bloglovin

December

2009-12-27 | 21:01:05

Tis 2 dec 2008 22:54

Dags att skriva...

Nu har jag slarvat i ett par dagar. Hoppat över att blogga... Men det har varit lite mycket i knoppen. Jag har inte känt att jag liksom orkat ta tag i nåt, inte skriva, inte prata... Det kommer över en i tid och otid. Vilken jävla skit vi lever i. Vilket helvete min son hamnat i. Funderingar om jag/vi kommer orka det här eller inte... Alla dessa tankar och tveksamheter kommer naturligtvis när Melwin mår sämre, vilket han gjort nu över helgen. Han har haft fullt med blåsor i munnen och såriga läppar och tandkött. Att äta med munnen har varit helt uteslutet, så det är ju en "gudagåva" med knappen på magen. Annars hade vi aldrig kunnat få i honom alla mediciner och mat. Melwin var trött, hängig och kinkig hela helgen och har mest varit hemma och softat. Jag tog mig ut till julskyltningen i Fagersta och Avesta med Robin, Albin och Vincent. Grabbarna fick träffa Tomten och lämna sina önskelistor = very important!!! Igår var jag, Tony o Melle till Västerås för provtagning och läkarundersökning. Värderna var som väntat superlåga, men läkaren tyckte ändå vi skulle vänta tills slutet på veckan med blodpåfyllnad. Man räknar med att värderna ska sjunka ytterligare och därför är det bättre att "tanka på med blod" så tätt inpå helgen som möjligt, då Melle ska vara så fit som möjligt inför söndagen, då man planerar att starta cytostatika kur nummer 7. Under vårat besök i Västerås fick vi även tillfälle att träffa våra nyfunna vänner, lilla Lisa och hennes familj. Vet inte om jag berättat om henne tidigare, men vi har träffats genom Melwin och Lisas sjukdom. De har samma diagnos, men Lisa har behandlats under ca två år redan och är därför steget före oss. Det är så skoj att vi lärt känna varandra, även om jag önskat så att det var under andra omständigheter. Men att ha stöd och värme från "likasinnade", familjer i samma situation är guld värt! Idag har Melwin lyckligtvis mått bättre. Han har varit uppe och lekt o "spillat" och varit på gott humör. Han har fortfarande sår och blåsor kvar, men det börjar bli bättre, för idag har han i alla fall ätit ett par av Mormors lussebullar ( kanongoda, Mormor! ) och knaprat på nån pepparkaka... Nu sussar han så gott här i soffan, jag hoppas han får sova hela natten... Idag satte vi upp kalasinbjudningar på dagis till Albins kalas. Albin och Eilin som fyller under samma vecka, brukar varje år ha kalaset tillsammans, så även i år. Men då Eilin vill bjuda kamraterna på sitt dagis och Albin kamraterna på sitt, så kommer det nog bli en hel del barn. Därför gjorde jag inbjudningar till Albins kompisar och Nannie till Eilins kompisar ( logiskt ). Nannie var även snäll nog att ombesörja utdelningen av inbjudningar till barnens gemensamma vänner, så jag skulle slippa tänka på det. MEN, Albin som hade stenkoll och var med i bilen när jag delade ut inbjudningar till hans vänner som inte går på samma dagis, gav sig inte förrän jag hade lagt hans inbjudningar i alla hans vänners brevlådor. SÅ, ni som fått inbjudan "två gånger" till Albins kalas ( och Elilins kalas ) JA, det är samma kalas, precis som alla andra år. Bara en liten envis Albin som "vet var er brevlåda bor"...



Tors 4 dec 2008 21:58

Ordning och reda...

Nu börjar det äntligen klara upp sig i mitt kaotiska huvud om hur denna annars så hektiska månad ska se ut. Jag vet på ett ungefär vad som kommer att hända helg för helg, vecka för vecka... Vi har ju lyckats klämma in en förlossning för fem år sedan med en av gossarna, så i och med det har vi ju en födelsedag att fira ihop med allt julstök. Albin fyller år den 18:e, men i år så är det avslutning för dagis och skola i kyrkan, just den dagen. Direkt efter kyrkbesöket ska vi sen dra till UAS för cyto kuren innan jul. Därför kommer Albins födelsedag att firas helgen innan ( 13-14 ) med barnkalas ( pyjamasparty  ) och familjefika. Eftersom jag redan i höstas, ungefär då man börjar se Tomten uppenbara sig i reklamer och annat, lovat Melwin att han i år ska få besöka Tomten i hans "Tomteland" så måste vi klämma in ett besök till Gesundaberget också... Vi kommer att försöka ta oss dit nästa fredag. Men allt hänger ju naturligtvis på hur Melwin kommer att må efter sin behandling som han ska påbörja på söndag. En rolig sak hände idag... Vi fick en inbjudan att deltaga vid Barncancergalan i Stockholm. Den går av stapeln den 22:a och det var ju lite problematiskt eftersom vi då är i Uppsala med Melwin under cytostatikabehandling. Men det kändes så himla roligt att få möjlighet att deltaga vid galan, så med hjälp från nära och kära har vi nu löst det hela. "We´ll be there" Ska bli ett roligt avbrott, och det känns skoj att vara med på ett så viktigt evenemang. Vi kommer att komma hem från Uppsala den 23:e, så julstöket måste vi göra klart redan innan vi sticker... Granen får tas in veckan före och pyntas, julmaten har Mormor varit så gullig och erbjudit sig att fixa, så förhoppningsvis är det bara skinkan in i ugnen som gäller när vi kommer hem. Tony vill gärna göra skinkan själv, det ska vara på hans vis, så den får fixas dan före dan... Julafton firas sen hos Farmor och Lars och Juldagen hos Mormor och Morfar, allt för att suga på karamellen så länge det går... Vad som händer över nyår, ja det återstår fortfarande att se... Melwin har varit pigg och glad idag, en riktigt bra dag. Melle, jag och Vincent var ner en sväng till öppis på Lindgården och lekte. Det var ju bara vi där, men vi fick lite sällis av Monica och Fabian. Melwin tyckte det var lika roligt som alltid att få vara på öppis och leka, även om det var betydligt färre barn där. Han var nöjd och glad ändå, och jag tror inte han reflekterade så mycket över att det bara var vi där, för öppis Åsa var ju också där och då var han nöjd... Robin hade julavslutning från Miniorerna idag, och imorgon ska han på "Nobelfest" Han kommer att vara riktigt finklädd med skjorta och slips, fina herr´n liksom. Det är avslutningsfesten av det NTA arbete de har gjort i hans förskoleklass under terminen. Imorgon ska Tony på julbord med jobbet, jag blir solo med grabbarna. Eller inte helt solo, för en kär vän kommer på besök. Glögg och pepparkaka och en hel massa prat kommer det att bli...



Lör 6 dec 2008 08:28

10 år med min MAN...

Igår 5:e dec hade jag och Tony 10 års jubileum. Dvs det var tio år sen vi blev "tillsammans". Eftersom vi numera är gifta så brukar vi hoppa över att fira den dagen, då vi har ett eget bröllopsdatum. Men just tio år känns ju lite speciellt... Tony var ju iväg på julbord med jobbet igår, så vi har kommit fram till att vi kan se det som vi firar lite jubileum när vi ska på barncancergalan. Det är ju ett av de få tillfällen som vi faktiskt kommer att vara själva, på tu man hand. Dessutom kommer det ju bli lite lyxigt med bubbel och kändismingel, så det känns som ett bra tillfälle att fira tio år. Så har vi bestämt det! Men det är klart, min man fick väl nån liten extra puss just igår Min kväll tillbringade jag med min bästaste Fia. Pojkarna var så duktiga och gick o lade sg i tid, så det var vi och lille Melle i soffan. Vi glöggade och mumsade på lite gott, och pratade och pratade tills sena timmen... Melle var med och var lite pajas till strax efter tio, så han och Pappsen ligger fortfarande och sussar. Det var en rolig kväll och skoj att Melle var så pigg o glad hela tiden. Gårdagen började med att vi körde Robin till den omtalade "Nobelfesten". Han var så fin min lille Robin, med vit skjorta, slips och finbyxor, och han var så nöjd med resultatet själv också. Jag kilade med in för att få en liten kik på hur finklädda alla barnen var, och det var de verkligen, och de såg så stolta ut. Men jag fick bara kika en liten, liten stund, för sen blev jag utskickad av Fröken som sa att det var barnens fest... Vi lämnade Albin på dagis och sen gick vi andra ner en sväng på öppis. Eftersom vi alla var klara med frukost och andra morgonbestyr redan klockan kvart i nio på morgonen, kändes det tråkigt att fara hem direkt. Vi tog beslutet att det nog skulle funka för Melle med ett litet öppis besök, trots infektionsrisken, då han ska vara som bäst i sina värden precis innan cyto start ( de kör ju igång med cyton på söndag ) samt att han redan äter antibiotika, och har så gjort i två veckor. Så nu håller jag tummarna för att det inte går illa... Det var skoj att återse gamla välbekanta ansikten, från den tiden då jag gick på öppis flera gånger i veckan, och Melle är ju mer eller mindre uppväxt på Lindgården så han stortrivs där. Efter lunch var det dax för ett utvecklingssamtal på Albins dagis. Han hade som vanligt skött sig exemplariskt Mycket fysiskt aktiv men ändå duktig på att lyssna och att jobba i grupp, duktig på roll lekar, stor fantasi, alltid glad och en omtämksam och snäll kompis. Tycker jag är ett bra betyg och mamma är mycket stolt! Eftermiddagen spenderade jag, Albin och Vincent hemma hos Lina och co. Lek och fika i trevligt sällskap! Robin var iväg till en kompis för att se på nya Star Wars filmen och Melwin var hemma med pappa för att ta det lite lugnt och äta lite med hjälp av pumpen. Melle har fortfarande noll aptit och den mesta näringen får han från pumpen, som för oss är guld värd. Men han har nu återhämtat sig väl och det är nog ingen tvekan om att köra igång cyto kuren imorgon som beräknat. Han är som vanligt pigg nog för att tryckas ner till botten igen... Melwins bistra verklighet!



Sön 7 dec 2008 09:29

Sköna söndag...

Var ute och svirade igår... Eller inte riktigt kanske. Jag var på tjejmiddag hos Nannie, hur trevligt som helst. Vid sena timman blev det dags för utgång på krogen, men då fick jag skjuts hem istället. Hade laddat för att gå ut och "skaka loss", men när det väl blev dags kändes det lite läskigt. Allting kom över mig i liten dos, och det kändes läbbigt att möta en massa olika människor, dessutom i onyktert tillstånd. Inte för att nån säkert skulle ta upp misären på tal, men det kändes helt enkelt jobbigt. Så jag for direkt hem till min älskling och barnen istället. Eller ja, hälften av de i alla fall... Robin och Albin sov hos Morfar o Mormor i natt, så det var ju bara Melwin o Vincent hemma. Lite mys och prat med maken och sen i säng, så det blev inte sådär jättesent, strax efter tolv kanske... Känner mig ganska pigg nu ändå, Vincent vaknade vid sjutiden, så jag har ju varit vaken en stund. Har skickat iväg Melwin och Tony till Västerås sjukhus. De skulle komma till nio. Då är det dax för en ny omgång med gulddroppar. Melwins cyto kur nummer sju. Han får Methotrexat, samma som förra gången. Vilket innebär återigen blåsor och sår i munnen. Känns jobbigt då Melle precis nyss blivit av med de förra och såren just läkt. Han har varit riktigt pigg och glad nu i ett par dagar, så det är inget roligt alls att veta att nu ska han tryckas ner igen, få kassa värden och ont i munnen... Det är endast den här kuren han får göra i Västerås, och vi har bestämt att när Melle är inlagd i Västerås stannar en av oss hemma med de andra tre. Det blir oftast jag, då jag har svårt att sysselsätta mig och hålla humöret uppe på Västerås sjukhus. Det är inte alls som i Uppsala, mycket färre patienter och föräldrar. Vilket betyder nästan ingen att umgås med och det blir så långtråkigt. Tony fixar det bättre och gillar läget på ett helt annat sätt. Så det blir bäst så här, men jag ska dit och hälsa på imorgon och övermorgon. Det är skönt för "de stora" att få bo hemma lite mera också, och nu i december är det ju mycket roliga aktiviteter på dagis/förskoleklass som de gärna vill vara med på. Så idag är det Vincent och jag som "hänger"... De stora skulle stanna med M o M till i eftermiddag. Vincent har precis somnat, så nu ska jag försöka att vara lite produktiv...



Mån 8 dec 2008 22:58

Saknar min Melle...

Har varit hemma idag med Robin, Albin o Vincent. Eller ja, vi har väl inte riktigt varit hemma hela tiden, men jag åkte aldrig till sjukan. Så nu saknar jag min Melwin big time!!! Ska åka dit imorgon direkt jag lämnat de stora på dagis/förskoleklass. Idag har jag pysslat med hus o hem och lille Vincent på förmiddagen. Efter lunch drog vi och hämtade Robin o Albin. Tillsammans gick vi sen alla ner till öppis på Lindgården en sväng. "De stora" tyckte att det var skoj att gå dit igen och allt kändes nästan som förut ( innan tumören från helvetet )... Det var många välbekanta ansikten som det var roligt att sitta och prata med, och även om tankarna och kniven i hjärtat hela tiden fanns där, så kunde jag faktiskt ana en välbekant känsla av att allt var bra. Kniv i hjärtat ja, det är så jag bäst kan beskriva känslan jag hela tiden har. Eller det tror jag i alla fall. Jag har ju inte direkt testat... Men jag har liksom en konstant smärta av oro sorg, fast jag inte direkt har någon att sörja. Men det är väl mer känslan av den olust jag känner över allt lidande min Melle dagligen får utstå. Att stå på sidan om och se honom brytas ner gång på gång på gång tär på ens psyke och om jag inte hade nerverna utanpå innan, så har jag det garanterat nu! Man brukar prata om klump i magen, av oro och sånt... Men det har jag sen länge passerat. Numera är det hjärtat som värker kring allt som gäller Melle! Hur som helst... Vincent verkade också gilla besöket på öppis skarpt, då det var flera småttingar i hans ålder. Han spanade noga och tyckte nog att det var skoj att se att det fanns flera i hans mini storlek, och hur de tog sig fram i livet liksom. Robin pysslade som vanligt loss för fullt och med i väskan hem var ytterligare en bunt med julpynt. Behöver jag nämna att vi har endel sen tidigare...? Albin lekte med djuren i vanlig ordning och det var säkert nåt nytt barn som lärde sig ryta som en tiger under sitt öppis besök ;-) Väl hemma igen blev det en snabb och något tidigare middag för att sen fara vidare till Bamsegympan. Robin o Albin gympade på för fullt till tonerna av sånger om Bamse, Lille Skutt o Skalman... Nu på kvällen har jag pratat med Mannen och det verkar funka bra med Melle och guldmedicinen. Han har ingen aptit alls och har kräkts nån gång, men på det hela taget är han ganska pigg. Ännu syns inga blåsor och sår i munnen, men de brukar dyka upp under onsdagen :-( Båda grabbarna såg i alla fall mycket fram emot ett besök från Mamma Mu imorgon!



Tis 9 dec 2008 20:43

Cyto nummer sju snart över...

Idag var jag och Vincent över till Västerås. Vi var naturligtvis på sjukan hos Melwin och Tony, och stannade hela dagen. Melwin var busig och glad. Jag åkte direkt mot Västerås efter att jag lämnat Robin och Albin. Gjorde ett stopp vid Erikslund för ett litet paketinköp till Melle. Det blev en väska med bilar och en mindre modell av "Pånken" ( hans fyrhjuling ). Lite fika tog jag med, så när jag kom till sjukan blev det lite fest nere på Lekterapin med bullar, Julmust och presenter Vi var på Lekterapin och busade och sjöng tills det blev dags för lunch. Då hamnade vi uppe på avdelningen igen, och efter maten blev det mera lek i lekrummet. Till sist såg Melle påtagligt trött ut, så vi bestämde att jag och Vincent skulle dra oss hemåt, så att Tony kunde vila lite med Melle. Förmodligen kommer de hem imorgon, men det rådde vissa oklarheter om när under dagen de skulle få fara... Den ena överläkaren tyckte att de skulle stanna på sjukan tills de fått den sista "motgiftskuren", men den andre överläkaren tyckte att de kunde få med ett piller hem att ta som sista motgiftet, så att de kunde komma hem lite tidigare på dagen. Vet inte ännu vems beslut som kommer att gälla... Som en sjuksköterska uttryckte det; " de skulle behöva dra lite mer åt samma håll de där två " Sist vi var i Uppsala och fick samma kur, fick vi just åka hem lite tidigare och ta ett piller i knappen hemma, Melles sista motgift. Men jag antar att det handlar en hel del om hur hans värden är för stunden, och kanske är de inte tillräckligt bra just nu... Men viktigast är i alla fall att DE kommer hem nån gång under morgondagen!


 


Tis 9 dec 2008 20:56

Om nån vill hänga på oss eller göra nåt för att hjälpa till...

Gå in och läs mer på www.barncancergalan.se Eller sätt in lite växelslantar på www.barncancerfonden.se/1558 "Melwins hjältar" har nu gått över 50 000 kr vilket är helt underbart!!! Tack alla Ni som engagerat Er och satt in en slant, det är så värdefullt och betyder så mycket! Men mer hjälp behövs för att så snart som möjligt kunna lösa denna helvetes sjukdoms hemliga gåta och ge Melwin en chans att en dag få "bli stor" Alla medel, stora som små, kan hjälpa oss att komma steget närmre svaret...



Fre 12 dec 2008 10:23

Tomteland nästa...

Melle är hemma igen och förvånansvärt pigg just idag! Vilket betyder att vi nu är på väg till Mora och Tomteland... Har tidigare lovat pojkarna att vi skulle besöka Tomten innan jul, men tiden har varit knapp, så idag var enda dagen jag skulle kunna fixa att hålla detta löfte. Allting hängde ju på om Melwin skulle vara så pass pigg att han kunde hänga med, eller rättare sagt att vi alla skulle åka. Det kändes lite väl taskigt att en av oss skulle stanna hemma med Melle och den andre åka med de stora, så det var antingen eller som gällde... Melwin och Tony kom hem i onsdags eftermiddag. Då var Melle ganska trött och medtagen. Igår morse när han vaknade så var han super hes. Han kraxade som en kråka, även om han inte hade ont i halsen, så var det lite oroväckande. Men idag låter han som vanligt och har en bra dag, så det känns så skoj att vi nu sitter i bilen, hela familjen, i ett snöigt vinterlandskap, fulla av förväntan...! Igår var det Lucia i kyrkan, så tidig morgon satt vi alla bänkade och tittade på tåget. Albin spatserade stolt in iklädd sin pepparkake dräkt, ja, han gick med på att inte ha sin svarta Spiderman dräkt ;-) De var så duktiga alla barnen och sjöng så det stod härliga till. Albin fixade faktiskt att stå still under hela "uppvisningen" *Impad* Efteråt bjöds det på fika på dagiset, pepparkakor som barnen själva hade bakat. Så mysigt... På eftermiddagen blev det mer fika för mig och "de stora", plus Vincent. Hemma hos Lina och Co träffades vi och lekte och mumsade. Åter igen mysigt, och dagen kändes nästan som "Innan" Hoppas på en till sån dag idag!



Fre 12 dec 2008 23:30

Tomteland, en succé...

Vilken underbar dag! Tomteland var ju som väntat en given succé och barnen verkade ha så roligt hela dagen. De har träffat "Tomten himself", gått i häxskola och tittat på Trollen. Melwin och jag åkte häst och släde runt Tomtelandet, det var hästen "Isabella" som drog släden och Melle pratar nu flitigt om denna stora, starka häst. Härligt att det var så mycket snö. Ett helt stort, vitt och vackert vinterlandskap! Hela dagen avslutades med att Kung och Drottning Vinter kom ( ett jättevackert par ) och sa adjö med ett stort fyrverkeri. Det hann bli mörkt innan vi for hem och vi hade då turen att få se hela Tomtelandet upplyst med eldar och vacker belysning. Ja, det var ett äventyr och njutning för hela familjen. Men det som mest gjorde dagen så bra var just det att Melle var så pigg o glad hela tiden. Även nu när vi kom hem lite sent på kvällen, var han nöjd och belåten och lekte med de andra brorsorna. Det är ju mest utomhus aktiviteter på Tomtelandet, men Melle var väl inpackad i sin hajoverall och dunåkpåse, så jag tror knappast att han frös nåt. Även om det var minusgrader och snön föll nästan hela dagen. Jag frågade gång på gång under dagen om han frös, för jag var trots allt lite orolig när han skulle vara ute i snön hela dagen, men han sa hela tiden nej och forsatte att se nöjd ut. Så jag tror det gick bra... Melwins "gudisar" och deras barn, och Nannie o Co var också med, och alla verkade belåtna med dagen. Det blev verkligen julstämning de luxe med all snö och julmusik som spelades överallt. Väglaget var dock inte det bästa och vi såg en och annan bil i diket och nån större olycka, men för oss gick det ganska smidigt ändå. Vi stannade i Leksand för att köpa julskinkan, vi vill absolut ha en från Siljan Chark ( vi inbillar oss att grisarna är fräschare där ) och ett litet besök i Djurås ( vi handlade ju alltid där när vi bodde i Sifferbo ) innan vi till slut kom hem. Nu sussar alla gott här i huset, så jag ska väl ansluta mig till bingen jag med. Imorgon är det barnkalas för en herrans massa barn som väntar...


Lör 13 dec 2008 22:31

En orkeslös mamma...

Vaknade i morse och undrade hur i h-vete jag skulle orka kliva upp! Melwin vaknade vid tvåtiden och kräktes hysteriskt, efter ombyte och diverse torkningar försökte vi att somna igen. Men han mådde hela tiden illa och var så ledsen. Vi gav honom illamående medicinen och det hjälpte lite, men han var fortfarande väldigt orolig och hade feber. När morgonen kom vaknade en förväntansfull Albin. Han såg så fram emot sitt 5 års kalas i Mariahallen. Pyjamasparty skulle han ha och vi hade inhandlat en sprillans ny Spiderman pyjamas dagen till ära. Albin o Pappa drog ut på förmiddagen för att skotta fram "gården" och hämta tårtan till morgondagens födelsedagsfika. Jag försökte tvätta upp allt som var nerkräkat och samtidigt hålla Vincent och Melwin på humör. Robin var mest nöjd över att få sitta ifred och spela Nintendo DS. Melwin verkade må bättre och knaprade lite på en lussebulle. Vincent gick till sist med på att sova lite förmiddag. En snabb dusch och sen vidare till Mariahallen och det stundande kalaset. Albin hade fått bjuda in hela sitt dagis ( 3-5 avdelningen ) och tyckte det skulle bli så häftigt. Med andan i halsen stövlade vi in i gympasalen, jag, Robin, Albin och Vincent. Melwin fick förstås stanna kvar hemma med pappa. Vi hade först bestämt att han skulle vara hemma med sin "gudis" Stina, men då han mådde så dåligt och kräktes tänkte vi om och pappa fick vara kvar hemma. Inte så skoj för Stina att ta hand om en kräkande och illamående Melle, och Melle vill gärna ha pappa hos sig när han mår dåligt. Som tur var kom Johan o Nannie och fixade ordning i gympasalen med fika o allt. Eilin fyller ju också 5 år och vi brukar köra kalasen ihop. Just den här gången var det extra värdefullt för mig att ha de där, de ordnade allting så bra och när de första barnen kom så var allting klart, bara Tack vare Nannie o Co. Albin tog vänligt emot sina gäster och öppnade paket med stor iver. Det kom många, väldigt många barn, i stort sett alla från hans dagis... Allt gick bra och barnen lekte glatt och livligt, ända tills jag skulle fixa ordning med fikan. Då kommer Albin fram till mig och frågar lite försynt " har alla mina kompisar kommit nu? " Ja, svarar jag, alla är här nu... OK, säger Albin och ber mig följa med honom. Han tar min hand och vi börjar gå mot toaletten. Han är väl kiss/bajs nödig, tänker jag... Precis när vi kommer in i kapprummet kommer kräkan... vi tar oss in på toan där han gör klart allt. Nannie med sitt underbara lugn rycker in och fixar spyor samtidigt som hon tvättar upp Albins nerkräkade små sockor. Själv vet jag inte om jag ska skratta eller gråta, jag går in i mitt "vaccum" igen och känner att mitt "mission" är nu att få hem Albin, innan han smittar ner allt och alla! Jag trocklar på honom overallen och får in en likblek och ledsen Albin i bilen, tar även med Vincent som har skrikit konstant sen han tvingades lämna min trygga famn. Väl hemma lämpar jag av Albin till Tony som börjar duscha och byta kläder på honom. Albin verkar redan piggare och pratar om alla presenter han fått. Vincent som somnat i bilen får fortsätta att sova i vagnen på altanen. Jag drar tillbaka för att avsluta Albins kalas och möta föräldrarna som glatt ska komma och hämta sina barn vid kalasets slut. För att berätta att födelsedagsbarnen tyvärr fick skickas hem, pga en oförutsedd kräka. På vägen tillbaka till Mariahallen kommer det mesta över mig, hur värdelöst allt är och tankar som att jag inte ens kan fixa ett kalas för min son ordentligt. Nånting måste ju gå fel, och nu har jag sett till att hela dagis fått magsjuka! Väl framme kommer en snäll förälder fram och tackar för sig och allting brister. Jag börjar gråta... Tycker att jag sabbat allt. Bjuder in till kalas och när alla är så snälla och kommer, så bjuder vi på kräksjuka! Sen flödar en massa andra känslor över samtidigt. Hur snälla, underbara och omtänksamma vänner jag har. Vilket jävla helvete vi lever i och hur ledsen jag egentligen är. Tack o lov så har jag som sagt ett otroligt stöd från mina fantastiska vänner, som även denna dag såg till att allting ordnade sig. Alla barnen blev hämtade och verkade väldigt nöjda med kalaset, vilket glädjer mig oerhört. De föräldrar som hade stannat kvar med barnen började så smått att dra sig hemåt och kalaset -08 var över! Känner mig fortfarande dum över att allting brast som det gjorde. Det skulle ju vara en rolig dag, men så förstör jag det med tårar. Men tyvärr har jag ingen ork och kraft kvar för incidenter. Allt går åt till Melwin och hans helvete, och såna här "avstickare" finns det inte plats för, då svämmar det över... Väl hemma igen möts jag av en pigg o glad Albin, som satt och tittade på film. Han ville genast kasta sig över sina prestenter och leka med de. Sagt o gjort... Han och Robin bröt sig in i förpackning efter förpackning. Albin var så nöjd över alla sina presenter, STORT TACK TILL ER ALLA! Ingen mer av mina gossar har kräkts nåt mer, alla verkar må bra... Så vad det var för bacill som hade hoppat på Albin, det kan man väl bara spekulera i. Nu är han i alla fall samma gamla vanliga Abbe som leker och spexar för fullt ( eller ja, just nu sover han ). Vilket känns skönt eftersom det vankas tårta imorgon! Om Melwins kräkor berodde på cytostatikan och "klumpen" eller nån elak bacill, lär vi väl inte heller få veta i nuläget, utan jag gläds nu bara åt att han mår bra igen och sussar gott här bredvid.



Tis 16 dec 2008 22:04

Melle på topp...

Idag var vi till Västerås för provtagning på Melwin. Han hade riktigt bra värden ( för att vara Melle alltså ). Han behövde ingen blodpåfyllnad och det verkar nu som om de kommer att kunna köra igång behandling som planerat. Det är tänkt att han ska få sin cyto kur nummer 8 i Uppsala med start på fredag. Vi åker till UAS på torsdag eftermiddag om allt går som det ska. Om den planeringen hålls så kommer vi kunna åka hem till huset den 23:e och fira jul!!! Sen har vi riktigt jullov, Melwin har ingen behandling inplanerad förrän den 12:e januari, Hurra! Får bara hoppas och hålla tummarna för att han inte får nån infektion och måste läggas in på sjukan för antibiotika behandling. Vi alla i familjen skulle behöva lite jul/nyårs mys med nära och kära och "bara vara"... Kalasandet gick i alla fall fint och det kom ingen mer kräka från nåt håll... Farmor o Lars och Morfar o Mormor grattade Albin med tårta och paket, och lyckan var total! Vet inte vad det var för konstig bacill som satte sig på stackars Albin mitt under hans roliga barnkalas, men det var väl skönt att det inte blev nåt mer att bry sig om! På torsdag är det hans riktiga dag, då han kommer att övergå från att vara en liten 4 åring till att vara en stor 5 åring ( om han själv får säga ). Idag inhandlade vi hans presenter från oss i la´Familia och det kommer att grattas med frukost på sängen och paket o sång... Under dagen har vi också varit så duktiga att vi fixat alla barnens julklappar. Slit o släp, men nu är de alla hemma, så när som på en "Transformers pryl" till Albin som skulle skickas från Danmark. Men den ska hinna innan julafton har de lovat... Igår tog vi in julgranen och klädde den. Lite tidigt kanske, men vad annat kan vi göra när man inte är hemma som man ska. Alla barnen hjälpte till, Robin med som vanligt lite mer entusiasm än de andra. Albin lekte mest "Star Wars", Melle hade nyss vaknat och var pömsig och Vincent kröp mest runt och käkade glitter... Men den blev i alla fall klädd, att den sen bara är klädd på sin övre hälft det får man ta, då man har en liten Vincent som gärna plockar kulor att mumsa på...



Tors 18 dec 2008 23:42

Min Albin 5 år...

Idag klev Albin rakt in i en 5-årings värld. Han väcktes med sång och paket från hela familjen. Mysig frukost med levande ljus och lite bulle o choklad. På dagis hade de också firat Albin och han hade fått en present där också. Stor OCH lycklig kille! På Robins skola var det julavslutning och hans förskoleklass hade förberett ett julspel. Robin var herde, och med nyinköpt stjärngosselinne och en lånad väst klev han stolt upp på scenen. De var så himla duktiga alla de små liven och verkade inte ett dugg nervösa, trots att kyrkan var proppfull med nära o kära till barnen. De sjöng så det stod härliga till, och jag tror inte att det var en endaste person i bänkarna som kunde sitta still, utan drogs med i de svängiga tonerna. Ja, de var en riktig spark rakt in i den stämningsfulla juletiden! Härligt... Direkt efter Robins framträdande bar det av till Uppsala ( tillbaks till verkligheten ). Alla gossar är med och resan till UAS gick lugnt och skönt tillväga... Albin som hade fått "Kung Fu Panda filmen" i födelsedagspresent tittade med stor inlevelse på den, Robin var glad över att få spela sitt Nintendo DS ostört och Melwin och Vincent somnade... Väl här framme i Uppsala fick vi jordens minsta rum...Suck! De stora rummen var redan upptagna och ett par av de stora rummen hade vattenskada. Men jag, Melwin o Vincent får i alla fall plats *hjärterum o stjärterum* Fast just när vi kom kändes det inte alls bra, och jag blev som vanligt "lite" upprörd och ställde till en scen. Har lugnat mig, men tycker fortfarande att det är lite konstigt att de inte kan planera något bättre, så att familjen med två barn + en vuxen hamnar i ett större rum än familjen med 1 barn + vuxen... Hm Hm Hm, vi har ju varit på UAS i snart 6 månader, så de borde ju känna till oss...! Tony och "de stora" sover i lägenheten, men imorgon kommer de indundrande som vanligt på avdelningen för att käka frukost...Då blir det livat på 95 A Nyss kom en sköterska in och sa att Melles hb var för lågt och de skulle ge honom blod innan cyto start. Då blev mamma arg igen... Tycker att det suger när de kommer in och ska börja böka med stackars Melle klockan halv tolv på natten. När proverna togs vid sjutiden, så har de haft mer än gott om tid att göra det innan läggdags. Nu pilade hon iväg för att ringa till läkaren och höra om det gick bra att ge honom blodet imorgon bitti istället... Har redan märkt att mitt smeknamn bakom personalrummets stängda dörr är "satkärringen", men det bjuder jag på... Allt för att min lilla klimp Melwin ska få det bäst! Sköterskan var nyss in och det blir blodpåfyllning imorgon bitti, följt av uppvätskning och sen cytostatika nummer 8. Det lönar sig att.... ( behöver jag säga mer  )



Fre 19 dec 2008 21:49

Cyto kur nummer 8 i full gång...

Det verkade ju i alla fall inte ha varit nån sån där jättepanik att ge Melwin blod. Vi vaknade som vanligt runt sjutiden, men bloddroppet sattes på Melle runt tio... Men, men, nu är det gjort och han har fått starta sin cyto. På förmiddagen var vi nere på Lekterapin där de fick besök av en väntad och mycket kär gäst, Tomten! Det bjöds på glögg och pepparkakor och lussebullar, saft till barnen så klart. Sen fick barnen var och en gå fram till Tomten och "snacka" en liten stund, barnen fick bl a tala om hur gamla de var och sen fick de TVÅ paket ( ifrån rätt åldershög ). Det fanns paket till alla åldrar, från liten Vincent till stor Robin, och det var fina saker. Robin fick ett PC spel och ett scrapbooking kit ( snacka om passande ) Albin fick en film om nån actionhjälte och ett barn Yatzy Melwin fick en stor mjukisälg och en kassa apparat Vincent fick två låtande saker från "Fisher Price" JAG fick.....Ingenting Barnen var naturligtvis helnöjda! De hade julavslutning på sjukhusskolan och eftersom Robin gått lite i förskoleklassen där så fick han också vara med. Riktigt vad för skoj som hände där vet jag inte, för det var Tony som gick dit med Robin. Jag fick besök av min kära "kompis från förr" och allt efter Melwins önskemål satte vi oss i bollhavet i "vita rummet" ( ett vitt mysrum med massa olika ljuseffekter ). Tiden gick som vanligt jättefort och utan att ha märkt det var det dags för lunch... Under eftermiddagen blev Melwin undersökt av barnneurologen Bo Strömberg. Han skulle kolla Melwins eventuella sviter efter operationen och av tumörens framfart så här långt. Han bedömde talet, synen, reflexer och den allmänna kordinationen, gång och de naturliga rörelserna. Han är otroligt proffesionell och var kanon med Melwin som då också samarbetade perfekt. Bosse är en något äldre herre, som i sin framtoning är väldigt bestämd, rak och respektingivande. Så jag hade vissa funderingar över att han kanske inte var så där överdrivet smidig mot just en liten lurig Melwin. Men ack vad jag bedrog mig... Han lyssnade på Melwin till 110 procent och fick honom att göra det han önskade med ett stort leende. Han var så mjuk och mild i rösten, men direkt han vände sig till oss fick han ett mer bestämt drag över sig och ett helt annat allvar. Det är just därför jag/vi gillar Bosse, hans tydliga och raka svar. Han kunde i alla fall inte misstänka några som helst avvikelser i Melwins beteende eller på syn och tal, utan tyckte att han var som vilken frisk 2,5 åring som helst. Känns skönt att höra, även om jag vet att det mest troligt inte kommer att vara bestående. Vi har eventuella operationer och/eller strålning som lurar under nästa år, och de kommer med största sannolikhet att lämna spår efter sig! Men "so far so good"... Senare eftermiddag började Melwin att kräkas heldlöst, trots att han hade fått illamående medicinen. Så kom min kära man på att vid just den här kuren, så har det tidigare inte räckt med den "vanliga" illamående medicinen, utan de har fått sätta in ett något starkare preparat. Vi pratade med sjuksköterskan och han fick lite starkare saker och efter det har det varit lugna gatan... Att man inte har huvudet med sig, tycker jag! Det är ju liksom vår uppgift att hålla koll på saker åt stackars Melle, skärpning tills nästa år! Nu sover Melle gott efter att ha druckit massor av nyponsoppa och mumsat lite limpa med smör o skinka. Ätit med munnen, något han inte gjort på väldigt länge!



Lör 20 dec 2008 21:23

Cyto dag två över...

Idag har det funkat så mycket bättre med Melwins illamående. Han har regelbundet fått den starkare illamående medicinen och det ville nog till. Melle har varit pigg o glad idag och ätit en hel del med munnen, vilket är riktigt glädjande! Vi har idag haft en hel del besök... Först kom Albins "gudisar" Micke o Susanne. De ville ju naturligtvis fira den nyblivne femåringen och hade med sig tårta och present. Det blev fika och en hel del prat innan det bar av ner till Lekterapin och det blev lek för hela slanten. Sen eftermiddag kom Anna o Pelle, som hade fått äran att ta hand om Pelles brorsbarn över natten, Tim och Moa. Med så mycket glada barn omkring oss beslöt vi att vi skulle stanna kvar på Lekterapin, som egentligen är stängd på lördagar, men man får gärna låna nyckeln och vara där och leka. Anna o Pelle hade med sig en härlig "gottekorg" och några ljus, så vi släckte ner terapin lite grann och skapade den verkliga julstämningen ( så gott det går på ett sjukhus ) med levande doftljus, glögg och annat gott... Hur mysigt som helst fick de till det. Barnen lekte glatt och jag o Anna fick tid att sitta och prata lite ostört, något som mycket sällan händer, men vad trevligt det var! Kvällen kom fortare än fortast och det blev till sist dax att natta pojkarna... Eftersom det blev lite tårta kvar efter M o S tårtfesten, ska jag nu gå och smaska lite, pojkarna sover ju så sött...



Sön 21 dec 2008 20:46

Cyto dag tre klar...

Melwin har idag fått sin sista "guldmedicin" för den här kuren. Nu återstår att skölja ut gifterna, så han ska gå med ett vätskedropp med olika tillsatser tills imorgon runt tvåtiden. Sen kopplas han bort ifrån droppställningen... om allt går som det ska vill säga. Ingen kräka idag heller, men då har han också fått två olika sorters illamående mediciner, varav den ena är ganska så stark. Ska försöka få med mig lite av det där starka preparatet hem, som vi kan ta till vid behov, känns tryggt att kunna ta till. Melwin är oförskämt pigg och har idag ätit med munnen så bra att vi inte har behövt "sonda" honom en enda gång. Vi har även idag haft kärt besök. Johan o Nannie med alla barnen kom och kikade hur vi har det i vårt "andra hem". Vi höll mest till nere på Lekterapin, där barnen har stora ytor och massor av aktiviteter att sysselsätta sig med. Lite hämtpizza till lunch och massa prat förstås. När Melwin sen skulle få sin cytostatika fick vi stanna på avdelningen ett tag, men barnen lekte även där kanon. Man märkte på Robin o Albin att de tyckte det var skoj att leka och träffa kompisar hemifrån, och lite stolta var de allt över att få visa upp vart de bor typ varannan vecka... Framför allt Eilin tyckte det var så intressant med Melwins cyto sprutor och slangar, och jag tror det var nyttigt för de att se vad som egentligen händer Melwin på sjukhuset, och hur det mesta fungerar. De hör ju så mycket prat om det där hemma, men det är nog inte så lätt för en "liten" att sätta sig in i allt, utan att ha sett med egna ögon, knappt för en vuxen heller för den delen... Söndagen gick fortare än någonsin, det tack vare det underbara besöket vi fick, som lättade upp stämmningen och fick oss att glömma att det var en långtråkig och trist söndag på sjukan... När det var dags för besöket att fara tillbaka till Fagersta, tog de Robin o Albin med sig. Det var planerat så, för gossarna ska nu sova hos Farmor o Lars tills vi kommer hem på tisdag. Svårt att ha de kvar här i Uppsala då vi ska på Barncancergalan imorgon kväll. Så det var ju väldigt passande att de kunde "lifta" med hem till Farmor... Imorgon kommer "gudisen" Stina ner från Borlänge för att hänga med Melwin o Vincent. Hon kommer runt lunch så att vi har tid att umgås allihopa lite först. Sen ska jag ta en lång dusch, snygga till mig och göra mig så galafin jag bara kan inför kvällen. Galakväll plus firande av 10 år med min snygging till man, då krävs det att man är "Wonderful"

 


Tis 23 dec 2008 13:15

Vilken underbar kväll...

Är nu på väg hem från Uppsala och är så nöjd! Vilken fantastisk kväll vi fick uppleva, min man och jag. Showen var helt kanon med ett otroligt drag, som fick den ledsnaste att glömma alla bekymmer för en stund... Några tårar blev det dock, varken jag eller Tony kunde hålla emot när Shirley Clamp sjöng sin "har fått låna en ängel" ( eller vad den nu heter, men ni vet säkert vilken låt jag menar ). Den hade hon skrivit efter att hon pratat med en mamma som mist sin son i cancer. Så självklart berörde texten oss till max... Men efter att tillsammans brutit ihop en stund tog vi oss samman och bara hade roligt! Galen inleddes med att Malin Berghagen hälsade välkommen och sen kom JAG upp på scenen... Tillsammans med Malin berättade jag om vår situation och hur alla i familjen drabbas av den här helvetes sjukdomen. Jag var förstås lite nervös innan, trodde nämligen inte att jag skulle gå upp på scenen, utan mer att Malin skulle komma fram till bordet och ställa några frågor. Man när vi kom till galan var det redan bestämt hur det skulle gå till och jag följde liksom bara med... Men väl uppe på scenen kändes det helt OK för jag fick alla strålkastare rakt i ansiktet så jag såg i alla fall inte mer än de första tio personerna rakt framför mig. Jag pratade från hjärtat och det verkade ha gått hem, för jag fick många kramar och beröm efteråt . Sen kom Pablo Cepeda, kramade om mig och pratade så gott om Melwin och berättade om hans möte med vår lille Melle. Sen brakade showen igång på riktigt och Pablo bjöd på härliga salsatakter blandat med fina ballader. Sarah Dawn Finer klev upp på scenen och bjöd ju förstås på "I remember love" och andra små trudilutter... Shit vilken röst hon har människan! Daniel Lindström sjöng några hits jag känner igen från radion och Krister Linder sjöng en känd låt från radio, som jag inte vet vad den heter men han sjöng så otroligt bra och kraftfullt så alla håren på kroppen stod rakt ut på mig... Rennie Mirro och Karl Dyall var på väg till Broadway, och drog ett fantastiskt dans/show nummer. Är impad hur man kan göra volter och annat på en sån liten scenyta utan att trilla av... Sen kom Shirley och sjöng sin snyftare, men direkt efteråt blev det mer lättsamma toner igen... Efter två timmars showande var det dags för dans och partaj. Malin Berghagen kom fram till oss och pratade lite, önskade lycka till och hade med sig två små presenter till Melwin, snacka om gulligt! Jag fick rosor för mitt deltagande och vi kramades och lovade Pablo och Engla att hålla de uppdaterade i hur det går framöver för vår lille klimp. Fantastika människor som trots deras kändisskap och sin karriär orkar bry sig och stanna upp "bara för oss". Pablo är så helhjärtat engagerad i det här med barncancer så jag blir alldeles varm. Jag hoppas verkligen att hans stora satsning och hårda arbete leder till att varje människa orkar bry sig och tömma sina fickor på småslantar för att få forskningen att gå framåt på barncancerfonden och att man kan förbättra tillvaron för de drabbade genom barncancerföreningarnas arbete runt om i landet! Vi drog oss senare tillbaka och for till lägenheten i Uppsala. Där sov vi i dubbelsäng tillsammans på jag vet inte hur länge och vi slogs av tystnaden då vi vaknade på morgonen, inga barn... Vi skyndade att göra oss iordning och städa ur lägenheten så vi snabbt kunde dra till sjukhuset och våra småttingar. Det hade ju naturligtvis gått strålande för Stina med Melwin o Vincent. De hade somnat bra och förutom ett par avbrott för vällingpåfyllnad så hade lille Vincent gillat läget och sovit gott. Att Stina sen hade legat vaken och lyssnat på helikoptern som kommit inte mindre än tre gånger under natten, får man ta... Guld värd är hon "vår" älskade Stina som gjorde den här kvällen möjlig för mig och Tony! Ett avbrott från verkligheten för oss, som vi sannerligen behövde...




Tis 23 dec 2008 13:30

Inga julkort...

I år har vi skippat att skriva ett endaste litet julkort. Tid, lust och engagemang har inte funnits. Så därför vill jag här i bloggen passa på att skicka en liten julhälsning till Er alla, mina underbara vänner, nära o kära och till alla er andra som läser vad jag skriver... EN RIKTIGT GOD JUL MED MASSOR AV KÄRLEK OCH MYS ÖNSKAR JAG ER ALLA! För er som inte heller har skickat några julkort eller på nåt sätt vill göra en "julgärning" sätt in en slant på "Melwins hjältar" http://www.barncancerfonden.se/1558

 


Fre 26 dec 2008 08:21

Julen är över...

Så var vi framme vid annandagen och man får väl säga att julen snart är förbi för detta år... Jul har vi haft och firat har vi gjort även om Melwin har mått allt annat än bra. Han mår illa hela tiden, trots att vi ger honom de starkare illamående medicinerna. En hel del kräkor har det blivit och han blir lika ledsen och förtvivlad varje gång, han vill INTE kräkas. Sen är han otroligt känslig för alla olika lukter, parfymer, matos, kaffe, bebisbajs, ja allt man kan komma på... Han beter sig precis som om han vore gravid, och jag lider så med honom, jag kommer ihåg känslan så väl från mina graviditeter... Men än så länge har han ingen feber, så vi får glädjas åt att han fortfarande är hemma i alla fall. Julafton inledde vi med att först fara till kyrkan och Familjegudstjänsten där. Det var så fint och barnen fick alla ta varsitt djur eller figur och sätta vid krubban. Melwin älskar att åka till kyrkan, så vi försöker att hinna med dessa besök så gott det bara går. Efter kyrkbesöket var klockan inte ens tolv, men Melwin var så blek och trött, så vi beslöt oss för att åka hem en sväng igen och vila lite. Melwin och Vincent somnade direkt och vi andra tog oss lite jullunch. När småpojkarna sen vaknade drog vi iväg till Farmor o Lars. Där väntade även Tonys syster och hennes familj. Tomten kom, julklapparna öppnades med stor iver och Melwin mådde dåligt och kräktes... Vi åkte hem igen redan vid sextiden för då var Melle så trött och hängig. Väl hemma igen hade vi en lugn avslutning på julaftonen. Melwin o Vincent somnade först, trötta men nöjda. Lite uppesittarkväll med paketöppning och godisätning blev det med de stora killarna. Behöver jag nämna att det numera står leksaker, vissa förpackningar ännu oöppnade, precis överallt i detta hus... Vet inte vad Tomten tänkte på i år, men vi måste ha ena riktigt, riktigt snälla gossar! Juldagen inleddes med en massa lek och ihopsättning av de olika julklapparna. Alla gossarna undersökte sina nya saker med minst sagt stor entusiasm... Vid lunchtid bar det iväg till Mormor o Morfar för ett nytt julfirande. Mat, prat och tydligen hade jultomten lämnat av lite fler paket nere i Karbenning, så glädjen var total... Melwin var lite pigg ett tag och lekte och öppnade klappar, men senare eftermiddag blev han trött igen och kräkan kom. Väl hemma igen somnade han sött och har nu sovit gott hela natten. Han vaknade nyss, och verkar pigg o glad, men vi får väl se hur länge det håller i sig...



Sön 28 dec 2008 09:18

Julgranen väck...

Igår hade vi julgransplundring här hemma, oavsett vi ville det eller ej... Lilla Malou var på besök och tyckte tydligen att granen hade gjort sitt. Vi övriga satt i matrummet och käkade då vi hörde ett klirr och en liten duns, följt av Albins skrik "Malou har dragit ner hela granen" Väl inne i vardagsrummet ser jag granen mitt på golvet med ett virrvarr av krossade kulor, glitter och barr. Lugnast av alla är lilla Malou som står i mitten av allt och tittar med sina stora, nyfikna ögon... Hon måste ha nerver av stål den tjejen...Tror inte det är många ettåringar som får en gran över sig, med rivmärken från barr i hela ansiktet utan att fälla en endaste liten tår. Hon konstaterade lugnt att granen låg där den låg och nu var det dags att utforska vidare... Efter att försiktigt ha skickat upp barnen på övervåningen, för att undvika skärsår och annat började storsaneringen.

Men det gick ju riktigt fort och lätt, fyra vuxna som aktivt dammsög och plockade vad som räddas kunde... Okej, ett visst svinn på kulor va de ju, men va f-n, de säljs ju på rea nu, så det är väl bara att kitta upp sig på lite nytt inför nästa jul... Melwin har blivit lite piggare, även om han fortfarande är väldigt blek och ganska så medtagen. Illamåendet har gett med sig och nu behöver han inga illamåendemediciner längre. Han äter dock väldigt sparsamt, för att inte säga i stort sett ingenting. Vi kör ofta med pumpen, men även där är det mycket små mängder vi får i honom. Man kan inte låta bli att undra hur länge han kan klara sig på så lite... Med "klump" och allt!




Ons 31 dec 2008 08:28

Årets sista dag...

Så är vi framme vid den sista dagen på vad jag måste få kalla, detta mardrömsår! Eller det är ju i och för sig också fel att säga. För den första hälften av året har ju varit kanon, och den sista hälften har då varit raka motsatsen, total katastrof... År 2008 har innehållit en av mina bästa dagar i livet och definitivt den värsta dagen i mitt liv, hittills bör jag väl tillägga... 21 mars, min älskade lille Vincent tittar ut och ser för första gången världen med egna ögon 7 augusti, möte med två läkare som kläcker nyheten att Melwin har en hjärntumör Vi har varit till Västerås med Melwin för provtagning, och hör och häpnad så visade sig att han had ett hb på 114... vilket är väldigt bra för att vara lille Melle. Hans vita blodkroppar, dvs hans immunförsvar var dock nere på noll, alltså är han mycket, mycket infektionskänslig. Vi fick snart lämna den stora staden, för med ett hb över 85 behöver han ingen blodpåfyllnad. Vi hade tänkt att kika in i några affärer för att eventuellt göra nåt reafynd, men vi insåg ganska snart att det var det värsta vi kunde göra med vår lille Melle. Det var nämligen total invasion av realystna människor överallt, helt galet mycket folk. Enorma köer in till varenda parkering och jag måste sga att den där ekonomiska krisen vi lär befinna oss i, den såg man inte ett spår av om man utgår från att alla som irrade omkring faktiskt också hade satt på sig spenderarbyxorna... Det var i alla fall inget bra ställe för en kille utan immunförsvar att befinna sig på, så vi åt lite lunch och köpte en brödrost ( den förra hade visat sig vara död på morgonen ) och sen drog vi hemåt igen... Planerna för dagen är rätt så enkla... Vi far ner till Morfar o Mormor hela familjen för att ta det lite lugnt vid årets sista timmar, äta lite gott ( Mormors mat är Alltid god, oavsett vad det serveras ), skjuta lite raketer och bara mys pysa... Vi hade först lite andra planer, som innefattade två andra barnfamiljer. Men då Melwin är så känslig som han är i nuläget törs vi inte riskera någonting... Vi vill så gärna att han fixar att hålla sig frisk ett tag nu, mest för hans egen skull men också för att han har sin magnetröntgen inbokad den 12 januari. Då den görs under narkos måste han vara frisk för att få åka in. Det är skitsvårt att få MR tider, så vi vill gärna inte missa denna, då vi nu väntar med skräckblandad förtjusning på att få ett litet hum om hur det ser ut i knoppen på "Lillis" Känns då säkrare att besöka två vuxna människor "ute i skogen", även om de också kan bära på smittor... Vill åter igen passa på att skicka en hälsning till Er alla, mina underbara vänner, nära o kära och till alla er andra som läser vad jag skriver... ETT RIKTIGT GOTT NYTT ÅR ÖNSKAR JAG ER ALLA!!! Och för er som vill avsluta 2008 eller börja 2009 med att göra en god gärning och ge en hjälpande hand till Melwin och alla andra drabbade stackars barn, som varje dag, varje minut får tampas och kämpa mot denna helvetes sjukdom... Kika in på www.barncancerfonden.se/1558 och gör något... Ingen kan göra allt, men Alla kan göra något!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0