bloglovin

Ägg, sol och glada barn...

2014-04-21 | 23:34:00

Så har vi firat färdigt det här med påsken…för det här året i alla fall.

Som vanligt riktigt skönt med lite långledigt, och med varmt och soligt väder på det, så har ju helgen varit mer än toppen :-)

 

Vi har hunnit med att umgås, inte bara med varandra, utan även träffat en del av släkten och grillat tillsammans med fina vänner…

 

 

 

 
 
 
Påskmiddag hos Farmor och mer påskägg åt liten sessa, som glatt glufsar i sig allt som är sött ;-)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Liten "Snaske" prins som nu har avancerat till att sitta själv...*bra jobbat Milton*
 
 
 
 
 
Smaska i sig syrrans Barbie docka kändes som en bra idé ;-)
 
 
 
 
Mm mm, en liten härlig fot att suga på ;-) *tokunge*
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Så kom då äntligen det underbara vårvädret och vi kunde premiärgrilla ute med goa vänner :-) 
 
 
 
 
 
 
Och Milton körde altanhäng, och bytte ut Barbie mot syrrans "Hello Kitty" sandgrejer istället ;-)
 
 
 
 
 
 
Härlig morgonprommis till änderna...
 
 
 
 
...då någon sov
 
 
 
 
 
 
...och en annan körde ett inlines pass :-)
 
 
 
 
 
 
Men vi har ju inte bara varit hurtiga och hållit igång, utan en hel massa slapp, gos och mys har vi också hunnit med :-)
 
 
 
 

Huset bestående av sex barn igen och mammahjärtat är därmed helt och lugnet är återställt!
Varannan vecka trams suger och är det någon av er där ute som står i valet och kvalet om att lämna eller inte lämna, TÄNK TILL, både en och två gånger...det kommer surt efteråt, säger hon som "been there, done that" ;-)
 
 
Barnen är det absolut käraste jag har och att behöva leva med några av de enbart 50 procent av tiden är hemskt! Vill ha de hos mig ständigt, jämt, alltid...inom rimliga gränser som ni säkert förstår och kanske inte boende hos mig för evigt då ;-)
Vill ju såklart att även var och en av de ska pröva sina vingar och lämna boet. Men inte NU, nu är de små och ska tas om hand så gott det går, och det vill ju JAG göra ständigt, jämt, alltid, 100 procent, så det så!
 
Men ja, jag kan väl sparka mig trött på något annat, för alla mina sex små underverk kommer mest troligt aldrig att bo här 100 procent...hur mycket jag än önskar det, jag bara måste "dela de"!
Så som man så fint brukar säga, det är bara att gilla läget...
 
Fast gilla det kommer jag ju aldrig att göra, men däremot acceptera!
 
 
Ett litet sidospår som jag bara kände jag måste skriva av mig lite om, för det är den känslan som gror just nu kan man säga...
Men nu är alla gulle gos gossar hemma och jag myser och skiner ikapp med solen...typ ;-)
Hoppas på lika underbart väder imorgon, skulle ju passa kanon att vakna till nu när klockan ska ställas och rutinerna återtas med skola/dagis osv :-) Vardag igen!
 
 
Avslutar med något som verkligen är i "ropet" nu för tiden, en SELFIE!
 
Resultatet av torsdagens frisörbesök...lite blondare, lite rakare, lite fattigare...men nöjd :-) *Tack Lenis på Eleganze*
 
 
 
 
 
Me, Myself & I
 
 
 
 
Kram på er!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Så drar vi igång med påsken då...

2014-04-17 | 07:58:10

 

Halvvägs in i påsklovet så börjar då påsken på riktigt…skärtorsdag idag.

Det är väl idag man får leta ägg och vi ska dra en tur till Blåkulla ;-)

 

Påsklovet har ju bjudit på fint, men ganska så kallt väder så här långt.

Vilket lett till både en och två turer till Avestas skatepark med Albin och kompis.

Helt klart ett bra val av sysselsättning och man vet vart ”man har de” ;-)

 

Igår var det dags att fira födelsedag ( igen ) då Farbror Mattias fyllde år.

God tårta bjöds det på och en trevlig kväll med delar av släkten :-)

 
 
 
 
 
 
 
 
Yngst möter äldst <3
 
 
 
 
 
 
 
 
Hjärtegryn <3
 
 
 
 
Kussen Liam, 11 månader
 
 
 
 
Kusinerna härjar loss tillsammans :-)
 
 
 
 
 

Så är det då dags att dra igång påskfirandet, på allvar ;-)

Idag ska lite extra god påskmat inhandlas, godis inte att förglömma och sen är det bara att sätta fart och fira i hopp om att träffa både släkt och vänner under långhelgen :-)

 

På påskdagen hämtas övriga tre gossar hem *längtar galet mycket*

För er som redan har noterat och undrar…ja, Albin bor numera alltid hos mig.

Anledningen till det är en helt annan historia som jag kommer att berätta en helt annan gång ;-)

 

Nu ska jag gör mig iordning för en färd till Blåkulla, vi ses väl där ?!?!

Men just ja, först ett besök hos frissan, mamman ska bli schnygg ;-)

 

 

 

 
 
 
 
ÖNSKAR ER ALLA EN RIKTIGT GLAD PÅSK!
 
 
 
 
 

 
 

Full snurr och påsktider...

2014-04-15 | 09:45:43

Alla sover än i detta hus, det är ju påsklov!

Albin har kompis som sover över och minisarna två har ju alltid gillat att sova på mornarna ( om än inte helt klockrent på kvällar och nätter ;-) )

 

Helgen som gick svischade förbi fort som attan och det är väl tur att det ploppar upp lite lov nu och då, så man hinner stanna upp, pusta ut och rå om sina små i lugn och ro…eller???

Nej, det är väl full snurr jämt som gäller antar jag…

Vardag som helg, lov eller ej ;-)

 

I fredags tyckte vi liksom att påsklovet drog igång och vi inledde det med att fara till Hembygdsgården för en fika och kika på de minipyttesmå kycklingarna som ”kommit till världen” :-)

 

 

 
 
Spännande med små, små kycklingar
 
 
 
 
 
 
 
 

 

 

Fredagsmys med tacos var ju givet, men istället för att bänka oss direkt framför ”Let´s dance” blev det lite annorlunda…

Vi packade ihop oss och for in till stan för att vara med och hedra minnet av vår hastigt bortgångne vän genom en otroligt stark och så vacker ljusceremoni.

 

Så sorgligt, så tragiskt, så onödigt…

 

 

 

 
 
 
När vi kom var det fortfarande inte mörkt...
 
 
 
 

 

...men senare under kvällen brann det så här vackert

 

 

 

Lördagsvädret var blåsigt och kallt, vilket passade oss perfekt för en mysdag i soffan.

Varsina stora ”snarre påsar”, spel, bingo, film…och bara sådär härligt soft <3

Kan man verkligen behöva ibland!

 

 

I söndags så blev det en liten tur i bilen ( fullproppad med en hel stor familj ;-) ) då vi skulle fara till Farbror Kaj och gratulera honom på stora dagen.

Kaj och Madde bor på en hästgård ute i middle of nowhere, men där finns en hel masa för småfisar att roa sig med.

 

 

 
 
 
Vincent fann en ny vän i hunden Ozzy :-)
 
 
 
 
 
 
 
Även Melwin tyckte hundarna var "fräna" men spanade mest lite på avstånd ;-)
 
 
 
 
 
 
Sessan var bra sugen på ett dopp i poolen...
 
 
 
 
 
...men fick sen annat att tänka på när hon träffade hästarna :-)
 
 
 
 
 
 
 
 Liten sessa på vandring, vart är hon på väg tro...
 
 
 
 
 
...till en annan typ av hästkrafter såklart ;-)
 
 
 
 
 
 
Köra "maskiner" var poppis för både stor och liten 
 
 
 
 
 
 
 
 
La´familia <3
 
 
 
 
 
Påsklovet i full gång och ja, jag har påskpyntat mig lite...;-)
 
 
Nu är vi redo för påskfirande och jag hoppas på att få många ägg och massor av godis :-) eller vänta nu, är det kanske bara barnen som får hoppas på det ?!?!
 
 
Ja ja... påskpuss på er i alla fall!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 
 
Liten "Snaske" har vaknat och tar sin givna plats bland övriga grabbar ;-)
 
 
 
 
 
 
"Fränt att hänga med de stora grabbarna"...Milton 6 månader <3

Dagens sista ord...

2014-04-10 | 00:14:43

Kan inte låta bli att lägga ut denna som jag "hittade" på Facebook genom en av mina vänner...Klockren och passar bra innan jag för dagen säger Tack o Go´natt på er!
 
 
Tänk på de go´vänner <3
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Saker sker, livet förändras…

2014-04-09 | 23:54:00

Helt tyst i huset…ALLA sover, kan knappt minnas när det hände sist att alla sussade samtidigt den här tiden på dygnet, bara jag kvar då ;-)

Men det är ju bara så skönt att sitta och ta sig lite ”egotid”, framför TV:n, framför datorn. Såhär i godan ro, utan att bli avbruten, man får tänka tanken klart liksom, och det är ett lyx och en bristvara i det här huset vill jag lova…

Självklart skulle jag behöva sova jag med, har nog x antal timmar att sussa ikapp, om man börjar räkna så, men bara en liiiten stund till, i det tysta, lugna och rofyllda huset.

Vill ju inte bara sova bort det…men vill för allt i världen inte att det alltid ska vara så här lugnt och tyst, nej fy va tråkigt!

Men lite såhär med jämna mellanrum, så man får en liten chans att ”bara vara”, det kan jag vänja mig vid ;-)

 

 

Sov kasst i natt, så mycket att fundera på och en hel del att smälta. Och liten Milton var inte heller han på bästa sovhumöret, utan har krånglat och ålat sig natten igenom…

Han kände väl att mamman inte var på topp. Oro det känner de små i vind och då kan man ju förstå att han blev lite väl tuttig och inte nå gärna ville sova, och absolut inte mer än någon millimeter ifrån mammas bröst ;-)

Nåja, det är rätt mysigt att ha honom så där tätt, tätt intill och känna värmen och de små andetagen och snusningarna under natten, och själva amningen är inte heller det något större problem om han bara kunde ligga stilla när han äter.

Men han tenderar att sparka och snurra och krångla av och an, och det blir rätt drygt, för då vaknar man ju liksom till lite mer, och det gillas inte!

 

 

Tänkte mycket på hur fort livet kan förändras…är väl rätt naturligt efter det att en tragedi skett.

Hur lite man egentligen vet om vad vi var och en bär med sig i sitt egna ”lilla bagage”, och man ska passa sig jäkligt noga för att döma någon eller ens snacka för mycket innan man har koll på hur allt faktiskt står till.

Det är så lätt att dra förhastade slutsatser, att tro och rätt lätt därefter bestämma sig för att en människa är si eller så, vilket naturligtvis inte går att ändra åsikt om ”ever again”…

Trångsynt tycker jag och har själv sedan långt tillbaka bestämt mig för att inte döma någon, inte lyssna på allt som sägs, utan alltid bilda mig en egen uppfattning och ge alla en chans att visa vem man faktiskt är…

Saker och ting förändrar, personligheter förändras, varje människa förändras genom livets gång. Genom alla erfarenheter man tvingas gå igenom, genom livets med- och motgångar, man kanske inte alltid är och kommer att vara den som alla tror att man är och kommer att förbli.

 

Förundras och irriterar mig över hur man kan välja att slänga bort det fina som finns framför en och som man faktiskt har möjlighet att få vara en del av…

Hur kan man välja att avstå från något man tycker väldigt, väldigt mycket om enbart för att man inte vill möta eller ens befatta sig med något som man tycker betydligt mindre om…

Hur mycket är då det man tycker så innerligt mycket om egentligen då värt??? Är då känslorna tillräckligt starka, älskar man då, har man någonsin älskat och man så lätt bara kan välja att ta avstånd, slänga bort, glömma bort…???

Jag tror inte det, det känns inte så, i mitt hjärta…och jag kommer då aldrig att förstå

 

 

 

 

Saker sker, livet förändras…

 

Ångrar man inte då att man inte tog till vara på tillfället, att umgås med de man faktiskt tycker om/älskar och att man istället lät bitterhet och surhet komma emellan?!?!

Allt blir mer påtagligt i stunder som dessa, då verkligheten slår ner, när det inte bara är hypoteser, när det faktiskt är så att det redan är för sent…

Jag vill inte riskera att ”slarva bort” eller försumma vad som betyder mest i mitt liv och det ska jag verkligen försöka tänka på och göra någonting åt, och det skulle ju vara minst sagt ledsamt och beklämmande om jag misslyckades enbart på grund av surhet och bitterhet…Två faktorer som aldrig någonsin gjort någon endaste människa lycklig, så det så!

 

 

Jag tänkte mycket på hur allt var när vår Melwin blev sjuk, när jag fick beskedet om att just mitt barn hade en hjärntumör, bar på en dödlig sjukdom.

Man fick en chock, hamnade i en kris med känslor svåra att förklara…

Människor runt omkring en hanterade situationen olika. Vissa ville göra allt, finnas tillhands, hjälpa, fixa ordna…

Andra tog en omväg och ”gömde sig” så fort man såg skymten av de och tyckte att det var enbart jobbigt att befatta sig med en, kunde inte hantera en människa som befann sig i en kris…Förståeligt i och för sig, det finns ju inte direkt någon handbok, och alla är vi olika, det är ingen självklarhet för alla att stå i givakt och hjälpa till så fort något händer.

Men hur man än blev bemött och av vilka, den första tiden, de första månaderna, så kom så till slut vardagen smygande…

Dagen kom när man själv skulle sköta allt, precis som innan beskedet…

När alla andra också skötte sitt och bara sitt, precis som innan beskedet…

Då vardagen blev verklig igen och man skulle leva precis som vanligt, precis som alla andra, förutom att med i den vardagen skulle nu även en dödlig sjukdom få plats…och det faktum kvarstår.

Vardagen kan aldrig bli sig lik…

 

Saker sker, livet förändras…

 

 

 
 
 
Finaste Kämpen! Kan han så kan jag, inget är för svårt och det man inte kan det lär man sig, man ger aldrig upp...***Love you***

 

 

 
 
 
 
 
 
 

Varmaste tack och stor pyttemal...

2014-04-08 | 23:58:00

Måste börja med att framföra mina varmaste TACK till er alla som kommenterat och som har skickat mail till mig…Vilken grej!!!

Helt galet vilken respons och hur många av er som verkligen vill följa min blogg och som faktiskt tycker att jag skriver bra. Det värmer ända in i hjärteroten, men riktigt roligt var att få läsa vilka NI var, ni som följer mig och varför ni valt att följa just min blogg. Hur er livssituation ser ut och att det finns fler ”som mig” där ute ;-)

Verkligen jätteskoj att ni delade med er och tack för att ni vill fortsätta läsa om min spretiga vardag och mitt berg – och dal bane liv :-)

 

 

Jag har tagit till mig en hel massa av era mail och kommentarer och med all stöttning och support så finner jag ingen anledning till att ”stänga” eller ”låsa” bloggen, just nu i alla fall…

Det är som någon skrev just så här en blogg är till att vara, mer eller mindre, en öppen dagbok på nätet liksom…

Att skriva det som "ploppar upp" och hur man känner och mår, både i med- och motgång...vem har sagt att livet ska vara enkelt ?!?!

Sen får jag väl helt enkelt tänka till både en och två gånger innan jag skriver något ”utlämnande” så att det inte riskerar att bli sårande.

Talar nu i alla fall om att det aldrig är min avsikt att såra någon, jag är bara ärlig och öppen i vad jag skriver. Tänker inte så himlans mycket, utan det som vill ut kommer ut, kan man säga…

Så jag säger väl en gång för alla Förlåt! Om jag nu i framtiden skulle råka skriva något felaktigt och sårande, det är så inte min avsikt och tänk på att ord oftast kan läsas och tolkas på flera olika sätt och vis ;-)

Det är väl oftast det som kan bli snurret och problemet när man skriver öppet och från hjärtat…feltolkningar!

 

 

Hur som helst, bloggen förblir ”öppen” ett tag till MEN jag behåller alla era mail och kommentarer på ”säkert ställe”, redo att tas fram och informera er alla med lösenord etc OM och UTIFALL det nu skulle förändras och jag lösenordsskyddar bloggen!

 

Har massor att skriva och ventilera om, men det får vänta tills imorgon, då jag har en liten pyttimal som inte vill annat än att ligga vid ”spenen” såhär kvälls/nattetid…

En liten pyttimal som idag blir hela 6 månader…shit va fort det går och snart är min bebis ingen bebis längre *stopp, stopp stanna tiden NU*

 

 

 

 
 
 
Liten Milton, hela 6 månader idag...kan driva sin mamma till vansinne med sitt snutt o tutt, men det är också alldeles gudomligt mysigt <3
 
 
 
 
 
 
 
Två små minisar i arla morgonstund, håller låda så att mamman o pappan knappt får en blund *Gäsp*
 
 
 
 
 
 
Mina käraste fem, men det saknas ju en...
 
 
 
 
 
...och här kommer han, en riktigt "glassig man" ;-)
 
 
 
 
 

Om man ändå kunde förändra...

2014-04-08 | 22:47:47

Regnet vräker ner utanför och det smattrar på fönstret. Det är mörkt nu, men hela dagen har varit grå och allt annat än ljus…

Vädret har med andra ord gått hand i hand med sinnesstämningen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva, för jag vet egentligen inte hur allt har blivit, annat än det att världen har än en gång vänts upp och ner…

Det ofattbara, som man inte hittar ord för…

Tårarna rinner och alla tankar går till familjen. De två barnen som lämnats kvar, mamman som tvingas vara stark och ensam axla föräldrarollen.

 

Jag fick igår hem en son med många frågor och funderingar, många känslor, ledsen…

Hur förklarar man för sin son varför hans bästa kompis pappa helt plötsligt gått bort…???

Han, den där roliga, stora starka pappan, som alltid busade med barnen och alltid var glad…hur kunde han inte finnas kvar???

Han, som man alltid skojade och ”käftade” lite med närhelst man sprang in i mataffären…

Han, som var den där som ”alla kände”, som alltid var social, glad och skojfrisk…

Hur förklarar man när inga bra svar finns att ge...???

 

För mig var han Robins bästis pappa, för mig var han pappan på Ica, för mig var han vakten vid utestället…men denne man var ju så oerhört mycket för så väldigt många, så innerligt saknad och jag törs absolut säga att hans bortgång inte lämnat någon i denna stad oberörd!

 

Regnet smattrat, tårarna rinner och tankarna…ja de finns med Er <3

 

 

Om man ändå kunde förändra…

 

 

Det har startats en fond till Thomas barn för att hedra hans minne och eftersom det är många av er Fagerstabor som följer min blogg väljer jag att vidarebefordra fondens kontonummer;

 

Handelsbanken

Clearingnr 6541

Kontonr 809135698

 

Då familjen inte önskar några blommor så är det här ett bra alternativ för att visa era kondoleanser.

Pengarna går oavkortat till Thomas son och dotter.

 

 

 
 
 
 
 
 
Ljusen brinner extra många och extra starkt här hemma...och det gör så ont!

Som en öppen bok...eller inte?

2014-04-03 | 23:07:25

Känner att jag liksom fått lite skrivkramp på nåt underligt vis…

Låt mig förklara.

Vill gärna skriva, har massor att skriva, men känner inte att jag kan skriva om allt och ingenting längre…

En blogg är en blogg, ett öppet forum och vem som helst kan läsa…eller skita i det ;-)

Eller också inte…

Man kan ju välja att låsa sin blogg och på så vis bestämma och öppna upp enbart för de personer man tycker är ok att de läser.

På så vis kan man ju faktiskt skriva precis vad man vill, rakt från hjärtat, utan att tänka så mycket på hur det kan/kommer att vinklas, utan att tänka alltför mycket på vem/vilka man skriver om, utifall det blir för utlämnande etc…ja ni fattar, man kan ”tala” öppet på nåt vis.

 

Så här när allt och alla har tillgång till att läsa måste man tänka till. I alla fall om man ska skriva personligt och på det mer känslomässiga planet.

Skrev väldigt öppet och direkt från hjärtat för inte alltför länge sedan…ingen bra idé, vissa blev sårade, vissa blev klampade på, utan att jag egentligen ville det. Jag lättade bara på ”trycket” och skrev rakt ut vad jag tyckte och tänkte, men allt kan vridas och vändas på, tolkas lite hur som helst och det kan bli väldigt, väldigt fel.

Vilket det verkligen blev då!!! Jag sårade en av de jag älskar mest och det var aldrig min avsikt…

 

Men det här med att tänka först har aldrig riktigt varit min grej och jag gillar absolut inte att jag inte förmår mig att blogga fritt.

Så nu funderar jag faktiskt lite i de banorna att jag ska ta och lösenords skydda Utrota Klumpen.

Vilket då betyder att DU som vill följa och läsa just denna blogg först måste skicka ett mail till mig och tala om det, så mailar jag över lösenordet till dig och vips så kan du fortsätta att läsa och följa just denna blogg…

Inget är beslutat ännu utan jag är fortfarande i funderar stadiet, men slänger ut frågan lite snabbt bara och undrar kort och gott…Vill Du följa min blogg Utrota Klumpen???

I så fall skicka ett mail till mig, så vet jag ju det om jag nu skulle få för mig att sätta ett lösenord på den och mailar Dig om nu så skulle ske ;-) Bra va!

 

Hur som helst så är det lite ”down” just nu…

Som jag skrivit så många gånger förut, är det ju som bekant precis livets berg-och dalbana ser ut…för oss alla antar jag. Lite upp och lite ner, ömsom sol, ömsom regn.

Nu är det regnperiod i mitt liv och jag önskar så att solens strålar snart, väldigt snart tar och tittar fram mellan regnmolnen.

Att bara dra täcket över huvudet och liksom vänta på att allt ska gå över, det funkar ju inte direkt så bra.

Kanske det gjorde när man var liten, men nu är man ju att betrakta som vuxen och problemen tenderar inte att försvinna av sig själv utan man måste visst ta tag i de också ;-)

 

Så det är väl typ det jag håller på med…tar tag i problemen, som jag utan krusiduller och svepskäl en gång i tiden varit med och skapat själv.

Man kan ju lätt konstatera att jag inte är så smidig alla gånger, varken vad det gäller tal, skrift eller handling, och jag önskar att jag åtminstone någon gång kunde tänka till en extra gång sådär.

Carpe Diem, Fånga Dagen…jättefint, jättebra, kanon på alla sätt och vis och ett motto värt att leva efter, helt klart, men att blanda in lite sunt förnuft och en stor portion konsekvenstanke vore nog inte helt fel, i alla fall när det gäller mig.

Fröken impulsiv, som går på känslan och lever som om det inte finns någon morgondag har fått sin läxa levererad och det finns att bita i…kan man lugnt säga.

Och ja, jag har väl helt enkelt ingen annan att skylla än mig själv, vilket jag inte tänker göra heller.

Det enda jag kommer att fokusera på är att reda ut allt efter bästa förmåga, älska de som älskas vill och kan och helt enkelt sona mina brott…!

 

Ingen är perfekt, och inte heller jag…långt ifrån, och jag är inte alls stark, som jag så många gånger får höra.

Nej, men jag är väldigt bra på att bita ihop, hålla mig samman och gå rak i ryggen…något jag blivit lite av en expert på genom åren.

Men tro mig när jag säger att inombords, bakom fasaden, är det en liten flicka som krupit ner under täcket och inte vill komma fram, som låter tårarna falla fritt och som känner sig vilsen och rädd och inte vill vara ensam…

 

 

 

 
 
 
 
Kan ju inte utesluta en liten bild på mini prinsen som snart blir hela halvåret ;-)
Har börjat lite smått med "smakisar" och det gillas väl sisådär, men ett räkchips på China gick hem...kanske inte det bästaste, men gottigt värre :-)
 
Förresten, jag och minisarna lunchade idag med ingen mindre än Herman Lindqvist...Jojomän, i lilla Fagersta och allt, men vi hade inte sådär vidare mycket att samtala om, då jag knappt läst historia alls ( rätt oviktigt vetande egentligen, men jag fick välja bort ett ämne för att idrottsträna istället, så historian rök ) Men jag hade ju desto mer att lära kan man säga...;-)
 
 
 
 
 
 
Mums, räkchips :-) Mammas fina Milton, snart 6 månader <3
 
 
 
 
 
 
Glad liten pyjamas kille :-)
 
 
 
Första tiden med Melwins sjukdom
Melwins operation av Klumpen
Tiden med cytostatika behandlingen
Protonstrålning i Schweiz