men det var ju också just precis det som läkaren först frågade, ”har du blivit utsatt för våld?”

Sedan gick hans misstankar till gnisslande tänder om nätterna. Men det kan både min tandläkare och äkta man intyga att så inte heller är fallet.

Han kikade igenom öron och hals, och det såg såååå rent o fint ut ( läkarens egna ord )

Så slutsatsen blev att jag mest troligt hade en inflammation i käkleden.

Han rådde mig till att köpa sån där anti inflammatorisk gel att smörja in med där det gjorde ont, och fortsätta med Ipren, kort o gott!

Men hallå, varför blev det ingen remiss till magnetröntgen eller åtminstone en liten check i ”vanliga” röntgen då…???

Jag menar, tänk om det råkar vara något farligt, rent av en cancersvulst som inom kort växt sig till det dubbla…???

Jag överdriver, jag lovar, jag tror inte alls att det är något allvarligt. Men jag hade hoppats på att få ett lite mer detaljerat svar av Farbror Doktorn och kanske någon mer botande medicin med mig hem…

Kändes som bortkastade 140 kr, för att få rådet att fortsätta med det som jag redan har testat.

Ja, ja, det är ju ingen större fara med mig dock. Jag kan ju babbla och äta ( kanske lite för bra ) och leva som ”vanligt” i största allmänhet.

Ok, jag kan inte gapa särskilt stort och har rätt ont på nätterna, men hur ofta behöver man egentligen gapa riktigt ordentligt ( ja kanske när jag blir fly förbannad och skriker då ), och sover dåligt om nätterna det har jag ju gjort de senaste två åren så det är ju ingen direkt skillnad ;-)

 

Från en bagatellsjuka till en betydligt mer seriös diagnos, Melwins ”Klump”…

Fick idag tid bekräftad för mötet med Bosse och Susan på Akademiska. Det mötet då vi ska få svar på vad magnetkamera bilderna visar…Det där nervslitande mötet man helst av allt vill slippa, men ändå vill få överstökat så fort man bara kan.

Och vi fick tack o lov en väldigt snabb tid efter det att bilderna är tagna, den 20 januari är det dags!!!

Då ska vi få veta om ”Klumpen” fortfarande är oförändrad, eller om det har uppstått en tillväxt, eller om det har spritt sig och uppkommit någon ny tumör i Melwins lilla huvud.

Många frågetecken, många funderingar, som vanligt…!!!

 

 


Disco Melwin...

2010-12-15 | 10:47:06

Måste bara lägga ut dessa bilder på mina minsta småttingar…

Sen om man orkar scrolla och titta, det är ju upp till var och en ;-)

 

Melwin skulle ju på disco vid ”Minimalerna” idag och därmed kom discoskjortan fram :-)

 

 


















Nu iväg in till stan och hämta lille prinsen från discot.
Lunch med bästa tjejerna, ska välja en sån där supergo sallad igen ;-)


Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?

2010-12-14 | 21:23:32

En ganska enkel dag i mitt tema bloggande ;-)
Eftersom jag varit utomhus rätt mycket idag, framför allt under senare eftermiddag, då tempen visade på mellan -15 och -17 grader, så har jag kört lager på lager principen...

Linne, följt av vit långärmad tröja, följt av grå stickad tjocktröja.
Till det självklart svarta leggings ( en given favorit i min garderob ) vilka man lätt kan dra termobyxan över :-)




Albin tar gärna kort på mig då jag poserar i dagens outfit...



Här får jag lite sällskap av en härligt go liten pyjamas Melwin :-)
Titta helst inte på mina totalt utslitna tofflor jag mer eller mindre lever i när jag är hemma, glömde nog skriva upp nya tofflor på min önskelista...Hoppas Tomten läser bloggen ;-)

Iskallt Luciatåg...

2010-12-14 | 20:53:31

Har varit iväg och tittat på Luciatåg vid Melwins förskola ( eller dagis som vi fortfarande säger här hemma )

Utomhus på gården höll de till...
Det var skitkallt, men de var så duktiga och sjöng för fulla halsar, totalt oblyga…Härliga små ungar :-)

 

 

En MichelinTomte...



...och en Michelin pepparkaka :-)



Efter sången var det gott att värma sig med lite varm O´boy



Ja, jag höll på att frysa häcken av mig, trots termobyxor och min tjockaste jacka. Men det kanske var att vänta vid -15 graders kyla…

Vi behöver i alla fall inte klaga på en dålig vinter i år ;-)


Dag 13 – Den här veckan

2010-12-14 | 14:51:42

Vecka 50, veckan innan jul...ja då är det ju mycket som händer.
Eller egentligen skulle det inte alls behöva hända så himla mycket, men det blir ju lätt så...
Julklappar ska fixas, mat ska inhandlas och förberedas lite smått inför den kommande julen.

Den här veckan har ju vi i vår familj även lite födelsedagsfirande att stå i.
Vår Albin fyller hela 7 år på lördag den 18 december.
Det ska firas med familj och släkt, och sen ska Albin i år ha disco med sina kompisar.
Albin och våra goa vänners Eilin fyller år nästan samtidigt ( det skiljer endast 6 dagar ), så de brukar slå till och ha sina kalas ihop.
Albin och Eilin går i samma klass och har många gemensamma vänner, så det passar bra att fira de tillsammans.
I år bestämdes det att de skulle ha födelsedagsdisco, så det ska det bli. Hela klassen och alla vänner är bjudna, så fullt med disco sugna barn blir det ;-)

Är en del att fixa inför både födelsedag och kalas/disco, så en hel del av det hoppas jag, eller rättare sagt, måste jag få gjort den här veckan...

Igår var det Luciafirande på Robin och Albins skola samt på öppna förskolan. Idag är det Melwins förskola, Linden, som ska lussa.
Det blir luciatåg med fika ikväll, utomhus, så det är tjocka termobyxorna på som gäller ;-)

Såhär innan jullovet är det många avslutningar av aktiviteter...
Igår avslutades Albins Innebandy träning, idag är det sista gången för Vincents Springlek och imorgon avslutas även Brottningen som Albin går på.
Mera disco kommer det att bli under veckan, då det blir avslutningsdisco vid Melwins "Minimaler" och likaså vid Robin och Albins "Miniorer" i övermorgon.
Tycker det är lite mysigt såhär innan jullovet börjar, med alla avslutningar...det inger stämning och en skön start på julen.
Barnen är förväntansfulla inför jullovet och allra helst "D-day" Julafton...!


Bäst att fortsätta ta tag i alla jul- och födelsedagsbestyr...Alla måsten, den här veckan :-)











Lusse firande...

2010-12-13 | 22:48:42

Lucia dagen, och oj vad vi har lussat :-)

Vi inledde dagen med att fara till kyrkan för att titta på när Robin gick i skolans Luciatåg.

Robin var en urtjusig stjärngosse, med stjärnan högt i topp…

 

På eftermiddagen blev det luciafirande vid öppna förskolan.

Sångstund med julsånger och härligt gott fika i form av pepparkakor och mega stora lussebullar.

 

Nu på kvällen hade Albin sin sista Innebandy träning för i år, så för honom har jullovet redan börjat så smått…;-)

 

 

 

Liten söt pepparkaks Vincent



Melwin valde dagen till ära att vara en liten Tomtenisse



Finaste Robin som stjärngosse vid skolans Luciatåg, observera hans skyddsängel runt halsen, den tar han ogärna av sig :-)



Vincent och Melwin tindrar ikapp i kyrkan, medan de tittar på storebror






Robin satte åter igen på sig sin "vita skrud" under öppis luciafirande...Helt själv faktiskt, vad gjorde väl det om det blev lite bak o fram ;-)



Albin var så nöjd över att få sitta med söta lilla Wera, som var go som en liten pepparkaka :-)



Robin satt länge och väl med lilla Wera i famnen...
Nu ikväll berättade Robin lite fint till mig och Tony att han gärna ville ha en lillasyster, kunde vi inte se till och fixa det tro...?
Så var han tyst en kort stund innan han tillade, "Men då vill jag nog byta ut en av brorsorna, för ett syskon till det vill jag då inte ha"
Undrar hur tankarna går där uppe i knoppen på de små liven egentligen :-)


Jag ska inte klaga...

2010-12-12 | 21:11:30

Har varit krasslig i helgen…

Riktigt ont i huvudet, värk i muskler och leder, frossa och hur trött som helst.

Så igår sov jag mest…Sov, sov och sov!!!

Idag känns det bättre, så jag tror att sova ut ordentligt, var den bästa medicinen.

Har fortfarande lite ont i nacken och ryggen, och ena sidan av käken värker. Låter ju inte klokt, men så är det. Jag är stel och kan inte riktigt ”gapa stort” utan att få ont i vänstra sidan av käken…Skumt!

 

Men jag tänker inte klaga, har faktiskt inte rätt till att klaga.

Läser i Lindas blogg, hon som vann titeln Årets hjälte Mama 2010.

Träffade Linda på galan, hon är så varm, med glatt humör och en otrolig kämparglöd.

Men hon har det tufft, riktigt jäkla jobbigt faktiskt!

Vad är då min bagatellartade bacill att klaga över, när Linda kämpar så mycket hon bara förmår mot dessa hemska cancermonster.

Nej, här ska bitas ihop, imorgon mår jag säkert bra igen…

Jag har ingen rätt att klaga!


Imorgon ja, då är det Lucia…:-)

Ska till kyrkan imorgon bitti och titta på när vår Robin går i luciatåget som stjärngosse.

Sen är det även luciafirande vid öppna förskolan, som jag tar med mig Melwin och Vincent till.

Melwin sa idag att han skulle vara Tomtenisse, men imorgon kan han lika gärna vakna och känna att han är en klockren pepparkaksgubbe, så vi får se imorgon. Båda dresserna är i alla fall framtagna, för säkerhets skull ;-)

 

Jag tar väl lydigt och kryper tillbaka ner i bingen igen, för att sova bort det sista onda…!


Dag 12 – I min handväska

2010-12-12 | 12:29:36

Har ganska nyss köpt en ny handväska, en svart, enkel från H&M
Men den är bra för jag får plats med riktigt mycket i den...:-)








Japp, som ni ser på bilden så får jag plats med allt det nödvändigaste ;-)


Kalender, Alvedon, Napp ( oumbärligt för Vincent ), Plåster i en fin Me & I ask, näsdukar för snoriga näsor och ibland även spill o dreggel, hårspray ( oumbärligt för mamman ), kapsylöppnare till Melwins sondmatsflaskor, tuggummi för mamman, tuggummi för barnen, penna, handsprit ( är smått beroende av denna vara ), blöjor till liten Vincent, våtisar till typ hela familjen, puder ( ett måste till trötta mamman, för att se pigg o fräsch ut, alltid lurar man nån ), läppglans, Försvarets lypsyl till kidsen ( superbra vid kalla vinterdagar ), tamponger ( då jag som vanligt har mindre bra koll på NÄR!!! ), iPhone och plånbok...

Dessa saker lämnar jag helst inte huset utan :-)



Dag 11 – Mina syskon

2010-12-12 | 11:02:18

Inte helt lätt att skriva om detta tema, då jag helt enkelt inte har några syskon.
Inte vad jag vet i alla fall ;-)
Nej då, skämt å sido, jag har INGA syskon!

Jag är det där bortskämda lilla ensambarnet...
Som alltid fick all uppmärksamhet, alltid fick vara i fokus, alldrig behövde slåss för "sin sak"
Jag kunde i lugn och ro äta mitt lördags godis, utan rädsla eller stress att någon annan skulle smaska i sig gobitarna först.
Jag kunde leka med vilka saker jag ville, hur jag ville och när helst jag ville...
Ganska så rofyllt, det uppkom ju knappast några konflikter på det viset.

Men också ganska så ensamt...
Bara för att jag var enda barnet betydde ju inte det att mamma o pappa alltid hade tid för mig.
Även de hade ju vuxensaker att styra med, allt som oftast.
Nog för att det var rätt skönt att alltid få bestämma i leken, men det kunde också vara ganska så tråkigt att leka själv.
Visst hade jag kompisar över titt som tätt, men jag minns ändå att jag kunde sakna att ha någon att leka med, på kvällar, på mornar, loven och helgerna...Kompisarna var ju inte alltid hemma och tillgängliga för mig ;-)
Samtidigt som jag även tyckte att det var underbart skönt att få ha lite lugn o ro, alla mina saker för mig själv.
Jag minns hur jag kunde tycka att mina kompisars syskon var riktiga "pain in the ass" ibland. När de retades och förstörde så mycket...
Då var jag så nöjd över att bara vara jag hemma :-)

Det var vid konflikter, bråk med mamma o pappa som jag kände mig ensam.
Då hade jag gärna önskat ett syskon, någon att "gänga mig med"
Mamma o pappa höll ju alltid ihop, det var ju de mot mig i alla konflikter.
Då kände jag mig ensam!
Jag avundades de kompisar som kunde prata om precis allt med sitt/sina syskon. Som kunde få stöd o råd därifrån, när mamma o pappa "var dumma"
I tonåren, då hade det vart lyxigt att ha ett syskon att ventilera med...För mamma o pappa, de fattade ju ingenting ;-)
Det är väl så det känns för de flesta tonåringar, antar jag...
Men det var väl egentligen endast vid "bråktillfällena" som jag saknade ett syskon.
Annars tänkte jag nog inte så mycket på det, för det har ju helt klart sina fördelar med att vara just ensambarn...

Det är nog faktiskt nu, när jag är att betraktas som vuxen, som jag saknar syskon.
Jag kan avundas de vänner som har en sån bra kontakt till sina syskon, de umgås mycket och barnen får små kusiner, som även de träffas och leker massor.
Det hade varit riktigt roligt!

Det har ju alltid varit jag, pappa o mamma, en liten kärnfamilj.
Men vad händer när mamma o pappa inte finns mer, kvar är då bara jag!
Självklart har jag ju min egna familj nu, som dessutom är något av det större slaget, men ändå så känns det skrämmande och konstigt inför blotta tanken på att mamma o pappa en dag kommer att vara borta.
Då tror jag att syskon hade varit guld värt!

Som sagt, jag vill absolut inte påstå att jag gått genom livet och verkligen saknat syskon, för så är det inte alls.
Men däremot så har jag nog någonstans kanske önskat mig en lite större familj, med tanke på att jag ändå har en så pass stor familj själv nu.
Eller så är det helt enkelt så att man vill testa det man inte känner till...Jag är ensambarn och vet hur det känns och fungerar, så nu vill jag testa att ha en STOR familj och många barn, vad vet jag...???
Nu har jag i alla fall en relativt stor familj omkring mig And I love it!!!






Min härliga familj!




Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag

2010-12-10 | 23:59:04

Ja, det är verkligen ingen smickrande outfit...
Men vad annat kan jag säga än att det är en fredagskväll i all enkelhet.
Vi mys pyser loss här hemma...





College tröja och mysbyxor, I love it :-)


Dag 09 – Min tro

2010-12-10 | 23:35:43

Jag tror på högre makter, jag tror på Gud...
Jag vill inte kalla mig djupt troende eller ens religiös, för jag misstänker att man bör gå oftare till kyrkan då och man kanske ska leva lite bättre efter de "tio budorden"
Men man måste ju tro på nåt, måste man inte det...?
Jag tycker det känns bra att göra det i alla fall.
Att kunna prata med någon när det är motigt, att kunna ha någon att be om hjälp, när det liksom är på den nivån att vännerna inte räcker till...
Jag menar, hur mycket mina nära o kära än vill, så kan de inte läsa cancerns gåta ( tror jag inte iaf, men de vore ju iof sig lite skoj om de skulle slå till med en skräll )

Jag tror dessvärre också att det finns ett helvete...
En liten ( eller stor också för den delen ) djävul som ska ha ett finger med i spelet.
Han ställer till och bjuder upp till kamp.
Det är det goda mot det onda, så måste det ju bara vara...

För om det skulle finnas enbart en god Gud, varför finns det då så mycket elakheter och skit här i världen???
Nej, min teori är kort och gott att det ständigt pågår en kamp mellan gott och ont.

Kommer inte att gå in sådär väldigt ingående på detaljer, det leder mest troligt bara till missförstånd...
Men är det inte så egentligen att vi faktiskt inget alls vet...???
Man får helt enkelt välja fritt vad man nu vill tro på, leva efter och hoppas på...

Jag tror på en Gud
Jag tror på vad som står i Bibeln
Jag försöker leva därefter, men säger därmed inte att jag alltid lyckas med det
Jag är konfirmerad med måste ärligt erkänna att jag långt ifrån kan Bibeln utan och innan...är det vanligt att man kan det eller?

Det känns ändå skönt att varje kväll kunna prata med någon "utomstående", någon som jag faktiskt tror kan komma att påverka och som alltid lyssnar till mig.
Kan kanske verka aningen konstigt att jag tycker så, med tanke på den situation vår familj befinner sig i...
Men nej, det finns alltid de som har det värre och vi kämpar allihopa mot en liten "djävul över axeln" vad det än må vara...

Som sagt, jag är nog inte den mest religiösa, jag lever nog inte ens som jag lär...
Men jag tror, och det väldigt starkt, på en Gud som håller sin vakande hand över mig och min familj, som skyddar oss, men som ständigt är i en hård kamp mot djävulen...!







God versus the Devil







De tio budorden

Detta är de tio bud som Gud gav Israels folk genom profeten Moses. Fyra av dem gäller relationer till Gud, de sex andra gäller relationen till vår medmänniska. Herren Kristus sammanfattade dem till två bud: att visa kärlek mot Gud och att visa kärlek mot vår medmänniska.

 

  1. Jag är Herrren, din Gud. Du ska inte ha andra gudar vid sidan av mig.
  2. Du ska inte göra dig någon bildstod eller avbild, och du ska tillbe eller tjäna dem.
  3. Du ska inte missbruka Herrens namn.
  4. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig.
  5. Visa aktning för din far och din mor.
  6. Du ska inte dräpa.
  7. Du ska inte begå äktenskapsbrott.
  8. Du ska inte stjäla.
  9. Du ska inte vittna falskt mot din medmänniska.
  10. Du ska inte ha begär till din medmänniskas hus, inte heller hans hustru eller tjänare eller något annat som tillhör honom.





    Mmmm, jag vet, jag har inte följt dessa exemplariskt...!
    Men så länge viljan finns, finns det hopp, säger man ju ;-)

Logoprutten...

2010-12-10 | 08:59:19



Melwin kallar Logopeden kort och gott för Logoprutten

Inte särskilt smickrande kanske, men det är faktiskt inget illa menat alls mot vår kära Logoped.

Men är man en liten kille som tycker att ord som ”kiss” och ”bajs” och ”kräk” är bland det roligaste man kan säga och höra, så blir det lätt så att man gärna byter ut ”vanliga små ord” till mindre rumsrena sådana ;-)

Just ”Logoprutten” får ju dessutom JAG ta på mig…Jag råkade av en händelse nämna det för ett tag sedan. Melwin skrattade hysterisk och tyckte det var ett toppen namn…:-)

Det fastnade tydligen väldans fort i lille Melwins vokabulär, så numera besöker vi inte längre någon Logoped utan enbart en ”Logoprutt”

Jag får väl krypa till korset och erkänna att även jag tycker att ord som ”kiss” och ”bajs” och ”kräk” är bland det roligaste man kan säga och höra ;-)

 





Vincent väntar tålmodigt medans storebror "talar ut"





Melwin måste komma ihåg att hålla ner tungan för att få fram "k-ljuden" ordentligt, men det är inte alltid så lätt ;-)




Dags att spöa Logopeden i en omgång "mus spel"




Hm hm hm, det är inte alltid så lätt att komma på alla ord och ljud...



"Jag SKA vinna, hur svårt kan det va???"



Så, det va ju inte så svårt...



...Melwin står åter igen som segrare :-)






Till mammans stora lycka gick de små liven med på att byta ut McD mot MAX...Fantastiskt!!!
Vilken variation ;-)






När Mannen kom hem hade han med sig denna vackra bukett...
Anledning; "Han älskar MIG och det var min namnsdag" :-)




Dag 08 – Ett ögonblick

2010-12-09 | 23:40:41

Ett liv innehåller oftast många olika ögonblick...
Ögonblick av glädje, sorg, längtan, rädsla eller total lycka!!!

Jag sammanfattar några av mitt livs ögonblick så här;






Att hitta kärleken, någon att leva tillsammans med..Total lycka!




En vän för livet...Stor glädje!




Att få träffa sitt barn för första gången...överväldigande och obeskrivlig lycka!
Här Melwin endast 9 timmar "gammal"





...och en liten "färsk" Vincent




Att varje dag få umgås och uppleva saker tillsammans med mina fantastiska barn...



...är en gåva och ett stort ögonblick i sig!





Ett ögonblick av skräck, sorg och förtvivlan!





För att sedan utbytas mot ett ögonblick av hopp...




...men även ögonblick av ängslan och oro...




...ögonblick av total trötthet...




...och ögonblick av total maktlöshet









Ett ögonblick av lättnad, att andas ut i samma ögonblick som ögonen åter igen öppnas





Ett ögonblick av totalt lugn och stor trygghet




ögonblick av hopp inför framtiden men framför allt...



ögonblick av stor kämparglöd!!!




Blev mycket bilder och lite text, men jag känner att bilderna mer eller mindre talar för sig själva.

Detta är ett urval av de ögonblick som jag minns allra starkast, som mina tankar allt som oftast återkommer till, som speglar mitt liv

Som ni märker mestadels från de senaste åren. Kanske inte så konstigt, det är ju så mycket som har hänt och så är det väl helt enkelt så, att man glömmer med tiden.

Just nu, kan jag aldrig tänka mig att dessa mina starka ögonblick någonsin kommer att raderas ut från min näthinna, men man vet ju dock aldrig vad framtiden bär med sig i bagaget!

 


Två presenter...

2010-12-09 | 18:30:27

Igår fick Melwin två brev i postlådan, som både innehöll små fina presenter :-)

Han blir alltid lika glad, så fort han får post, vår käre Melwin...men å andra sidan, vem blir inte det?
Man är ju skapligt glad bara det är nåt annat än räkningar eller reklam ;-)


Det ena brevet var från Melwins "gudisar", Stina o Christer i Borlänge...





En söt liten Tomte att fästa på fönstret...




...och den hamnade ju såklart på fönstret i Melwin och Vincents rum :-)


Det andra brevet kom från Sanna, som har webshopen Elsas änglar
Hon hade skickat Melwins alldeles egna silverängel, två stycken faktiskt...
En självklart till Melwin och en "antog jag" var till mig ;-)

Tack snälla, söta Sanna, de är superfina!!!






Glad och stolt liten Melwin, över sin egen "designade" skyddsängel :-)





Hans skyddsängel bredvid Melwins älskade sheriff stjärna...Det är ju Melwin som är vår lille sheriff här hemma, så det passar ju bra ;-)

Köper du ”Melwins ängel” går 20 kr till hans egna insamling till Barncancerfonden ”Melwin mot Klumpen”…

Men även om du köper andra änglar och smycken från ”Elsas änglar” kan du fixa så att 20 kr går till ”Melwin mot Klumpen”

Man skriver bara ”Melwin” i meddelande rutan i kassan när man beställer sin/sina änglar, så går 20 kr till Melwins egna insamling till Barncancerfonden…Bra va!







Mina fina, små hjärtan!


Intensiva dagar...and I love it!

2010-12-09 | 08:49:02

I snabb takt fullkomligt rusar dagarna iväg…och mitt upp i allt står jag o fattar ingenting ;-)

Så illa är det väl inte riktigt då, men visst går det rasande fort med allt och jag önskar att dygnet hade betydligt många fler timmar…

Igår vet jag inte riktigt vad som hände och vad vi gjorde, men dagen tog snabbt slut i alla fall…

En kort summering;

 

Fick i väg ”de stora” till skolan, körde Melwin till ”Minimalerna”

Hem och fixade bort frukosten, bäddade sängarna och hängde upp lite tvätt på tork

Iväg och hämta Melwin från ”Minimalerna” in till stan och köpa hö/spån till kaninerna, handla lite mat och hem för att fixa lunchen.

Fick besök av ”elkillen” som skulle ordna lite med ”husets säkringar”

Elen försvann, lunchen fick vänta ;-)

Robin och Albin kommer hem från skolan, in med allihopa i bilen och iväg till stan igen, frisörbesök för Robin och Albin.

De blir så fina i sina nya, något kortare frisyrer :-)

Hem igen, hänga upp ett par maskiner tvätt ( igen ), äta middag ( som lyckligtvis Mannen kommit hem och lagat ihop )

Svira om och fräscha till mig lite och sen iväg till Norberg för glöggkväll med bästa vännerna Sofia och Madde

Där började jag åter att andas igen, i Sofias sköna soffa, med allehanda plockmat, glögg och julmust uppdukat framför mig…

Vi pratar, pratar och pratar, faktiskt så mycket att jag helt glömmer bort att plocka upp kameran ur väskan och föreviga vår glöggkväll *Sorry*

Klockan rusar åter igen iväg, det blir sent och det är dags att köra hemåt.

Ett underbart skönt och välbehövligt avslut på en ganska så intensiv dag, en dag i samma takt som alla andra dagar i och för sig, och det är ju precis det jag älskar…!!!



Denna dag har precis börjat, men jag misstänker att det blir rätt fullt upp i dag med, och jag misstycker absolut inte.
Det SKA röra på sig, det SKA vara mycket att göra med fyra härligt aktiva barn och alla deras behov ;-)

Melwin har nyss vaknat och klivit ur bingen, nu väntar frukost och sedan en tur till Västerås och ett Logopedbesök igen...
Fotografering på eftermiddagen och lite körningar till olika aktiviteter för "de stora" på kvällen...

Och ja, jag VET att jag missat gårdagens skrivning av "30 dagars blogg tema", men vissa saker får helt enkelt lov att prioriteras bort ibland...Men jag slår till och skriver dubbla inlägg ikväll istället ( dag 08 och 09 ) *Lovar*

 

 


Dag 07 – Min bästa vän

2010-12-07 | 20:41:08

Nu är jag så lyckligt lottad att jag har många goa, underbara vänner omkring mig.

Som tur är, för vad vore väl livet utan vänner omkring en…???

Ensam är inte stark, ensam är ju bara, just ensam!

 

I min omgivning, nära till hands har jag de där jag kan skratta, gråta och bara vara mig själv med.

De som känner mina goda sidor, men även väldigt väl vet om mina mindre goda egenskaper…och de gillar mig ändå.

Men det finns nog bara en person, som kan ”läsa mig” helt rätt, som känner till mina innersta tankar och funderingar, som vet hur jag fungerar och som jag nästan törs säga är precis som jag…min ”soulmate”

Nej, jag pratar faktiskt inte om kära Mannen, även om han i och för sig passar väldigt bra in på den här beskrivningen han med…Men han är ju just man, och det ska vi inte glömma, för det faktum att han är av det motsatta könet, kan i många olika situationer göra sig ytterst väl påmint…

Helt i fas med varandra är vi alltså inte riktigt jämt…Något som jag tror att de flesta av er känner väl igen ;-)

 

Men min bästa vän och jag, vi är ”synkade” med varandra, i vått och torrt, idag och imorgon, det kan inget ändra på…

 

Min bästa vän heter Sofia!



Vi har inte känt varandra i hela långa livet, utan vi träffades för första gången när vi började på gymnasiet, Brinellskolan i Fagersta.

Vi hamnade i samma klass och direkt kände vi nog båda två att vi var ”två av samma” :-)

Mycket tok hände under gymnasietiden, som för de allra flesta antar jag, och Fia var alltid med på alla upptåg ;-)

Vi har rest runt tillsammans, sett en del av världen ihop, jagat killar och blivit jagade...;-)
Ja många, många av de fantastiska minnen jag har delar jag med min Fia!!! 


  

Min bästa Sofia


Vi har gått igenom tuffa och väldigt livsavgörande saker, både jag och Fia, men vi har gjort det tillsammans…

Jag vet att hon alltid finns där för mig, oavsett vart i världen jag eller hon befinner sig, och jag kommer alltid att finnas för henne. Ha henne varmt i hjärtat, där hon har en given plats för resten av mitt liv.




Vänner kommer och går som bekant… Olika skeden och händelser i livet ger nya vänner och andra försvinner ibland, av olika anledningar.



Men Sofias och min vänskap, den kommer alltid att vara och bestå, det är jag säker på!!!






Vänner för livet, Nu och för Alltid




En vän är någon som verkligen bryr sig om dig för den du är.

En vän är någon som inte ändrar på dig utan som håller dig kär.

En sann vän här i livet är svårt att få så hittar du någon

så håll hårt i den då.


För tappar du ditt förtroende hos en sann vän är frågan om den

kommer tillbaka till dig igen.


Fast är det en riktig vän så borde den komma tillbaka till dig igen.


För en sann vän stannar för du är du och den är den!


Med detta vill jag ha sagt att jag älskar dig min fina vän!



En sann vän, skriven av Jenniie


Min alldeles egna lilla önskelista :-)

2010-12-07 | 15:50:45

Har nyss suttit och gått igenom vad pojkarna önskar sig i julklapp, ett projekt utan dess like ;-)
Man får va glad om man fattar hälften av vad prylarna är för något och sedan att hitta de i rätt butik, är lite små knepigt...
Handlade ju en del när vi var nere i Ullared, men inte riktigt allt, så visst finns det att "fixa med"...
Har ju dessutom en födelsedag som kommer upp snart. Albin fyller 7 år den 18 december.
Är inte sådär jättelätt att hitta både födelsedagspresenter och julklappar samma period, då måste man ju liksom komma på ännu fler bra saker...

Nu är jag så snurrig på alla leksaker, spel och olika Lego prylar som man kan bli, så jag tänkte fokusera lite på min egen jul istället...
Egot får ta överhand en liten stund och om jag får tänka bara, bara på mig själv en stund så önskar jag mig följande i julklapp :-)



En lyxig Spa kur vid Färna Spa





Ett HOPE-smycke
Då det jag hade blev stulet vid ett inbrott i bilen :-(





Parfymen Dreams Unlimited från The body shop
Fick med ett prov på denna underbara doft i min "goodiebag" på Mama galan, och jag föll för den direkt...Den doftar helt enkelt ljuvligt!









Älskar ju Laila Bagges egen smyckes kollektion... har en del smycken redan, men får jag önska fritt såhär till jul så måste detta armband stå med på önskelistan




Får jag segla iväg och drömma lite så måste jag ju bara visa er den här superfina "drömklockan" från Thomas Sabo


Hur fin som helst och kostar ju "bara" 9980 kr


Men jag gillar Thomas Sabos smycken skarpt och har fått en del i födelsedagspresent, bröllopsdag etc av Mannen
och ska jag sätta upp ett smycke i lite mer realistisk prisklass på önskelistan så måste det bli dessa örhängen






Så, nu har jag spenderat nästan 30 hela minuter på ren egotid, som dessutom är riktig ytlig ego tid, sånär som på HOPE-smycket, som man ändå gör en hel del nytta genon att köpa.
Men det kändes rätt bra det också, att bara tänka på mig själv och vad jag egentligen skulle vilja ha.
Tycker ändå att jag varit rätt så realistisk ( om man bortser från klockan )
 Jag menar, sjävlklart skulle jag MEST AV ALLT, åka med hela familjen till en Söderhavs ö och bara ha det super duper bra i, låt oss säga, ett par månader kanske...Sen kanske, kanske man längtar hem igen...???





Nej, jag tror nog jag kan stanna där för gott ;-)


Eller varför inte slå till och önska riktigt, riktigt STORT!!!
Ja, då önskar jag att alla världens "rika knösar" sätter in mångsiffriga belopp på "Melwin mot Klumpen", vilket gör att man kan anställa massa, massa fler supersmarta forskare, som PANG bara kommer på hur man ska ta död på all världens olika former av tumörer och bota cancer, vilket i sin tur betyder att faran skulle vara över för kämparnas konung, VÅR MELWIN!!!


För det är ju precis så det är...Jag skiter ju fullkomligt i alla fina julklappar, i julen överhuvudtaget, om jag inte har min finaste lille Melwin, min underbaraste lille Vincent, min härligaste lille Albin och min fantastiske lille Robin bredvid mig...ALLA FYRA!!!








Men det var ändå himla skönt med lite ego tid och att drömma sig bort ett slag...;-)




http://www.barncancerfonden.se/5210

OBS! ALLA bidrag hjälper!!!






Dag 06 – Min dag

2010-12-06 | 23:53:05

Min dag ja... det är ju egentligen den 21 februari som är min alldeles egna dag. Fast det är kanske inte riktigt det man menar med just "Min dag" i den här tema bloggningen ;-)
Så jag tar kort och gott och skriver ett inlägg om min alldelse vanliga måndag...

Väcktes klockan sju av min Robin, som för övrigt är den enda i huset som har väckarklockan påslagen och alltid väcker mig...vuxet va ;-)
Jag kliver så sakteliga upp, är alltid lite smått segstartad på morgonen och behöver mina egna minuter innan jag studsar upp...
Vincent ligger bredvid mig och sussar, men vaknar direkt jag kliver upp... Han sover oftast i sin egna lilla binge, men i natt kom han in till mig med sin kudde och ville lägga sig bredvid mig, vilket han självklart fick. Det är ju en gudagåva att få ha sitt barn sovandes bredvid en!

Vi gick tillsammans och väckte Albin och gick sedan ner och satte på TV:n. Barnen, alla utom Melwin som fortfarande sov, tittade på adventskalendern medan jag fixade frukosten.
Robin och Albin skickades iväg till skolan...Melwin vaknade, åt sin frukost med "pumpen" och sen bar det av till Simhallen.
Melwins dagis skulle dit och bada idag och jag körde honom direkt dit...Melwin älskar att bada och såg verkligen fram emot Simhallsbesöket :-)

Vincent och jag for sedan hemåt igen. Hängde upp lite tvätt på tork, tittade på "Dora utforskaren" och åt "Brownies" som Albin och Farmor bakat under helgen...

Efter lunchen var det så dags att hämta Melwin från dagis. Han var lite trött efter badet, men ville trots det gå över en sväng till öppna förskolan som hade öppet på eftermiddagen...
Robin och Albin kom dit efter skolans slut...Det lektes, fikades och pratades en hel del innan det var dags för hemfärd med alla barnen.

Vi var hemma en timma ungefär...
Vincent tog en "powernap" ( snabb tupplur ), medans Robin, Albin och Melwin åkte snowracer och snowboard ute i backarna på gården.
De verkligen älskar snön och passar på att åka så fort de får chansen, att det blev aningen mörkt ute brydde de sig inte om...:-)

Mannen kom hem och det var då dags att bege sig till måndagens alla träningar...
Jag körde Robin till Judon, vidare med Albin till Innebandyn och sedan anslöt jag till Bamsegympan, där Tony, Melwin och Vincent var...
Det var nämligen julavslutning vid Bamsegympan och det ville jag ju inte missa ;-)

Barnen fick klä ut sig vilket resulterade i att Melwin och Vincent förvandlades till små pepparkaksgubbar...:-)





Spex på hög nivå av liten Vincent ;-)



För att sedan slänga sig ut i tomma intet...



Melwin, kör en pepparkaksgubbe dans :-)



Den finaste av pepparkakor, eller hur...



Bamsegympan avslutades med sång och dans kring granen




Mina älskade små pepparkakor!!!



Efter Bamsegympan tog jag med mig de små hem, Mannen hämtade Robin och Albin.
Kvällsrutinerna tog form...Middag, läxor, dusch, läsning, nattning och puss o kram

Sedan återstod endast för oss två "sletna" vuxna att "krascha i soffan" ;-)

En helt vanlig måndag hos Familjen Haapala Silfver :-)







Tid för magnetröntgen...

2010-12-06 | 12:01:34

Har fått bekräftelse från Västerås Sjukhus på när Melwins magnetröntgen kommer att göras.
Nästa MRT blir måndag 17 januari...
Känns väldigt länge dit, men som bekant går ju tiden ruskigt fort.
När mötet med Bo Strömberg och Susan Pfeifer blir har jag inte fått tid för ännu, men vi brukar få vänta i cirka 10-14 dagar efter att MRT:n är gjord och det att hjärntumör gruppen har haft möte och gått igenom alla bilderna.

Dagarna mellan magnetröntgen och mötet för besked är fruktansvärt långa och otroligt nervösa dagar.
Ingenting fungerar som det ska då, för man kan helt enkelt inte riktigt tänka klart.
Hjärnan verkar bli mer eller mindre blockerad av nervositet och rädsla inför vad beskedet ska bli...

Så det är skönt att vi nu i lugn och ro får fira jul och nyår innan nervpärsen drar igång.
I samband med att magnetröntgen görs ska alla andra undersökningar också hinnas med, såsom syn- och hörselundersökning, hormontester och blodstatus. Så det brukar vara många vändor till och från Västerås Sjukhus innan det slutligen är dags för mötet på Akademiska.

Åh, det är så himla läskigt...Det får ju bara inte ha växt någonting i Melwin lilla knopp. "Klumpen" måste stå still eller varför inte ta och minska lite, så man kan få någon liten indikation på att alla behandlingar som Melwin tvingats gått igenom, gett ett positivt resultat!!!
Men vi ska väl hållas på halster kan jag tro, och jag ska inte klaga, absolut inte! Så länge "Klumpen" inte tar och växer eller att det hittas en ny tumör nånstans så är jag fullkomligt nöjd!
Då finns allt hopp kvar och det är det enda som räknas...!

Någon "plan B" finns i nuläget fortfarande inte, utan visar bilderna på en tillväxt av tumören så hamnar Melwin i den palliativa vården.
Det kommer givetvis att sättas in någon form av cellgifter för att bromsa tillväxten och "köpa tid", men mer än så är jag rädd för att de inte kan göra.
Man har satsat allt, och Melwin kan aldrig få så starka cellgifter eller mer strålning mot huvudet än vad han redan har fått...
Så har inte allt det lyckats stoppa "Klumpen" vad ska då kunna göra det...???
Ja, det är väl just det vi hoppas innerligt på att forskarna inom kort ska lyckas komma på.

Fast det vi hoppas och ber för mest är ju såklart att "Klumpen från helvetet" har farit tillbaka till just helvetet, för att stanna där!!!




VÅR FINA KÄMPE!!!








Dag 05 – Vad är kärlek?

2010-12-05 | 22:52:03

 

Kärlek för mig är nog rätt lätt att beskriva…Med tre enkla ord så får jag med allt.

Min man, mina barn, min familj

De är min kärlek, de är mitt allt…!!!

 

Kärleken till och från sin man är komplicerad, men det gör inte så mycket, för det viktigast är att den ändå finns där.

Jag kan näst intill hata min man ibland, och undra vad det egentligen är för en korkad individ jag gått och gift mig med.

Varför förstår han ingenting, varför tänker han inte som mig, och framför allt varför gör han inte som jag förväntar mig…???

Känns det igen?



Men det är ju precis DET som är kärlek…

Skillnaden mellan kärlek och hat är hårfin och jag tror att när man lever i en nära relation, i tvåsamhet, så ger den sig tillkänna i två skepnader…

Man känner en liten portion av ilska, vrede och gråt, blandat med en stor portion av kärlek, ömhet och förståelse…Tillsammans bildar det den stora kärleken!

Tror och hoppas jag!


 

Kärleken till och från sina barn är däremot lite annorlunda.

Den kärleken är helt villkorslös, tror jag i alla fall, och det är så jag känner.

Det spela ju ingen roll vad mina älskade barn säger, tror och gör, jag älskar de lika mycket ändå, oavsett vad de tar sig för…

Jag kan skrika, gråta och vara fly förbannad över de alla fyra. Slita mitt hår och stilla undra vad det är för en dryg unge jag har avlat fram, när någon av de spelar ut sitt hela register…

Men egentligen spelar det ingen roll, för jag älskar de över allt annat, och kommer så alltid att göra.

Den kärlek man har till sitt barn är den största av kärlekar och den förändras aldrig, den bara är där, villkorslöst!




DE HÄR FEM ÄR OCH KOMMER ALLTID ATT VARA KÄRLEK FÖR MIG!!!




















 

 

 


Melwins ängel och "Melwin mot Klumpen"

2010-12-05 | 21:40:24

För er som kanske har missat det, så har jag  ( eller egentligen bästa Camilla, som fixar allt på bloggen åt mig ) lagt upp en bild på ”Melwins ängel”, till vänster i sidmenyn.

Köper du ”Melwins ängel” går 20 kr till hans egna insamling till Barncancerfonden ”Melwin mot Klumpen”…

Men även om du köper andra änglar och smycken från ”Elsas änglar” kan du fixa så att 20 kr går till ”Melwin mot Klumpen”

Man skriver bara ”Melwin” i meddelande rutan i kassan när man beställer sin/sina änglar, så går 20 kr till Melwins egna insamling till Barncancerfonden…Bra va!




Full fart i slalombackarna och snack med Tomten...

2010-12-05 | 21:28:56

Mannen tog Robin och Albin till Romme alpin idag.

De skulle inhandlas komplett skidpaket till de båda. Superfina grejer kom de hem med och Mannen och jag några tusenlappar fattigare…;-)

Men vi ser det som en investering, för det är ett smart system det där som de har på Romme.

I år köpte vi då nya slalom kit till grabbarna, och det kostar ju en del…Men när de sen har vuxit ur sina grejor så kan vi bara bege oss till Romme igen och skidshoppen där för att byta till större storlekar, för bara några fjuttiga hundralappar. Helt perfekt!

Så kan vi sen hålla på tills grabbarna har nått en längd på 150 cm och en skostorlek på 40, och det lär dröja när det gäller våra småttingar som idag mäter strax över 120 cm i längd och har 32 i skostorlek :-)

 

Så fick gossarna självklart även premiär åka i slalombackarna, och fjolårets skidskola hade gett resultat och de for snabbt och ganska så säkert ner för backarna :-)

De var helnöjda och tyckte det var superskoj!

Albin gjorde dock en liten vurpa och fick aningen ont i armen, men det är väl sånt som händer i dessa fartfyllda sporter.

Han var lite stel i armen nu på kvällen, men annars verkade det inte vara någon större fara…Skönt!

 

Medans Mannen och ”de stora” roade sig i slalombackarna så for jag och ”småttingarna” på julmarknad i Virsbo, inte så längt härifrån…






Melwin och Vincent träffar Tomten och får var sin julklapp :-)



Melwin fällde en lite lustig kommentar till Tomten "Varför är du så vit om ansiktet?"
Varav Tomten snabbt svarade "Det är ju så kallt ute"...Vilket Melwin köpte med hull o hår :-)







Melwin i full koncentration vid fiskdammen...

 

På vägen hem stannade vi till och shoppade vad vi behövde för att fixa en lyxmiddag, eller ja, i alla fall så lyxigt som JAG nu kan tänkas åstadkomma ;-)

Ville ju fira våra 12 år på bästa sätt!

Så när Mannen kom hem från Romme stod maten på bordet, levande ljus överallt och en fräsch och underbar fru väntade honom ( viss ironi )

 

Kvällens meny bestod av;

 

Toast Skagen

( till de barn som inte gillar Skagenröra serverades istället en ost toast )

 

Lövbiff med klyftpotatis, svampsås och bearnaise sås, tillsammans med en smarrig sallad och tsatziki.

 

Till dessert en tårta med julig smak av lingon, choklad och tryffel…

Som jag önskar jag kunde säga att jag svingat ihop själv, men nej, den var köpt färdig och klar ;-)

 

Alla verkade lyckligtvis nöjda och belåtna över middagen och jag känner ett inre lugn…


Ett lugn över att ha en sån fantastiskt underbar familj, som jag älskar över allt annat!!!


 

 

 

 


När Mannen och jag blev Vi...

2010-12-05 | 11:53:13







Hej va de går…

Idag är det hela tolv år sedan jag och Tony blev ett par.

Den 5 december 1998 följde han för första gången med mig hem till mitt lilla hus på landet, Bjälbrunna slätterna utanför Norrköping.

Och sedan den dagen har det varit han och jag, varje dag :-)




Ja vi hade som så många andra Norrköpingsbor först varit på Palace
Där har många, många par ”bildats” och så även vi…

Vi hade ju dock träffats några gånger tidigare hos vår gemensamme vän i Norrköping, på fester och så.

Men det var denna super kalla och minst sagt snöiga december dag som vi blev två.



Ja, det var verkligen en riktigt snökaos kväll/natt denna 5 december 1998.

Vi tog taxi hem till mig efter ”Palace” vistelsen, men det hade drivit igen sådant på småvägarna upp till mitt minihus, så taxin kunde inte köra oss enda hem.

Vi fick pulsa i lågskor och finkläder för att till slut komma in i värmen.

Nu var det kanske inte sådär superromantiskt och jag kan ärligt erkänna att inga ”snuskigheter” förekom, som man kanske skulle kunna tro…



Nej, för vi var inte ensamma.

Tony hade en vän från Fagersta i släptåg och även jag hade en vän som skulle sova över hos mig.

Jag bodde också i ett väldigt litet hus på landet…kommer inte ihåg kvadraten exakt, men tro mig, det var litet.

Så en sussade i köket, en i vardagsrummet och jag och Tony i sovrummet. Några stängda dörrar fanns inte att tillgå emellan rummen och det var aningen trångt ;-)

Vännerna somnade dock snabbt och kvar låg jag och Tony och småpratade, pussades lite och flamsade lite, sådär fånigt som man nu tenderar att göra när man är nykär …




Så kom vi på att vi nog skulle ringa till vår gemensamme vän och tala om att vi var hemma, välbehållna. Det var ett ruskigt snöoväder och vi hade nog liksom missat den lilla detaljen att säga ”hej då” till honom när vi for hemåt.

Vi ringde och talade om…och återgick sedan till vårt tisslande och tasslande :-)

Så avbröts vi av små viskande röster…

Jag och Tony tittade på varandra och fattade absolut ingenting. Våra vänner snarkade så gott, så vem pratade egentligen???

Rösterna fortsatte…

”Oj, oj,oj…det är så mycket så här innan jul” , ”måste hinna allt till människorna”


Hur löjligt det än må låta, och jag inser så här tolv år efteråt att det låter himla fjantigt, men jag och Tony blev mer eller mindra övertygade om att det var självaste ”Tomtenissarna” vi hörde.

Nu ska ni ha i åtanke när ni läser detta att det var verklig julstämning med vinden som ven utanför husknuten, snön låg i höga drivor och det var svinkallt ute.

Man hör viskande röster som man inte med någon som helst logisk förklaring kunde fatta vad de kom ifrån, och de pratade dessutom om julen och allt de hade att stå i inför julafton.



Japp, jag erkänner igen hur fjantigt det faktiskt låter, men nu så här tolv år efteråt törs jag trots det berätta för ER ALLA!!!

Jag och Tony beslöt oss för att det var ”Tomtenissarna” vi hade hört och att det var helt slående fantastiskt att det hände under vår förstå natt tillsammans…Det måste ju betyda något, det var vi helt överens om!!!

Ja, hela händelsen var ju romantiskt och supermysig bara den, så självklart fick vi en bra start och ett häftigt första minne tillsammans!

 

Så gick vi i tron om att vi hade hört självaste ”Tomtenissarna” i närmare tre veckor.

Till Tony och vår gemensamme vän for på en tripp till Gran Canaria. Där kom det fram att då vi hade ringt till honom den natten, för att säga att vi var hemma välbehållna, så råkade vi missa att lägga på telefonluren ordentligt.

På den tiden hade jag en sån där ”Ferrari telefon” där själva biltaket var en lur som man måste lägga på bilen ordentligt för att samtalet skulle brytas…Den lilla detaljen hade vi tydligen missat.

Vår gemensamme vän hängde kvar i andra ändan och tänkte sig få höra lite av vad vi skulle pyssla med ( läs snuskigheter ) under nattens gång…

Nu var ju jag och Tony så himla tråkiga och pryda, så vi mest låg och pratade och på sin höjd pussades lite då och då, så vår gemensamme vän tröttnade ur och tänkte liva upp det hela lite…

Behöver jag säga att det var HAN och ingen annan som var ”Tomtenissarna”

 

Nåja, det resulterade i ett gott minne för livet och en fantastisk start på mitt och Tonys förhållande!













 

 

 


Dag 04 – Det här åt jag i dag

2010-12-04 | 18:59:31

Verkligen rätt dag att skriva om det här ämnet :-)
Jag har varit till Falkenbergska Kvarnen i Västerås och mumsat vid ett dignande traditionellt julbord...
Saknade princip ingenting i matväg, förutom då möjligtvis ålen, som vi i vår familj har som tradition vid julbordet, men det kan ju vara bara vi som har såna idéer ;-)

Väldigt gott var det i alla fall och en riktigt bra start på julen!










Melwin ( som tagit med sin kära kristall ) och Vincent nöjda vid julbordet...



Robin gladde sig som vanligt mest åt dessertbordet som han flitigt hämtade ifrån :-)




Dessert bordet



Ett härligt julbord!




Årets julbord...

2010-12-04 | 12:44:47

På väg till Västerås och årets julbord.

Det är Barncancerföreningen Mellansverige som bjuder in sina medlemmar till julbord på Falkenbergska Kvarnen i Västerås.

Några medlemmar som jag redan känner vet jag kommer att vara där, men jag hoppas också på att få träffa lite ”nya ansikten”…

Missförstå mig rätt nu…Det är ju naturligtvis inte alls så att jag hoppas på att fler barn insjuknat i cancer, det tror jag ni alla förstår. Men nu är det dessvärre ett faktum och jag har sett papper på att det tyvärr har insjuknat en hel del ”nya” barn i Mellansverige under det senaste året.

Jag önskar att dessa nya familjer har och möjlighet att besöka julbordet och oss andra i föreningen. Det ger ett enormt stöd att få träffa andra i liknande situationer och kunna prata ”fritt” och de känslor man har, all den oro och rädsla man bär på och bolla frågor och funderingar kring just barncancer.

Alla har varit, eller är där, Alla vet vad man pratar om!

 

Alla i bilen, friska och krya barn, Så härligt!

Fast riktigt alla är vi ju faktiskt inte…Albin valde att stanna kvar hemma med Farmor.

En av hans klasskompisar skulle ha kalas, just idag, och det ville vår Albin för allt i världen inte missa.

Vad är ett dignande julbord när man kan gå på kalas istället liksom…;-)

Som tur var skulle Farmor vara hemma och ställa upp och köra Albin till och från kalaset, Toppen!

 

Visst har barnen varit lite snoriga och småförkylda, och Melwin då som gått på en penicillin kur mot sin öroninflammation.

Men nu är vi alla i tipp topp form. Inga förkylningar och alla är pigga och glada.

Bara det kan verkligen förgylla min tillvaro till max :-)

Så skönt när det är ganska så mycket aktiviteter, så här kring lucia och jul, och allt vad det innebär. Att barnen mår bra och orkar och kan vara med på alla roligheter.

Vi tycker dock att Melwin hör lite smått dåligt…Kanske är det sviterna av den öroninflammation, som vi till sist tog för givet att det var han hade fått, som spökar.

Eller är det så illa att de behandlingar han genomgått sätter sina spår, även så här en tid efteråt…???

Det går ju tyvärr inte att utesluta i alla fall. Då biverkningarna och sen effekterna efter behandlingar som cytostatika och strålning kan uppkomma och visa sig lång, långt efter det att behandlingarna avslutats.

Man pratar om att sen effekterna oftast börjar yttra sig först 5 år efter avslutad strålbehandling. Så vi kan långt ifrån andas ut ännu!

Jag försöker att lägga det åt sidan nu, den här helgen, kan ändå inte få någon läkarkontakt nu. Det är ju inte ett akut ärende…

Melwin mår ju inget dåligt eller så, men säger va typ hela tiden och vi upplever att vi måsta prata ganska så tydligt med honom ibland.

Men det kan ju vara en vaxpropp, eller som sagt sviterna av den öroninflammation han nyss haft.

Ska ringa till öronläkaren direkt på måndag, så får hon göra en koll, blir nog lugnast så…

 

Nej, nu är vi snart framme i Västerås och ett mumsigt julbord med härliga vänner väntar. Hoppas som sagt även på att ha fått några fler härliga vänner med mig hem i bagaget :-)




 

 

 BARNCANCERFÖRENINGEN MELLANSVERIGE

 


Dag 03 – Mina föräldrar

2010-12-03 | 23:23:14

Mina föräldrar, ganska svårt att skriva om faktiskt…

Sina föräldrar, funderar man ens så himla mycket kring det…???

Jag gör nog inte det i alla fall…

Mina föräldrar är ju de två människor som jag faktiskt tar mer eller mindre för givet.

De ska ju liksom bara finnas där, och har också alltid funnits där.

För mig, bara för mig, och ingen annan.

Ja, så är det ju verkligen, för jag har ju faktiskt inga syskon.

Jag vet att de alltid finns där för mig, mina barn, min familj, och i min värld räknar jag med att de alltid kommer att finnas där…

Fastän jag faktiskt är vuxen nog att begripa att så inte alltid kommer att vara fallet, så slår jag lätt bort de tankarna.

I Karbenning, i mitt föräldrahem, där finns min barndom, min trygga kärleksfulla barndom, och för mig kommer den alltid att finnas där…





 

Min pappa Lars, min mamma Ulla och jag. Det var familjen Silfver det…

Jag växte upp i en trygg och näst intill perfekt liten ”kärnfamilj”. Där pappa älskade mamma, mamma älskade pappa och de tillsammans älskade MIG villkorslöst.

Pappa jobbade mycket och mamma var den som var på hemmaplan mest, med mig.

När jag var sex år så tyckte mamma att det var dags för mig och henne att tillsammans skapa ett intresse.

När pappa inte jobbade så drog han gärna en repa i skogen, jägare som han är, så mamma tyckte väl inte att hon och jag skulle vara sämre vi och vi tog oss till ridskolan.

Så där, i ett ridhus vid Avesta ridklubb började jag min karriär inom ridsporten, och det tack vare mamma…:-)

 

Sedan stöttade de mig på alla sätt och vis med min ridning och allt vad det innebar. Det kuskades land och rike runt på hästtävlingar, var och varannan helg, och mamma och pappa var ALLTID med mig!

Efter det att de hade uppfyllt varje liten hästtjejs största dröm, och köpt mig en egen liten ponny, så var de liksom lite låsta och fast i det här med ridning och hästar.

Men mamma tog glatt hand om stalltjänsten, mockade hästskit, tog hand om utfodring och allehanda hästsysslor.

Allt medan jag lugnt kunde koncentrera mig på skolarbetet och bara glida hem från skolan och rida på min lilla häst.

Ja, visst var det väl förspänt och en underbar uppväxt.

Nu när jag tänker tillbaka på min barndom blir jag alldeles varm i kroppen och riktigt känner vilka fantastiska människor mina föräldrar är…



Och ja, i min värld kommer de ALLTID att finnas här!!!









 

 


Dag 02 – Min första kärlek

2010-12-02 | 21:56:02

För er som följt bloggen ett tag och kommer ihåg ett och annat ;-) Så har jag ju faktiskt redan berättat en del om min allra första kärlek.

Under vår resa till Gran Canaria i våras, som Melwin och vår familj fick av Min Stora Dag,

träffade jag, helt oförhappandes, på denne kille ( nu fullvuxen man såklart ).

Som även han var där med sin familj på sol och bad semester…

Vill ni läsa på vad som hände då…kika in på inlägget 2010-06-01 :-)

 

Hur som helst, denne Fredrik, även kallad ”Frippe” var min allra första kärlek.

En sån där oskyldig kärlek man nu har när man går i ettan och just börjat kika lite på det ”fenomen” som kallas pojkar och kärlek, eller pirr i magen helt enkelt.

Vi frågade chans på varandra, så som man gjorde då…Mest troligt sprang min bästis Anna i ”mitt ärende” och frågade chans. Eller kanske kom Frippes kompis och frågade i hans ställe, just de detaljerna minns jag inte riktigt, men jag minns dock att man ogärna gick själv och frågade. Man skickade kor och gott sin bästis att fixa själva chansfrågandet.

När exakt vi slog till och pussades minns jag tyvärr inte alls, fast jag minns tack o lov att det förkom någon gång under ”förhållandet” eller ska vi kalla det ”chanstagandet”.

Vi höll ihop ganska länge faktisk jag och Frippe, lite till och från sådär, givetvis. Men jag minns ändå att vi brevväxlade och pratade i telefon med varandra ganska så ofta, när jag då bistert flyttade från Bålsta till Karbenning. Jag flyttade ju när jag skulle börja sexan, så vi måste ju faktiskt ha hållit ihop ganska så långe och väl ändå :-)

I min dåvarande värld skulle jag ju självklart gifta mig och skaffa hus och barn med denne fantastiska människa…

Så visst var det ”heartbreaking” att flytta så långt bort från kärleken, när vi hade träffats så gott som varje dag allt sedan skolstart.

Men som allt annat…jag kom över det :-)

 

Fast det är som jag skrev i mitt förra inlägg, då jag sprang in i denna människa, som ändå har en liten plats i mitt liv för gott, vare sig man nu skulle vilja det eller inte,

Första kärleken glömmer man liksom aldrig...

Fast den största kärleken, DET är någonting helt annat, och den historien är för min del långt ifrån över...:-)








So much to do, so little time...

2010-12-02 | 08:56:02

Är SKITTRÖTT!!!!!!!!

Kom hem strax efter midnatt från Uppsala.

Var till Akademiska igår för styrelsemöte med Barncancerföreningen Mellansverige.

Gårdagens möte var lite längre än ”vanligt” då vi fick besök av en person från Barncancerfonden som pratade en hel del kring bygget av den nya Skandionkliniken och Ronald McDonald hus.

Det var mycket intressanta saker som togs upp och jag känner varje gång jag varit iväg på möte med föreningen, hur viktigt det verkligen är att man engagerar sig och hjälper till för att förbättra för alla de barn och familjer som drabbas av denna hemska sjukdom, cancer!

 

Var lite blandade känslor att åka till Akademiska, att kliva in där på avdelning 95 A, utan Melwin, utan Mannen, utan att ens vara det minsta sjuk…

De senaste gångerna jag varit på Akademiska har jag ju varit hypernervös, för det har varit möte med läkarna angående Melwins MRT bilder.

Kändes lite konstigt och ovant, och det kan tydligen inte låta bli att vända sig en aning i magen, bara man tar hissen upp till avdelningen och läser ”Avdelning för blod – och tumörsjukdomar”

Tankar som, ”vad gör jag här egentligen?” och ”varför är just MITT barn sådär allvarligt sjuk?” ploppar upp direkt och går inte att stoppa…

 

Men det gick trots allt bra…kanske var det lite sådär psykologisk bearbetning för mig. Att komma dit i annat ärende än med mitt sjuka barn…???

Blir alltid så full av inspiration och idéer så fort jag varit iväg på möte med Barncancerföreningens styrelse.

Det är så mycket jag vill göra, vara med och påverka och förbättra…Försöker i den mån jag kan med att hinna engagera mig och genomföra mycket av det jag tänker och vill.

MEN, som med det mesta annat, så hänger det på tiden!

Den räcker som vanligt inte riktigt till…

Jag hade önskat minst en hel dag till i veckan för att hinna göra allt det jag verkligen önskar att jag hann med att göra.

Men ”siktar man mot stjärnorna, så när man i alla fall trädtopparna” brukar det ju heta, så jag försöker leva efter det.

Man får väl helt enkelt lov att inse att man omöjligt kan hinna allt man önskar, men hinner man en del av det, så får man vara nöjd och glad, och försöka trycka ner det dåliga samvete jag konstant brottas med, över att jag just inte hinner allt jag vill!

 

I alla fall så kom jag hem rätt sent, strax efter midnatt. Väglaget var ju inte det bästa och med risk för att låta som en gammal ”tanta”, men jag gillar verkligen inte att köra bil när det är mörkt.

Tycker att jag blir bländad av mötande bilar, och hallucinerar hela tiden om att det ska studsa ut en gigantisk älg mitt på vägen…

Men det gick ju bra hela vägen hem, om än aningen sent.

Sen var jag ju så ”speedad” av alla intryck, tankar och idéer som hade bollats runt under kvällen, så inte kunde jag lägga mig och sova direkt heller…

Men det var ju kanske inte så dumt det heller, för då hann jag ju göra klar min dag 01 i kategorin 30 dagars tema bloggande

Bättre sent än aldrig, och nu ska jag försöka att köra lite dag för dag, så är jag färdig till årsskiftet…En bra avslutning på det här året liksom ;-)

 

 

 

 


Dag 01 – Presentera mig själv

2010-12-02 | 00:19:43

 

Jag föddes den 21 februari 1976 på Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

Vi bodde då i Bålsta, på Väppebyberget, på Kantarellstigen. Måste bara skriva det, för jag är lite imponerad över att jag faktiskt minns ;-)

Självklart kommer jag ihåg, eftersom vi inte flyttade därifrån förrän jag var tolv år.

Vi hade ett lantställe i Karbenning, Norberg, som vi gjorde om till permanent boende och bosatte oss där ”för gott”

Så när jag började i sjätte klass, byttes min stora skola, Enebyskolan i Bålsta, ut mot lilla Nickeboskolan i Karbenning, där klass 4-6 gick i samma klassrum. Det var en liten skola i en liten by…




Mitt stora intresse var hästar och jag började på ridskolan när jag var sex år gammal.

Sedan dess var jag fast hästbiten och fick min första alldeles egna ponny, Gloria Day, när jag var tio år.

Drömmen om ett eget stall och fler hästar föddes och det var väl mestadels p g a mitt stor hästintresse som mina föräldrar beslöt sig för att flytta till lantstället i Karbenning.

En gammal ladugård revs ner och där byggdes istället ett fint, nytt stall upp. Mitt stall…

Jag tävlade i hoppning och vid sidan om skolan var hästar och tävlandet det enda som gällde för mig.

Med min ponny, Mainstream, tävlade jag både nationellt och internationellt och deltog i både de Nordiska och Europeiska Mästerskapen.

Mamma och Pappa kuskade runt med mig och hästarna land och rike runt i stort sett varenda helg och det blev vår lilla livsstil under min tonårstid. Hela fritiden gick åt till hästarna, träningen och tävlingarna.

Några syskon har jag inte, så mina föräldrar satsade allt krut på mig och hästarna ;-)

 

Efter att jag tagit studenten var jag fast besluten att jag skulle utomlands.

Ville för allt i världen inte stanna kvar i lilla, lilla Karbenning, minsta Norberg, tråkiga Sverige…Nej, utomlands skulle jag, det spelade inte så stor roll vart, bara det var ett annat land.

Jag blev erbjuden ett jobb som veterinärassisten på en klinik för hästar i Belgien.

Så sommaren 1995 flyttade jag till Schilde, en bit utanför Antwerpen, i just Belgien.








Jag jobbade på kliniken i ett år. Under det året kördes min häst, Little Ben, ner till mig där. Jag tävlade så fort jag hann med honom i Belgien.

Efter året på kliniken kände jag att jag var redo att börja plugga. Jag skulle bli veterinär tänkte jag…



Eftersom jag under året gått och blivit kär i en belgisk kille, så beslöt jag mig för att stanna kvar i landet och börja på universitetet i Antwerpen.

Så jag tog kvällskurser i flamländska/holländska och började plugga till veterinär, där litteraturen var mestadels på engelska.

Men som det är med kärleken, går den som bekant lite upp o ner…

 och på nyårsafton 1997 hade jag fyllt min röda Mazda 323 med alla mina prylar plus min älskade lilla ”Kittie” ( min katt ) och ”Smirnoff” ( min kanin ).

Vi körde hela vägen hem till Sverige, sånär som på en liten båttur mellan Tyskland och Sverige såklart, och då flyttade jag ”pang bom” hem till Sverige igen.




Hade tänkt att jag skulle kunna hoppa på veterinärprogrammet i här i Sverige när jag väl kom hem.

Men nej, det var ju såklart helt fyllda platser och mitt i programmet, så om jag ville vänta på att få börja där, skulle jag få vänta tills hösten…

Men jag ville ju inte vänta! Det var början av januari och jag kunde ju inte bo hemma hos mamma och pappa helt plötsligt i närmare åtta månader!!!

Är dock inte så många utbildningar som man kan hoppa på, i januari, utan att först ha anmält sig i god tid innan…:-(




Men så snubblade jag över en IATA utbildning i Brighton, England som skulle starta i början på mars, så den fick det bli.

Har ju alltid älskat att resa och är rätt socialt lagd, så jag tyckte nog att resebranschen kunde vara något för mig.

Jag bodde i England under tre månader, då jag gick denna IATA utbildning på Hove College




Efter dessa tre månader ville jag hem till Sverige och jobba, men vart fanns det jobb...?

Kunde tänka mig i stort sett vad som helst, och jag sökte en hel del jobb på olika resebyråer.

Jag hamnade i Norrköping, på Flygvaruhuset.

Jag trivdes enormt bra där och gillade verkligen jobbet som resesäljare.

 

I december 1998 träffade jag min man ( fast det visste jag ju såklart inte då ).

Han var och hälsade på sin bästa kompis, som lite lämpligt bodde just i Norrköping, och ja, det var då det blev VI!

Det lustiga var att vi faktiskt hade gått på samma gymnasium i Fagersta, på Brinellskolan. Fast jag visste trots det inte ens att han fanns, denna underbara man, och så helt plötsligt stod han där, mitt framför mig i Norrköping och sen den dagen ( 5 dec 1998 ) har det varit Anna + Tony = forever!



 

Tony och jag gifter oss på en strand på Bardados, 18 april 2005, med Albin på armen och Robin lekandes i sanden :-)




I början på år 2000 öppnade jag en franchise butik i Borlänge, ”Flygvaruhuset i Borlänge”

Jag och Tony, och vår hund Napoleon ”Nappe” ( en Cavalier King Charles Spaniel ) tog vårt pick och pack och flyttade till Medväga, Borlänge.

Där drev jag resebyrån i egen regi i närmare tre år.

Under den tiden hann jag bli mamma till min förstfödde son Robin, som föddes 10 juli 2002.





Gammal bild på Robin, juli-2006




Robin, som kallades för "Ninis" från den dag han tittade ut...så även idag ibland, men då självklart enbart i smyg ;-)





Älskade Robin Fredrik Haapala Silfver, född 2002-07-10



Att driva eget företag och samtidigt vara mamma till en liten mini människa var inte alltför lätt, och när jag sedan blev gravid igen, väldigt tätt, tog jag beslutet att lämna resebyrån.

Det viktigaste för mig var, och har alltid varit, barnen, karriär kommer jag att hinna göra ändå, lite senare, det är jag säker på…

Att få resebyrån att gå runt i en otroligt pressad tid, då terrordåd efter terrordåd avlöste varandra. Samtidigt som jag hel ammade en liten Robin och var gravid med tvåan, funkade inte för mig…

Så jag och Tony beslöt oss för att flytta till Fagersta.

Då kom vi i närheten av Tonys föräldrar ( som bor i Fagersta ) och mina föräldrar ( som bor i Karbenning ).

Det är väl ändå det viktigaste…att ha sina nära och kära omkring sig???!!!

 


Den 18 december 2003 kom son nummer två, Albin.





Liten "Abbe" , oktober 2006



Han var inte så stor då...;-)




Älskade Albin Leonard Haapala Silfver, född 2003-12-18








Vi hade precis flyttat in i ”röda huset”, närmare bestämt två dagar innan Albin ”tittade ut”.

Tony hade renoverat huset och med god hjälp av våra nära och kära hann det mesta bli klart innan bebis nummer två kom.

 

Sedan dess har Tony jobbat heltid och jag varit hemma med barnen. En fördelning som passat och passar oss även nu utmärkt.

Kanske är jag lite väl gammalmodig, men jag älskar verkligen att vara hemma på heltid med mina små.

Har aldrig saknat att få fara till ett jobb, göra karriär eller för den sakens skull ens komma hemifrån.

Nej, jag trivs med att ta hand om marktjänsten här hemma och framförallt våra barn… i min värld finns det inget som kan toppa det!

Självklart ska även jag ut och jobba en dag, även våra barn växer och blir större, alldeles för fort kan jag tycka.

Men självklart kommer jag även uppskatta att fara hemifrån till jobbet en dag, den dagen då vi alla i familjen är redo för det…och dit har vi inte riktigt kommit ännu ;-)

Efter lite mindre än ett par år tittade son nummer tre ut, vår Melwin, och efter lite mindre än två år efter det kom son nummer fyra, Vincent.






Jag och en pytteliten Melwin, sommaren 2006




Lyckliga familjen på Kolmården, sommaren 2006





Älskade Melwin Ludwig Haapala Silfver, född 2006-04-28



Plutte Melwin, oktober 2006



Melwin älskade att bada i sin lilla badbalja :-)





Finaste Vincent, endast 1 vecka gammal, 28 mars 2008





Älskade Frans Vincent Haapala Silfver, född 2008-03-21



Allting var bara sådär perfekt, ungefär som det som man ser på en film.


Vi var kära och lyckliga, hade fyra underbara barn och ett fint hus som vi trivdes bra i…inget kunde hota oss, vad kunde gå fel???

Med en liten Vincent på endast tre månader och med en dödssjuk Melwin började vår resa…








Ingen vacker historia, inget man drömmer om annat än i sina värsta mardrömmar.

Vi började vår resa i cancerträsket, Melwins kamp mot Klumpen inleddes, och den är långt ifrån över än…!


Fast vi är fortfarande lika kära och lyckliga, har fyra underbara barn och ett fint hus som vi trivs bra i…dock numera med en "Klump" som hotar oss, som har förändrat våra liv och min syn på livet, Nu och för alltid! 



 

 

 

 

 


Nu börjar nedräkningen...

2010-12-01 | 10:10:03

1:a december, nedräkningen mot dagen D ( Julafton såklart ) har börjat!

1:a december, innebär också att idag öppnades första luckan i barnens kalendrar  :-)



I år var jag ute i god tid och lyckades då fixa de kalendrar jag verkligen ville ge gossarna, innan de blev slutsålda…

Det blev succé och alla fyra mega nöjda och glada.

Robin valde dock sin LEGO kalender själv när vi var i Ullared, och då fick jag ju liksom ”pressen på mig” att fixa ungefär likadana till de övriga tre ;-)





Robins LEGO City kalender





Albin fick LEGO Kingdoms kalender


 

 

Melwin fick Dino kalendern från Playmobil





Lille Vincent fick Tomteverkstad, även den från Playmobil



Tycker att de är bra de där kalendrarna, då barnen får en liten "pryl" att bygga ihop varja dag i luckan.
Efter alla 24 luckor har de sedan fått ihop en bra samling som de sedan kan använda i lek, även tillsammans med andra delar från Lego och Playmobil.
Något som pojkarna gillar och bygger/leker med en hel massa här hemma :-)

Självklart finns det även chokladkalendrar här i huset ;-)
Köpte dock inga såna själv till gossarna, mem de har fått av Morfar o Mormor och några gudisar, så de blev ju inte direkt "lottlösa" bara för att jag hoppade över att köpa...:-)
Men de får de öppna först ikväll efter kvällsmaten...var sak har sin tid!


Inledde även dagen med att titta på första avsnittet av årets julkalender på TV.
Verkar helt OK tycker jag och pojkarna verkade tycka lika, för de satt i alla fall som klistrade framför TV:n under hela kvarten :-)









RSS 2.0